Hej hej!
Tränade med Hillevi och Milou häromdagen, vi åkte till Mölndals Brukshundsklubb. Vi tänkte att det skulle vara bra att träna på lite andra hinder än de gamla vanliga. Ojoj... det gick åt skogen med släptunneln igen. Den var inte gjord av tyg utan galon, och mycket mycket tyngre än den vanliga. Har fått höra att det oftast är galon de är gjorda av, så hmm.... Vi planerar att träna tunneln i alla fall en gång till innan tävlingen. Sen får vi se hur det går, hur resultatet än blir skall det bli väldigt roligt!
Boris har börjat klia sig så där frenetiskt på kinden igen. Han hade ju ett fult sår på kinden strax innan midsommar, som läkte efter ett tag. Jag tror att det var en liten konstig insekt som hade bitit sej fast eller nåt. Jag pillade bort den (det var inte en fästing) och trodde allt var bra. Men sen började han klia.... det gick ju över tillslut.
Och nu har han alltså satt igång igen. Jag skall ringa veterinären imon. Eventuellt måste vi skaffa en plastskärm á la parabolantenn till honom för på dagis har de inte möjligheten att säga tilll honom så fort han kliar som vi kan göra här hemma.
Idag har vi vart ute och busat lite på Välens idrottsområde. Det är stora gräsmattor med enorma ytor . Det var massa folk där med sina hundar och tränade, kanske ligger det en klubb där eller något?
Boris träffade två stora schäfrar och betedde sej exemplariskt. Tittade lite på dem men struttade efter mej sen. Det var annat än schäfrar na som hängde i kopplena och såg blodtörstiga ut. ;-)
Vi har börjat att träna att han skall kunna sitta fastbunden utan att gnälla. Det är något som jag helt enkelt inte tagit upp förut, eftersom jag inte brukar binda fast honom. Men det har blivit väldigt tydligt när vi har tränat agility och vi har bundit hundarna medan vi taigt fram hindrena- han blir hsytersik! Ylar, mumlar, skriker, skäller och knorrar.
Så idag band Anders och jag fast honom och gick tio meter bort och låtsades prata om något. Boris satte igång såklart och var allmänt högljudd. Folk runt omkring trode nog att vi plågade honom eller nåt som han lät!
Så fort han var tyst, ja inte fem minuter utan typ tre sekunder, så ropade vi "Brraaaaaaa duktig Boris" och gick tillbaka och kopplade loss honom. Satte oss helt stilla och var skittråkiga en stund tills han också var lugn. Sen upprepade vi proceduren.
Anders har inte riktigt tålamod men jag får väl träna detta själv också.
Hoppas det funkar, för det är besvärligt med en sådan mammig hund.
Hejdå,
Anna
/font>