Bakslag med Kitty och sisådär med Boris

14010-_opepp
Den här bilden får illustrera opeppen jag känner just nu.

Det går inte så bra med Kitty, som det kändes ett tag. Sedan mitten av november, när jag bloggade om våra framsteg, har hon backat enormt i utvecklingen och vi har fått flera bakslag på flera fronter: resursförvarandet, att hon drar ifrån mig (endast i trädgården, aldrig någon annanstans) och inte vill komma in i huset, aggressiviteten mot andra i flocken och så vidare. Senast idag fick jag sära på henne och Flaxa som hon flugit på. Jag känner mig rätt matt, ledsen, arg och less helt enkelt. Det är egentligen bara när vi tränar och tävlar agility som vi har kul ihop. Och då har vi riktigt roligt, det är vår räddning. Hon är en stjärna! Vardagen är mest transportsträckor mellan mer eller mindre svåra situationer och med ”uppiggande” krascher emellanåt.

Jag har sedan någon vecka börjat stänga bort henne mycket mer. Jag orkar faktiskt inte ha henne omkring mig och de andra hundarna och vara konstant beredd att snabbt reagera och få bort henne från den hunden hon valt att börja tugga på. Tyvärr är det ju ett ögonblicks verk att det går FÖR illa när hundar av olika storlekar är inblandade. Som tur är tar Kitty bortstängandet väldigt bra. Hon ligger lugnt på sin veranda i hundgården och kikar och hon har inga problem med att jag stänger in henne i ett annat rum med kompostgaller emellan. Det får helt enkelt bli mer sådant, för mina nervers och framförallt för mina småhundars skull.

Boris mår väl sisådär. Han blir  hyper och stressad av kortisonet, är senilare än någonsin, ser dåligt och vissa dagar verkar inte kortisonet alls fungera mot klådan. Jag har känslan av att vi närmar oss det ofrånkomliga och det är en fruktansvärd känsla och insikt som gör mig stressad och ledsen.

Lite januari-lera på det. Opepp helt enkelt.

Du gillar kanske också...

7 svar

  1. Sofia skriver:

    Kram på dig min fina vän ❤️

  2. Eva skriver:

    Jättebra att hon gillar att vara bortstängd! Hon är antagligen helnöjd med den lösningen.

  3. Angela skriver:

    Styrkekramar…

  4. Maja skriver:

    Hej Anna! I många år har jag läst din blogg och sett din kärlek till hundarna.
    Jag såg en gång av av mina hundar flytta till ett annat hem och hunden växte till en sundare individ oavsett vad jag ville. Hon var ingen flockhund utan en enmanshund som jag borde omplacerat tidigare. Kan du inte låna ut henne till någon och vila lite. Ensam måste hon konfronteras med de beslut/ sina rädslor de andra hundarna tar åt henne eftersom hon ändå agerar som en individualist?
    Kram

  5. Lena skriver:

    Hej Anna!
    Beklagar förlusten av Boris,det gör så ont i hjärtat att förlora en vän!
    Ang Kitty, en tanke bara. Har du testat om hon har Toxmoplasma?
    Med vänlig hälsning Lena

  6. Cili skriver:

    Du är stark och tar kloka beslut gällande flocken. Vet ju alltför väl vad som kan hända när hundarna har olika storlekar och vet också vad du menar med att konstant vara nervös för att något ska hända. Kämpa på!

  1. 26 maj 2014

    […] har det. Jag har ju förstås berättat massor om vårt tävlande men inte vår vardag. Inte sedan januari, då jag var jätteledsen och nere efter en vansinnig månad med massor av tjafs. Dels har det […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *