Betande collies, slalomspikning och ettårsjubileum

På väg hem från träningen, betar sig både Flaxa och Kitty fram hela vägen hem… mums, mums, tugg, tugg!

Träningen ja… Inser nu att vi inte kommer att vara så redo på debuten, som jag hade trott. Många delar sitter helt fantastiskt. Kitty har till exempel helt galet bra kontaktfält, fin fart och tryck, och är ganska lyhörd – något jag är mycket glad och nöjd över. Men helheten, att köra en hel bana – vi är liksom inte där ännu. Och slalom sätter hon i princip aldrig på första försöket när det kommer i en bana/kombination. Det var fokus på träningen idag.

Att sätta slalomet på första försöket. Jag får lite känslan av de där förarna vars hundar hoppar över kontaktfältet och så tar de om, men gör bara om kontaktfältet – och så går det jättebra. Värdelöst. Att det blir en kedja liksom: Först missar man slalomet i sitt sammanhang och sedan tar man om bara slalomet och då går det bra. Nä, så vill jag inte ha det.

Så idag körde vi igenom en sju, åtta helt olika situationer där slalom kom som tredje, fjärde hinder ungefär. Och de första tre situationerna spikade hon inte slalomet. Det var allt från missad ingång, glida förbi port två till att gå ur i näst sista porten. Hon fick ett försök till på hela situationen och då klarade hon dem alla.

Sedan byggde jag om och körde på så att det hela tiden blev helt nya situationer, och bytte även slalom (vi har två på klubben) och träningsplatser. Det gick verkligen bättre och bättre! Jag upplevde att i de två, tre sista kombinationerna så var hon mycket mer öppen i huvudet för att leta reda på och utföra slalomet korrekt direkt. Istället för att bara ”Jag hör vad du säger men VROOOOOOMMMMMM OJ OJ OJ KRASCH”. Sådan här träning behöver hon mycket utav, inser jag.

Men vilka kontaktfält idag, jag ryser! Wow!

Så nej, vi kommer inte att tävla om två veckor. Däremot kommer vi att träningstävla. Och det ska bli skitkul! När jag sett och gått banan kommer jag att göra upp en plan utifrån hur långt vi kommit: Kör vi hela banan tävlingslikt, eller kommer jag att bryta och belöna på några ställen (och i så fall var)? Jag ser mycket fram emot vintern med träning både i hallen i Väsby med klubbkompisarna, och uppe i Bälinge.

Och vet ni vad? Nu är det EXAKT ETT ÅR SEDAN Flaxa skadade sig förra gången. Jag har lindat hennes tå varenda dag i ett års tid, och hon har hållt sig skadefri och fått leva aktivt och både tränat och tävlat massor. Så himla härlig känsla! Nu ska skadan enligt vad veterinärer säger, vara så läkt den kan bli. Starkare blir den liksom inte nu.