Vila i frid, finaste Boris

140111_borispromenad

Min prins, min gubbe – starten på allt. Starten på mitt vuxna liv och starten på en vad jag misstänker livslång hobby – och livsstil.

Den hett efterlängtade lilla vita pudelvalpen kom till mig för 14,5 år sedan. Jag var 19 år, hade precis tagit studenten. Visste ungefär vad jag skulle vilja syssla med professionellt, men mest av allt visste jag att jag ville bli hundägare. Ni vet hur man liksom kan känna att något skulle passa en? Jag har under hela mitt liv velat gå där med min hund vid min sida. Jag fick en hundbok av min moster Maud som liten och jag lärde mig snabbt i princip alla hundraser utantill. Jag bara älskade Fem-böckerna med Georgina och hennes Timmy. Drömmen om en hund började tidigt och höll i sig i alla år. När jag äntligen kunde förverkliga drömmen var det Boris som kom till mig.

Sedan dess har så otroligt mycket vatten flutit under broarna – och Boris har varit med mig hela tiden, vid min sida. Han kastade mig in i hundlivet med buller och bång. Han har aldrig varit enkel och han satte mig tidigt på prov. Jag har gråtit och skrattat med och över honom, jag har lärt mig allt och lite till med honom. Från en trevande nybörjarkurs där jag ville prova agility, för jag tyckte att det såg så kul ut, till cert i klass 3 och SM-kval.

  • När Boris föddes fanns inte Facebook, Twitter eller Instagram. Inte ens Youtube!
  • När Boris föddes fanns inte framförbytet i svensk agility, i alla fall inte som erkänd term
  • När Boris föddes fanns inte iPhone eller andra smartphones, och att ringa på sin mobiltelefon var SVINDYRT
  • När Boris föddes kunde du ha med dig hur mycket vätska du ville på ett flygplan, för ingen terrorist hade kapat två plan och styrt in dem i skyskraporna i New York.
  • När Boris föddes fanns pratade man inte om ”blogg”, på sin höjd ”reload” som manuellt kodades och uppdaterades på hemsidan. Jag fick ett mejl av en tjej som frågade om det var okej att hon också startade en hemsida om sin hund, och var orolig för att jag skulle tycka att hon härmades.  :tongue:
  • Vad som däremot fanns, var hundforumet Allt om hundar. Och det finns än idag. Forumet var min räddning som nyinflyttad hundägare i Stockholm utan några vänner. Via forumet lärde jag känna bland annat Sandra Scholvin (då Håkansson), Mia Schmidt, Annika af Klercker, Fanny Gott, Anna Larsson, Anna Bengtsdotter (då Palmertz), Åsa Wrede, Kim Salomonsson, Johanna Taylor (då Jarfelt), Linda Olausson, Annelie Friman, Sofia Olsson OCH MÅNGA FLER som än i dag är fina vänner och bekanta. Nästan alla håller på med hundar fortfarande.  :skutt:
  • På tal om vänner: På en av min och Boris första agilitykurser lärde vi känna Helene och Greta. Helene kom att bli en av mina allra finaste och bästa vänner, och tillsammans blev vi agilitynördar i vått och torrt. Jag minns hur vi satt en varm sommar i Bollnäs och skrek rätt ut av glädje över hur det ofattbara hade hänt: Boris och jag hade tagit cert … Greta är ett år yngre än Boris och finns fortfarande kvar och är en krävande pensionär hemma hos Helenes föräldrar. :wub:

Med Boris vid min sida har jag brutit en förlovning, träffat kärleken i mitt liv, flyttat mitt pick och pack 50 mil till Stockholm, pluggat mig till två kandidatexamen (journalistik och religion), trevat mig fram på arbetsmarknaden, fått fast jobb, avancerat till chefredaktör, skaffat ytterligare fem hundar till flocken, gått från hyreslägenhet via köpelägenhet, hyresvilla och nu köpehus, varit på sisådär en miljard agilitytävlingar och för varje år blivit allt mer fast i min hobby och livsstil. Hobbyn och livsstilen som började med Boris.

Så här är vi nu. Dagen som alla drömmer mardrömmar om. Dagen då man som hundägare måste ta konsekvenserna av det fulla ansvaret det innebär att skaffa sig en fyrbening. Dagen då man måste säga stopp, det går inte längre. Enough is enough.

Jag har luskat mycket i höst, jag har haft på känn att det börjar närma sig. Jag har pratat med otaliga vänner som gått igenom detta, och frågan jag gång på gång ställt har varit ”Hur vet man?”. Hur vet man att det är dags? När går en  gammal hunds liv från acceptabelt, njutbart – till för stor del besvär och plåga?

Det är i kommunikationen med min familj och mina vänner detta har utkristalliserats. Utan er hade jag inte vetat. Men igår visste jag. Igår bara insåg jag. Det är dags. Veterinären som hjälpt mig med Boris sista tid har varit tydlig ”Vi köper oss tid”. Och det gjorde vi. Han fick underbara sista månader: Han var glad, sprallig, slapp smärta och stelhet och blev som ung på nytt. Av en vän som läser till veterinär fick jag idag höra ett talesätt som florerar på utbildningen: ”Ingen ska behöva dö utan kortison”. Det summerar verkligen hur jag har känt de här senaste månaderna. Kortisonet gav Boris ett par sista, riktigt värdiga månader.

Jag är så himla glad över att Boris fick sluta sitt liv som villahund. Han fick ett år med egen trädgård. Och vad han har njutit av det. Att få strosa runt i egen takt, slå en drill, tugga på ett grässtrå. Sola! Lägga sig i solen och bara toksteka tills det blir för varmt – för att i sakta mak flytta sig till skuggan en stund.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om vad som ledde fram till beslutet, men jag tror inte jag ska grotta ned mig i det idag. Kanske behöver jag i terapeutiskt syfte göra det framöver. Kanske redan i morgon. I dag väljer jag att gråta floder, gråta över min fina vän som inte finns här på jorden längre. Jag gråter över att det hänger kvar en hundskål när jag serverar middag. Tårarna rinner och blöter ned det mesta: tröjan, hundar, datormus, tangentbord, iPhone.

140111_matskal

Boris sista dag såg ut såhär:

Vi vaknade tidigt. Ut på tomten och kissa, sedan frukost. Boris fick dubbel portion idag.  :wub: Sedan fick han ett par godispaket: Hundgodis inslaget i julpapper. Han älskar att öppna paket och så sent som inför denna julen fick jag stänga ute honom från rummet jag slog in klapparna i. Han SKULLE bara riva i pappret …  :fniss: Han fick dem och öppnade förstås med stort engagemang. Sedan tog vi en promenad, Boris, Ila och jag. Han fick gå lös, vilket han inte kan göra egentligen för han är både senil och döv. Men jag gick och tokstirrade på honom och höll koll att han inte försvann. Han var väldigt nöjd med promenaden, sprallade och var så pigg. En gång blev det lite jobbigt då vi mötte en schäfer och jag fick springa ikapp och stanna honom fysiskt. Han går ju inte att kalla in. Det gick bra, schäfern var snäll och vi gick bara förbi.

140111_ibilen

Sedan väckte vi husse och packade in oss i bilen. Boris fick sitta i framsätet i husses knä, på en fårskinnsfäll, och äta godis samt bli masserad / kliad hela vägen till Ultuna. Han var skitnöjd! Väl framme så tränade vi lite ställande under gång i väntrummet. Jag har ju handtecken på det så det kan han fortfarande förstå. Han var väldigt i gasen och glad. Vi gick en sväng i shoppen och nosade på hundtuggisar och godisar, snosade på en löptikfläck och sedan var det dags.

140111_hosvet
Inne i rummet var han så i gasen vid det här laget, att första dosen lugnande inte tog tillräckligt bra. Han ville inte slappna av utan var för glad. Vilket lyxproblem va! Med viftande svans, förväntansfulla pigga ögon och glad i sinnet utan minsta oro, somnade han så till slut. När kanylen var satt, lämnade jag Boris och Oskar. Jag ville inte vara med in i det sista, utan vi hade bestämt att Oskar skulle vara med hela vägen. Jag gick ut och ringde mamma, och vi grät och pratade en stund. Sedan kom Oskar ut och allt var klart.

Nu börjar en jobbig tid med mycket tårar, sorg och andra kraftiga känslor. Jag ångrar inte att vi tog detta beslutet idag. Men det är inte lättare för det.

Får jag be er som läser detta om en tjänst? Jag skulle så gärna vilja samla era minnen av Boris här i bloggen. Kan ni inte skriva något om Boris, ni som har minnen utav honom. Ni behöver inte ha träffat honom eller känna honom väl. Det vore bara så roligt att få samla här, som en digital minnesbok. Något att le åt, skratta åt, gråta till. Stort tack på förhand.

På tal om minnen så är jag så himla glad över att ha hela Boris liv dokumenterat här i bloggen! Jag har bloggat om Boris sedan 1 augusti 1999 … Här är mina första inlägg.

Kram till er alla där ute, krama er nära och kära (fyr- som tvåbenta) och njut av livet. För det är bannemej på tok för kort.

140111_borisvalp

Namn: LP-1 Sunni-Ike White Popcorn, ”Boris”
Ras: Dvärgpudel
Född: 1999-07-29
Reg. nr. S47292/99
Manköjd: 34,9 cm
Vikt: ca 6,5 kilo
Höfter: A + B
Armbågar: UA + lbp
Meriter: • Kvalad agility-SM 2007 individuellt
• Kvalad lag-agility-SM 2007
• 1 cert agilityklass 3
• 1 cert hoppklass 3• Distriktsmästare small 2005• Tre 1-pris lydnadsklass 1 (LP-1)
• 1-pris öppenklass viltspår
Uppfödare: Gun Hallberg, Gråbo, utanför Göteborg.

 

Boris och Greta  :heart:

You may also like...

52 Responses

  1. Malin skriver:

    Hej, Jag har ett sådant starkt, konstigt minne av Boris. Av alla saker man kan minnas, Vi var i Gråbo o av någon anledning var vi inne i Gråbo häst och hund eller vad butiken hette på den tiden. Vet ej säkert varför vi var där men du frågade butiksägaren om råd för du tyckte att Boris var lite tjock. Ni diskuterade något foder och hon tyckte att det var lagom om Boris gick ner ca två kilo. Jädra galning. Boris var bara ett mjölkpaket stor och vi insåg att hon inte visste nånstans vad hon pratade om. Vi gick. Vet inte om du kommer ihåg detta.
    Sedan har vi ju delat åtskilliga promenader men minns de inte lika väl. Minns bättre våra turer på Stina, Piff och Puff, Galoppbanan och terränghoppning runtikring, ridläger, Kevin Costner, din mammas passion för orkidéer, ditt tillfälliga upphakande i solariet, Hassan, Steffanies skratt (jag kan höra det hur tydligt som helst), din mor o fars cyklande, när vi mockade ur alla boxarna på Gråbo ridklubb och bla förstörde en massa bäddar, hästen Daisy som blev hur gammal som helst o inte har med dig o mig att göra, att vi gick o köpte kalla chips hos Marika, vårat lotsas stall som vi hade i varsin pärm, att vi tecknade hästar minst en miljon gånger, vi gjorde inbrott hos en granne i Lekstorp (herredgud vad jag skäms fortfarande) o han hystade vatten på oss en gång, Tora och Tussen, vi åkte rullskridskor i Lekstorp o mina var rosa, vi satt på elskåpen och samlade bilnummer, hopptävlingar med hundar, din släktings collie och att vi besökte henne i Vårgårdatrakten (minns Doggyskylten), övningar på mattställningarna i Lekstorp, Dennis som klättrade längst upp i trädkronorna, hur rädda vi var för Svarta gumman, vi bytte post (skäms för det också), vi brevväxlade, vårt hemliga språk.
    Kram o godnatt!
    Malin

  2. Mirjam skriver:

    Jag hittade din blogg/hemsida om Boris (det var bara han då) just när jag tog studenten och skulle snart flytta hemifrån. När jag läst om honom förstod jag vad jag ville ha, en vit pudel! Jag har aldrig sett Boris live, men har med åren lite nu och då följt med er :smile: Jag har dock inte ännu skaffat mej någon pudel, men varje gång jag skaffat en ny hund har jag tänkt på en vit pudel av olika storlekar. Nu ser det äntligen ut att bli en svart/blå mellanpudel :jatteglad: Tack för inspirationen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

                                                                                                                                                                       

:utmedhunden: :trott: :morgon: :gaspar: :sleeping: :natti: :sova: :blink: :blush: :blyg: :cwy: :dizzy: :ermm: :unsure: :rolleyeskeptisk: :fundersam: :rolleyesglad: :rolleyesklassisk: :wassat: :getlost: :pouty: :sad: :ledsen: :skakarhuvud: :skeptisk: :sarkastisk: :chock: :sick: :sjuk: :grimasch: :biggrin: :happy: :lol: :party: :anneliesdans: :anneliestarta: :travolta: :pompoms: :kaffe: :paragrafryttare: :simons: :simonskopp: :ninja: :clown: :pinch: :sideways: :silly: :jatteglad: :D :skrattrull: :fniss: :gladnickar: :smile: :tongue: :magnusmallgroda: :w00t: :galen: :ogonbryn: :whistle: :angel: :nerd: :gangsterskratt: :citat: :rackerut: ;-) :buga: :tummenupp: :arg: :skjuta: :exploderar: :angry: :dumihuvudet: :devil: :devil2: :skitarg: :heart: :storkram: :hjarta: :pusspakind: :skutt: :kompisar: :wub: :barit: :batty: