Två månader, tre farhågor och en miljard nya kunskaper

Två månader har passerat sedan vi med skräckblandad förtjusning rullade upp till huset med alla våra pinaler. Två månader som faktiskt känns som minst ett år… Vi flyttade ju in i en tid då mycket måste falla på plats och ordnas inför vintern. Jösses vad vi har lärt oss grejer de här två månaderna. Vi har behövt sätta in oss i så otroligt mycket…

– hur man gör upp eld i en kamin
– hur man gör rent en kamin
– hur man fångar in möss
– hur man avpolleterar möss
– hur man skyddar mat, kläder med mera från möss
– hur man tätar dörrar och fönster från kylan
– hur man lägger upp gardiner
– hur man källsorterar
– hur man komposterar
– hur man kapar och klyver ved
– hur man staplar ved
– hur man tar bort ”omöjliga” kalkavlagringar
– hur man återskapar materia i ett hål med hjälp av PL 400 konstruktionslim
– hur en luftvärmepump fungerar
– hur många lager kläder man kan ha på sig och fortfarande röra sig någorlunda obehindrat
– hur man monterar ett element
– hur man fångar in höns
– hur mkt kalldrag mattor tar bort
– hur man lever utan torktumlare
– hur man väljer ut en köksblandare

OCH SÅ VIDARE!

Det kan tyckas uppförstorat, men jag är faktiskt helt utmattad av all problemlösning, faktasökning och saker vi behövt sätta oss in i. Vi flyttade in precis när hösten var på upphällning och vintern med sin kyla stod för dörren.
Jag ser SÅ fram emot våren och sommaren – det lär kännas helt magiskt här när det börjar grönska här.

Så hur känns det då? Det kanske är tidigt att utvärdera, men jag kan redan nu konstatera att de tre starkaste fasorna jag hade inför denna flytt är här och det med råge:

Mörkret, kylan och mössen.

Först kom mörkret. Ett argument jag haft i alla år mot att flytta ut såhär till tjottahejti har varit att upplysta promenadvägar saknas. Det kan jag säga, är det absolut minsta problemet. Det känns verkligen inte som en biggie. På med pannlampan och hundarnas reflexvästar och ut i spenaten bara. Precis hur härligt som helst. Faktumet att vi inte möter någon väger över och gör det så himla värt. Jag behöver inte ha stenkoll och kalla in så fort vi möter någon. Bara att knalla på. Det är ju bara vi som bor här (och ett par rådjur, älgar och harar…). Summa mörker: Inga problem alls!

Sedan kom kylan och med den mössen. Jag är väldigt känslig mot kyla och drag, och blir i det närmaste handikappad av att ha för kallt omkring mig. Den rädslan var väl inte helt obefogad. Det ÄR kallt och dragit här. Det är också ett stort hus, men många öppna ytor. Vi har fått upp gardiner för att hindra kallraset från fönster, skärmat av till hallen med draperi och lite sådant där. Vi börjar lära oss hur huset fungerar och vad vi måste göra för att hålla värmen uppe. Luftvärmepumpen slutar vara till hjälp någonstans vid 12-13 minusgrader. Då behöver vi antingen elda eller sätta på elementen. Eftersom elementen är svindyra att köra har vi eldat så mycket vi kan. När vi hade 20 minusgrader kapitulerade vi och satte på elementen, det var så jäkla kallt inne att jag höll på att gå sönder på mornarna när vi gick upp…
Det är mysigt att elda, och vilken fantastisk sorts värme kaminen ger.

Jag sitter ofta framför kaminen och plitar i hundarnas träningsböcker, läser eller surfar. Otroligt rogivande och mysigt! Vi har tre stycken kaminer i huset: En i vardagsrummet, en i badrummet och en i gästrummet.
Så summa kardemumma om kylan: Ja, det är tufft – men helt klart under kontroll! :buga:

Mössen då? Ja, de kom ju som ett brev på posten med kylan. Vi fick låna en fångstbur där de går in och så fastnar de och kan inte komma ut. Första morgonen efter att ha haft buren gillrad så möttes vi av TRE möss som gått på vårt Snickers-bete… :blink: :chock: :sick: Oaaaaaa vad läskigt! Så här såg de ut:

Oskar tog med dem i bilen (!) och dumpade dem på väg till jobbet… Dagen efter hade en fastnat i en klappfälla, stendöd. Sedan dess har det faktiskt inte varit några fångster eller besök, trots kalla temperaturer. Det var skitläskigt första gången, men redan andra fångsten kändes bättre.
Mus-summa: Inte så läskigt som jag trodde, under kontroll!

Det var de tre fasorna. Sedan har vi ju alla fantastiska fördelar med att bo så här… wow, säger jag bara. Wow. Jag ångrar inte en sekund att vi vågade ta det här steget!

Lugnet, friheten, närheten till naturen. Att till och från hemmet färdas på vägar som kantras av åkrar och fält, istället för att vara omgiven av industriområden och tättbebyggt. Det är helt fantastiskt! Det är precis det här jag längtade efter! Det är så här jag vill bo!

Damerna blir motionerade lite då och då, även om det krävs lite handpåläggning i träningsfållan först :fniss: :

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Vad underbart ni verkar ha det! Som att leva på riktigt! :pusspakind:

  2. Angela skriver:

    Så fint att läsa!

  3. Johanna Taylor skriver:

    Härligt att ni trivs så bra! :gladnickar:

  4. Anna skriver:

    Bläääääääääää för möss! Huuu…

    Vilken lyx! Kamin i badrummet! Det vill jag också ha! Jag har än så länge, bara ett fönster där inne. Men det är lyx det med! För jag har så varmt vatten, när jag badar och öppnar jag fönstret, så får jag en badtunna! 😀

    // Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *