Hejsan igen!!!
Det blir längre och längre mellan dagboksanteckningarna... igår var det så himla fint väder så jag och Boris tog spårvagnen till Slottskogen. Vi har börjat promenra längre och längre med honom nu, så man kan göra lite roligare utflykter. Vi var ungefär en timma i Slottskogen, men vi fick inte hela tiden. *fniss* Han var först jättefascinerad av änderna, sen kom till säldammen. Han backade ett par steg och tittade oroligt på mig som om han undrade vad sjutton det var för konstiga hundar som varken hade päls eller ben. Och som de simmade! *skratt* Sen kom vi till djurgårdarna och där höll Boris på attt få krupp när en struts kom springande mot oss. Att det var stängsel emellan förstod han inte riktigt. Vidare träffade vi dovhjortar, hästar, höns och lite andra djur. Det var en härlig utflykt och vi sov gott när vi kom hem igen.
En sak som verkligen är roligt när man är hundägare är att man får så mycket kontakt med okända människor. Det faller sig oftast helt naturligt att man pratar en stund om man träffar en annan hund och dess ägare. Ofta får man en mycket trevlig pratstund och när man skiljs åt är man lite gladare och muntrare till sinnet. Även hundglada människor drar sig inte för att prata en stund. Det är ingen överdrift att hundens närvaro påverkar människans hälsa på ett positivt sätt.
Tex nu ikväll träffade Boris och jag en kille och hans bordercollie Herman. Hundarna busade en stund och vi fick en pratstund- husse var jättetrevlig och Boris fick springa av sig lite energi.
Ibland får man vara med om otrevliga saker också. Jag fasar över vad som kan hända här där vi bor. Det bor otroligt många pitbullterrier och rottweilrar här, ägda av unga killar som enbart har hunden för att det är tufft. Jag tycker det är sorgligt för hundarnas del, och läskigt för oss med "snällare" hundar.
Tex när vi passerade torget för att gå till Ruddalen häromdagen. Där står ett gäng unga killar me dtre pitbull och en rottweiler. Alla hundarna slänger sig i kopplena och drar nästan omkull sina hussar för att komma åt Boris. De såg inte glada, skallen var inga glada skall utan med uppdragna läppar och blottade tänder. *usch* Jag vill inte ens tänka på vad som skulle hända om en sådan skulle komma lös och attackera Boris. Jag mår illa vid tanken och det hemska är att det är inget ovanligt. Det händer någon gång per vecka bara här i Göteborg, om man skall gå efter vad tidningarna skriver.
Jag är rädd, för min hund är inget muskelpaket som en pitbull eller rottweiler. Jag tycker det är läskigt att många hundägare har så dålig koll på sina hundar och inte verkar bry sig om det. Våra grannar en trappa ner får ofta besök av två killar med två rottweilrar- alltid utan koppel. Jag tar upp Boris i famnen när jag träffar dem, jag vågar inte riskera något. De har ingen koll alls på sina hundar, de har kommit framspringande flera ggr utan att lyssna på sina ägare.
Sen är inte alla sådana bara för att de har en "tuff hund", det vet jag. En kille i området har en dobberman och en staff (pitbull?). Han har järnkoll på dem! De komer direkt på inkallning och är myket lydiga. Han är också mycket hänsynsfull och kopplar dem alltid när han ser att någon dyker upp. Jag förstår att man vill kunna släppa sina hundar lösa och jag tycker han gör rätt i att göra det- han vet ju att de kommer när han ropar.
Så är det! På tal om inkallning så blir det bara bättre och bättre. Ett tag var det hopplöst, men numer kommer han för det mesta när jag ropar. Är väldigt glad för det, det underlättar! Märker även att han allt oftare lyssnar på mitt "nej" när vi är ute och han är lös. Det är väldigt positivt!
På söndag börjar agilitykursen, och det skall bli jätteskoj!!!