Sex pinnar är fler än två gånger två

150726_sexpinnarsslalom

Jag hade en riktig härdsmälta över slalom häromdagen. Jag ville bara gå upp och hämta en bensindunk och tända på och elda upp hela skiten. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag är helt enkelt inte nöjd med valet av inlärningsmetod. Länge kändes det jättebra, men sedan gick jag liksom in i väggen. Jag tyckte inte jag kunde förklara för Steve vad jag menade, och jag förstod inte varför han gjorde de fel han gjorde.

Efter ett pass där jag var en riktigt jävla urusel hundtränare (skämskudde!) bestämde jag mig för att inte träna slalom igen förrän jag kunde bibehålla ett gott humör. Det tog ett par dagar, men sedan gav jag mig på det igen. Nu kör jag ett kort pass om dagen, ett par 4-5 skick som max. Jag tycker att han är igång och utvecklas igen nu efter att det känts som att vi stått och stampat på samma fläck. Det är lustigt hur väl man kan vara så medveten om något, som i det här fallet att framgång inte är linjär, men ändå ha så svårt att acceptera faktumet när det inträffar?

Anyhow. Vi har börjat jobba med delar av det ”riktiga” slalomet, alltså inte enbart mina två separerade 2 x 2-portar. Tack gode gud hade fröken Malin förvarnat att många hundar inte förstår någonting när man går över till riktiga slalomet, trots att det i våra ögon är väldigt likt. Det blev precis så, jag kunde lika gärna läst ur Koranen på originalspråk för Steve och krävt att han skulle förstå …

Men. Jag bet ihop och försökte hjälpa honom så gott jag kunde att förstå att han visst kunde, fast det såg lite annorlunda ut … och nu börjar det släppa! Till och med så mycket att jag vågade sätta till en av 2 x 2-portarna på slutet av den ”riktiga” fyraportaren. Först förstod han ingenting … men sedan trillade poletten ned. Duktig kille!

Jag kan som sagt inte sätta fingret på vad det är med den här metoden som jag inte gillar, men jag tror att det är att jag är ovan vid att ha så mycket fel inbakat i träningen. Jag kan inte låta bli att känna att det är ett misslyckande när hunden 7 gånger i rad gör åt helsike fel trots att den visat stor förståelse och kunskap precis innan. Antagligen är det här nyttigare för mig än vad jag faktiskt förstår … En annan sak är att det är svårt att backa och hjälpa hunden på rätt väg, när den inte förstår. Det finns inte mycket att ta till för att göra det lättare så att säga, om man inte kan vrida portarna.

Men nu känns det bättre på flera plan. Jag ser ju att han egentligen kan och att han faktiskt kan mycket om det här hindret, det är bara det att jag blir lite förblindad av stressen jag upplever när han gör fel. Dessutom måste jag säga att jag har en riktigt envis och belastningsbar hund. Han jobbar på, kämpar, försöker. Aldrig att han visat minsta minskad ork när jag kämpar med att få honom att komma vidare. Bara det i sig är ju riktigt ball!

Här är en liten film på andra passet på sex pinnar:

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Åsa skriver:

    Härligt! Det gäller ju att hitta en metod som passa både förare och hund. 2*2 har jag aldrig fattat 🙂 Inte koppelmetoden heller…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *