Påhoppad!
Iförrgår kväll när jag, Oskar o Boris klev av pendeltåget i Upplands-Väsby kom det en stor hund farande från vad jag uppfattade det som "ingenstans". Jag såg bara ett rottweilerhuvud och jag hann inte tänka innan jag hade lyft upp Boris i kopplet (han har sele ju så man kan göra det utan att han får ont) och slängde undan honom. Men den fick tag någonstans och Boris skrek som en stucken gris! Det var fruktansvärt!!! :( Jag lyfte upp Boris och fick undan hunden.
Vi sprang därifrån och skrek åt de två unga tjejerna med hunden. Vet inte vad jag sa men de sa "Det är ju fan din hund som skäller!" Boris skrek och skällde och blödde, tro fan att han skällde han var ju helt chockad och livrädd! Det var det hemskaste jag varit med om på länge! Jag såg bara att Boris blödde från baken och trodde hunden hade bitit honom i pungkulorna eller något. När vi tittade närmare var det svansen och ingen annan stans den hade kommit åt. Det blödde rätt ordentligt men jag kände att jag måste gå tillbaka till tjejerna med hunden. Oskar satte sig med Boris på en bänk och lugnade honom.
Jag gick tillbaka och jag minns inte riktigt vad jag sa, men ungefär att deras hund lika gärna kunde dödat Boris om inte han "bara" hade bitit i svansen. De var väldigt tykna, i alla fall hon som ägde hunden. Hon var kanske 14-15 år. Hon sa att hennes hund var jättesnäll mot människor men att den kunde bli sådan "när den var i koppel" ?
Jag var väldigt upprörd och medan jag pratade med dem lade ägaren till hunden nonchalant i ena handen (utan att hålla om det) och knöt skorna. Jag blev så j-a förbannad! Jag sa en massa otrevliga saker men det berodde mest på hennes attityd. Hennes kompis såg helt förskräckt ut, tycker nästan synd om henne i efterhand. Jag sa i alla fall till ägaren att hon skulle ta det här till sig och tänka sig för, för att hennes hund riskerar att avlivas om hon inte kan ha koll på den och den biter fler hundar. Hon tog inte åt sig något alls utan spelade bara tuff.
Jag tvingade henne att ge mig hennes nummer hem och namn och kontrollerade uppgifterna med kompisen. tyvärr ljög de båda två. Jag ringde i morse men han som svarade nekade all kännedom om ägarinnan eller hunden. Boris var helt konstig när jag lyfte honom efter händelsen- alldeles matt i benen och inte alls så där sprattlig han brukar vara.
Eftersom jag inte visste hur illa det var utan bara såg en massa blod stoppade jag en bil och bad honom köra mig till en veterinär. Det gjorde han och han var väldigt, väldigt snäll. Tack o lov för snälla människor. Veterinären var stängd och när vi stod där tittade jag ordentligt på svansen. Den hade slutat blöda så vi gick hem. Boris var pigg, inte konstig på något sätt. Jag däremot grät hela vägen hem. Fy fan. Tänker hela tiden att den jäkla hunden lika gärna kunde ha fått tänderna om halsen och dödat Boris. Som tur är tänker inte hundar lika långt som människor och Boris verkar tagit det ganska bra. Jag hoppas att han inte blir psykiskt instabil av det här. :(