Hej alla läsare!
Igår kväll när jag och Boris gick och lade oss funderade jag på hur det kändes när vi fick hem vår lilla valp. Så himla osäkra, fascinerade och nyfikna som vi var, Anders och jag. Och så rädda för att göra fel, så oroliga för att Boris aldrig skulle bli rumsren och så vidare och så vidare. Hur det kändes när man började lära känna den lilla valpen, hans egenheter och sätt att agera i vissa situationer.
Nu har vi haft honom hos oss i ett halvår och jag tyckte tills för någon vecka sedan att jag kände honom jättebra. Och det kanske är meningen att det är just nu som könsmognaden och spökåldern skall infalla, så att man som hundägare inte skall känna sig "för säker"?
För helt plötsligt har den lilla killen, som alltid varit så tuff, osäkert börjat morra på buskar på kvällarna, börjat gorma på människor som vi möter och som han vaktar vår lägenhet! Helt olikt honom.
Det känns lite som att börja från början, jag måste återigen börja lära mig hur han reagerar i vissa situtationer. Jag kan liksom inte gå och slappa på promenadera längre och förvänta mig att han traskar strax bakom mig. Nej nu rusar han på tio-femton meter framför mig, eller så stannar han kvar jättelänge vid en kissfläck så att jag vänder mig om i panik och undrar var sjutton han är också är han långt bakom mig, knappt synlig.
Och meningen "Nej, kom hit" som jag varit så stolt över att han lystrat så bra på, det finns inte längre i lillkillens förråd över ord han förstår. Nej då, nuförtiden måste jag vara på helspänn när vi går förbi människor som jag tror att han kan vara intresserad av att springa fram till. Och kasta mig över honom och ta tag i honom alternativt skämmas och be om ursäkt för min "olydiga hund" när denna nästan kastat sig i famnen på någon okänd människa.
Det känns lite som när man gick ut en årskurs i skolan. Man var så lycklig över att det gått bra och att man kanske fått några riktigt bra betyg i vissa kurser. Så startar en ny termin på hösten och man "fattar ingenting" för att citera Freestyle.
Jag är lycklig om Boris och jag kommer ur "årskursen könsmognad" med betygen godkänt i alla fall.
Kram på er alla,
från en slutkörd Anna