Otippade Kittybesked hos ortopeden


Många händer som känner på Kattens carpus. (Jag håller om näsan för att hon ska stå stilla medan jag fotar med andra handen.)

I går var det så dags: Kitty hade tid hos ortoped Annika Bergström på Ultuna. Jag var redigt spänd på morgonen vill jag lova. Vad skulle hon hitta? Visserligen tyckte jag själv att Kitty repat sig fort med regelbundna ishinksbesök och korta koppelpromenader. Men när det gäller alla de små ligamenten och senorna vågar jag mig inte på att säga varken bu eller bä. Det är jag helt enkelt inte kvalificerad för.

Men! Vi fick snabbt förvånande resultat. Ortopeden kunde palpera, böja, sträcka och hantera Kittys handlov utan någon som helst reaktion. Ingen svullnad, smärta, inflammation kvar. Ingen hälta. Herre gud vad skönt! Vi var ju inställda på att sedera, röntga etc. Och så fick vi frikort! För att göra upp en liten plan tog vi även ett besök hos Kjerstin, som inte heller hon hittade någon som helst kvarvarande från förra veckans smärta och hälta … :chock: :wassat: 🙂

Å vad härligt!

Men … frågan kvarstår. Hur kommer det sig att Kitty reagerar så kraftigt på de ”småskador” hon får? Diskuterade detta med ortopeden och både hon och Kjerstin håller med mig om att det inte känns riktigt ”normalt”. För mig är det så svårt att avgöra hur illa det är: Hon är tvärhalt, allmänpåverkad och skickar ut signaler om att vara halvt döende med minst 10 avslitna senor och skadade ligament. Och så tre dagar senare är hon hur fräsch som helst. Jag kan ju inte ignorera de kraftiga symptomen, men gång på gång visar det sig att det inte är så illa som det ser ut. Det blir lite ”Pojken och vargen” över det hela. Fast det är inte heller rättvist – Kitty hittar ju inte på att hon har ont.

Funderingen som ortopeden har är ifall det kan vara så att Kitty, med reservation för att jag inte uppger de korrekta medicinska termerna, artrit. Det skulle förklara de kraftiga reaktionerna hon får när hon gör illa sig i lederna. Det har ju hittills inte varit muskler utan alltid lederna som hon fått ont i (knä för ett år sedan, armbåge i höstas och nu carpus). Så nästa gång Kitty får akut ont på det här sättet, ska jag åka in med henne och ta ledvätskeprov. Från proven kan en tydligen utröna vad det är som pågår.

Världens lekmannaförklaring, men jag tror att ni förstår.

I alla fall: Kitty har inte ont någonstans, men jag hoppar ändå över helgens tävling eftersom jag redan avanmält och gjort upp andra planer. Om allt går som det ska är vi tillbaka på banorna snart igen … jösses, det hade jag inte räknat med …
Väldigt sköna besked i alla fall och det känns bra att få bekräftat att jag inte överreagerar utan agerar korrekt på hennes skador. :wub:


Eftersom vi varken röntgades eller sederades fick vi lite tid över. Jag satt och jobbade lite på min söta Macbook Air i receptionen. Med min söta Katt vid min sida. :wub:

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Eva skriver:

    Skönt att läsa!

  2. Ninnie skriver:

    Hoppas, hoppas, hoppas att allt är OK!

  1. 12 juli 2014

    […] var inte jätteorolig, och eftersom hon visade liknande symptom i mars i fjol och då kollades av ortoped utan att något hittades, hoppas vi på en liknande enkel historia […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *