Härlig dag i Katrineholm


I söndags var Fia och jag och tävlade i Katrineholm. Lina anslöt också, och tävlade med Hjinx. Egentligen skulle jag tävlat i Finspång på lördagen också, men det valde jag bort till förmån för en skön hemmadag. Det är så härligt att ha hittat lite balans – jag älskar att tävla, men kan också njuta av att göra något annat och välja bort det om jag känner för det. Under lång tid, kanske främst när jag jagade SM-pinnar, kände jag sådan hets att tävla allt jag kunde även om jag egentligen skulle velat göra något annat vissa dagar. Som Fia sa: Välja med omsorg helt enkelt.

Till tävlingen då! Vi började med en agilityklass där muppiga jag lyckades missa banvandringen. Fick i alla fall kuta några varv innan klassen startade så det kändes bra inför start. Kitty var väldigt taggad, och jag reagerade så där dumt med att försöka dämpa det genom att själv vara lugn. Ehhh när fungerade det senast? :blink: Jag skulle förstås jobbat mycket mer offensivt. Disken kom redan efter gungan. Sedan kom en disk till när hon såg a-hindret, som vi tränat mycket senaste veckorna, och ville visa vad duktig hon är. :fniss:

Känslan genom loppet var att vi inte riktigt var på samma våglängd. Och det ser nog ut så också :whistle: . Men flera fina saker: Hon gjorde jättefina kontaktfält, kolla hur jävla mallig och glad hon är på A när hon väntar på mig … 😆 😆 Sååååå nöjd! Hade hon kunnat vända sig om och göra två tummar upp i luften hade hon gjort det! Hon är ju liksom bara för söt. :wub: Inga rivningar, och trots att min reversed frontcross efter makaronen blir jätteslarvig så tar hon den ändå och jagar ikapp mig men hoppar fint ändå.

Inför hopploppet sade Fia till mig att sluta köra harmonisk snyggagility och gå in och jobba varje hinder. OKEJ DÅ! 😀 Jag fick aldrig någon känsla för banan, men det är ju nyttigt att träna på det också. Det gick faktiskt riktigt bra förutom disken. Där skulle jag egentligen velat lämna mer i slalom för att hinna framförbyta efter tunneln efter slalomet. Men hon har varit så osäker på det där i veckan när vi tränat och konstant gått ur för att hon inte orkat jobba klart. Så jag ville inte försöka köra något på tävling som hon inte hanterar på träning. Därför fick det bli bakombyte istället och det hade kunnat gå om jag hade jobbat MYCKET mer än jag gjorde, men jag lyckades inte kompensera upp hur mkt efter jag blev i och med bakombytet. Nu sitter hon som en smäck i fel tunnel. Hem och träna – och våga jobba hårdare på tävling! Efter disken är hon riktigt fin. Hon tar gå runt-kommandot jättefint efter tunneln, hoppar utan att riva trots att jag hamnar mitt i vägen efter gå runt-hindret. Hon tar ”dold tunnelingång” för första gången på tävling (check!) och hon är väldigt noggrann och fin hela vägen in till mål. Undantaget hindret innan däcket. Förstår inte varför jag inte stöttar henne bättre där – jag har pratat mycket om hur vi behöver öva på skick och stick-situationer som denna och att hon behöver mycket stöd i nuläget därför att hon läser av att vi ska in i banan igen och att jag redan är på väg dit. Hon petar gärna ned en pinne då i stressen. Jag vet allt detta, och ändå handlar jag som ett rövhål? Jaja. 😆

Vi hade en jätterolig dag, skrattade så magmusklerna var ömma på måndagen … fint väder, en härlig dag helt enkelt! :kompisar:

Jag hade förresten godisbelöning i målfållan för första gången. Kitty är förtjust i stuvade makaroner, så jag hade petat ned det i två burkar. I mål efter första loppet blev hon jätteförvånad och tittade på kampleksaken, besviket på burken, på kampleksaken igen och undrade om jag menade allvar? Hon åt lite men verkade liksom inte jätteengagerad. När vi kom i mål efter lopp två, kastade hon sig på burken och åt upp innehållet i två tuggor. :wub: Gullisen! Kolla på filmen hur bråttom hon har in i mål! :storkram: :skrattrull:

Film:

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Angela skriver:

    Skulle jag oxå haft med stuvade makaroner som belöning 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *