Sorg i hönsgården – rävattack

150815_riptuppen
Vila i frid, fina tappra tupp!

Jävla skit! Är så ledsen idag. Jag vet att detta är risken och baksidan med frigående höns … men det är ledsamt när det händer. I dag klockan 10 på förmiddagen hörde vi ett jäkla liv i skogen på hönsen. Förstod att något hänt så vi rusade åt ljudets håll.

När vi kommer fram ser vi efter lite spanande tre hönor ligga och trycka och gömma sig. Då vi förstår att de attackerats bär vi hem dem försiktigt och sätter in dem i hönshuset. Ut och leta igen. Då springer vi på tuppen, död. Jag slängde mig över honom och tog upp honom i famnen, men han hade nog redan tagit sitt sista andetag. Alldeles varm var han, och medan vi höll honom och bar hem honom stelnade han sakta. Fy fan vad ledsamt. Har hängt så mycket med denna tupp, han har tidigt utmärkt sig. Så ledsamt.

Vi hittade en höna till, oskadd, i skogen, ett tiotal meter från tuppen. Av den femte hönan har vi endast sett spår av fjädrar en bra bit från de andra. Henne fick räven med sig.
Hönorna är lite oroliga. De ropar ifrån hönsgården, de undrar var deras tjejkompis och snygga pojkvän är. En av dem har suttit och tittat ut mot skogen och verkar liksom undra var de tog vägen. De äter, vilar och verkar annars må okej.
Så nu har vi bara fyra sussexar kvar, damer allihop. Och så kycklingarna och mesarna då förstås.

150815_sussex_tomt_i_honsgarden
Stackars hönapönan undrar var hennes flockmedlemmar är …

150815_tuppen
Sista bilden blir på fina Fultuppen när han somnat in. Hej då, min fina tupp. Hoppas att du får vara vackrast och stoltast i tupphimlen och äta massor av god majs och blir gosad i slören varje dag (så att du kan låtsas att du är för stor och vuxen för det men ändå njuta lite i smyg).

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *