« december 2001 | Main | februari 2002 »

januari 31, 2002

så fint ändå!

å så fint livet är egentligen.
ringde en vän, pontus, för ett tag sedan eftersom vi inte hade pratat på evigheter. möttes av beskedet att hans mor hade dött precis. :( usch så sorgligt. vi har inte pratat sedan dess men mailat.
och igår fick jag vet att han och hans tjej fått barn!! en liten agaton har kommit till världen! sicket otroligt gulligt och ovanligt namn!!! jag känner mig alldeles lycklig i kroppen. det är så här det är. gamla männniskor dör och nya tar deras plats.
på lördag ska vi kanske åka och hälsa på dem, de bor ju bara tio minuter härifrån. så spännande det ska bli!!! :)
och som pontus själv sa; han måste ju godkänna oskar också, det har han ju inte gjort ännu. *ler*

januari 29, 2002

jag är ledsen

jag försöker att tänka att hon var gammal och har levt ett långt och bra liv. att sagorna och filmerna finns kvar. men jag är ledsen ändå! jag läser om henne, ser filmklipp och då kommer tårarna fram.

det är svårt att sätta ord på vad jag känner. jag vet att jag älskar saltkråkan, ronja rövardotter, emil, bröderna lejonhjärta med flera. jag vet att jag sett dem åtskilliga gånger och jag har så mycket känslor, minnen och tankar om hennes verk. de har betytt så otroligt mycket för mig genom åren. de har inspirerat, fascinerat och trollbundit mig. jag ville vara som ronja. jag ville också fånga en häst och vara ute i skogen hela dagarna, jag ville också ha en sådan där rem som hon hade.
och emil... som tyckte så mycket om alla djur och var så snäll emot dem... som hellre lekte med grisen än åt den och som hade en alldeles egen häst, Lukas. jag fick låna en liten ponny en sommar, han hette också lukas.

jag tror det är längtan efter det naturligt ursprungliga som tilltalar mig så mycket i hennes sagor. bo på bondgård och vara nära naturen och djuren.
att våga vara annorlunda, som pippi. det familjära, mysiga som i saltkråkan. kärleken och traditionerna.

jag vet inte varför jag sitter och gråter men jag gör det. det är något inom mig som har brustit och kommer ut nu. det är otroligt att en människas verk kan betyda så mycket. det hon gjort är så fantastiskt. hela min uppväxt är präglad av sagorna. jag minns än idag den dagen då mamma och pappa hade hyrt ronja rövardotter på video. vi skulle se den efter maten och den låg på en stol på övervåning och väntade. och jag minns att jag var så förväntanfull och nyfiken.

jag minns hur grannarna på landet hade en vattenpump som karlsson på taket hade... hur roligt det var att pumpa med den och få fram vatten och att det lät exakt som karlssons vattenpump.

jag minns när jag, mamma o pappa var på teater där de spelade nils karlsson pyssling... och jag minns magiken i att vara sådär liten.. länge låtsades jag att de mjuka bollarna i gympan var jättestora köttbullar, precis som de haft på teatern...

å vad deppig jag känner mig. melankolisk, nostalgisk. och en massa saker jag inte kan sätta fingret på vad det är...

januari 24, 2002

slappröv är ordet!


fy sjutton vad jag är slapp!!!
det här vädret!? det är inte klokt! det regnar och är kallt och blåser och hunden bara kollar på mig som om jag inte är klok när vi ska gå ut. han tassar försiktigt runt vattenpölarna och gör bara det allra nödvändigaste.
jag drar täcket över mig flera ggr om dagen, sover. lyser upp när det är matdax. slösurfar, somnar med skolböckerna över ansiktet... kollar slött på simpsons på kvällen o går o lägger mig... öööööööööööö.... känner mig nollställd, utmattad, uttråkad, rastlös, menlös..... vad ska det bli av mig...

skulle få besök av pavel en stund idag men jag sov när han ringde så det missade jag... *urrrrrk*
jag behöver sol för att fixa det här!

jag har i alla fall gjort en vettig sak idag; skickat alla bostadsansökningarna till privata bostadsvärdar. köpte 24 frimärken i ali babas kiorre och satt o klistrade frimärken för glatta livet i regnet. försökte få boris o hjälpa till men han gillade inte smaken...

åså har jag nackspärr också... myh... synd om mig idag minsann. magnus säger att man ska hålla nacken varm för då slappnar musklerna av lättare, å eftersom han är en klok man får jag väl lita på det. gldier omkring med en halsduk på mig. tjusigt värre.

januari 17, 2002

jag hade i alla fall tur med pojkvännen ;)


vilken dag! *phew*
började dagen med en rejäl tvåtimmars promenad, mestadels uppför, med hunden. vi knatade på i vår töade natur och som resultat av detta var boris täckt av lera från topp till tå. som tur är *tadamm* har han ju sin overall av bävernylon, så han var torr o fin undertill.
på väg hem bromsade en skåpbil in bredvid oss och vevade ner rutan. oops tänkte jag, vad är det nu då?

det första jag såg var mannen framför ratten o det andra en hoppig liten vit hund, väldigt lik boris fast utan overall och med mer päls. "var har du köpt den där overallen?" ropade han och försökte överrösta våra hundar (det var visst en hanhund med tanke på hur sura de var på varandra). jag svarade och vi pratade lite innan han körde iväg o jag knatade vidare med en hormonstinn mördarpudel som vill vrida nacken av den tykna fluffiga hunden i skåpbilen.

hem för att vända bara i princip, o duscha lite också. skulle ju iväg till skolan på upprop. vad väntar mig innanför dörren om inte den efterlängtade UPC-räkningen. storyn i korthet; ingen räkning kom i december varpå jag ringde dem. de säger på telsvararen att räkningarna är försenade och på väg ut. jag väntar. efter nyår ringer jag för att fråga var den är. kommer inte fram för "alla linjer är upptagna". jag ger upp o tänker att de dubbelfakturerar väl istället i januari

nu har de alltså skickat räkningen äntligen.
öppnar den o möts av en hånfull "påminnelseavgift á 45 kr" och ett hot om kronofogden ungefär.
arg som ett bi (är de arga?) försöker jag nå kundtjänst som naturligtvis har "fulla linjer". jävla skit!!! tar en kvart på mig o skriver ett argt långt mail till dem. slänger mig in i duschen, min tid jag hade att duscha o göra mig i ordning till skolan är halverad till en kvart. nu sminkar jag ju mig inte eller så men det som mötte mig när jag tittade in i spegeln var till o med för mycket för mig.

finnen hade varit där ett par dagar och jag hade inte brytt mig om den men det som nu satt placerat i min panna var inte en finne. det var en alien på väg ut, en tickande bomb. en vidunderlig röd sak som enligt min logik i alla fall omöjligt kunde vara sådär röd på naturlig väg. men det var den.

ok. rotade lite i min necessär o hittade ett täckstift. kleta på lite så ska väl det värsta gå bort eller? klockan tickar. jag har missat bussen. jag tar nästa. jävla upc. jävla finne. då händer det. när jag snuddar med täcktstiftet spricker finnen. blodet rinner i floder över ögonbrynet och jag smetar bort det med papper. va fan, ska jag behöva klämma den??? jag klämmer. det kommer ännu mer blod. och ännu mer. och var. och blod. det tar inte slut! klockan tickar. jag måste verkligen gå nu om jag ska hinna till uppropet över huvud taget!

sliter åt mig lite papper som jag håller mot det som en gång var en oskyldig pormask för att hålla blodflödet i schack när jag rusar till bussen. sjunker ned på sätet. andas anna, andas!

jag rusar till seb:s monter o betalar en terminsräkning för min i österrike olyckligt (?) stationerade syster. phew. kollar på klockan. tio minuter kvar. jag vet var salen är men jag går inte dit. då kommer alla tänka att jag ska läsa samma program som dem o stå och granska mig. "hah! hon har en finne i pannan som ser ut som en krater! ska hon läsa journalistik?? o vilka snygga byxor (boris hade stämplat dem strax innan jag gick så de hade en tass prydligt placerad vid knäet.)"
istället gled jag runt o läste på anslagstavlor. massa tjänapengar-tips. man kan tjäna pengar på de mest underliga sätt. i alla fall när man är student.

in i salen, för nu går alla andra in. sätter mig ner. tittar runt. hur ser de ut? hur ska jag sitta för att se världsvan ut?
ögonen fastnar på en tjej o en kille framför mig. de ser sympatiska ut. killen ser exakt ut som oskars exklasskamrat o han är ju snäll. då är säkert han också det.
det tar evigheter. mitt namn ropas upp tillslut men av de cirka 50 reserverna är det bara en som har en lyckodag. stackarna. killen framför mig säger lite sådär jag-säger-nåt-för-att -skapa-kontakt att man kanske borde ge bort sin plats. sa ju att han var sympatisk.

när allt är klart smyger jag bort till bibban, för jag är övertygad om att jag är den enda som redan har bibliotekskort och kan låna böcker redan nu. springer ut bland hyllorna och plockar åt mig de böcker jag ska köpa men lånar tills jag hittat det bästa priset.
i lånedisken står den sympatiska killen. han har just skaffat kort. han ser förvirrad ut. "behöver du hjälp?" frågar jag o det behövde han. jag guidade runt i bibban och plockade fram samma böcker till honom som jag lånat. after all, vi ska ju läsa samma program.
vidare till boklådan där vi hittar kompendiet vi ska ha.

efter en tjuge minuter inser jag att det är löjligt att jag inte vet vad han heter. "ähh jag heter anna fressten" säger jag o han svarar "jaa johan heter jag" o vi skakar hand lite sådär på-låtsas-vuxet o garvar lite. pratar lite o skiljs åt. på bussen hem mår jag bra. ååå vad kul det ska bli o plugga. :)

när jag kommer hem har oskar slutat tidigare från jobbet och köpt en ros åt mig!!!! *glaad* så gulligt!
detta gör att jag tar kvällens dust med upc, kom fram tillslut, mycket lättare än annars. när jag påpekar att de gjort fel ser de "lite appropå ingenting" att "oj ni har en räkning från oktober som ni inte betalt också"... öhhhhhh oktober???? jag har betalat alla räkningar men tydligen hade de missat att fakturera den första perioden med tv1000. men den räkningen har aldrig kommit till oss. ni som känner mig vet att jag är minutiöst noggrann med räkningar.

jag frågar om de inte har skickat ut nån påminnelse på den? nej det gör de inte med den första räkningen? huh ? jag frågar om hon inte tycker att det är konstigt om de, som hon påstår, skickar ut en räkning i oktober (alltså tre månader sen!!!) och inte får betalt för den utan att reagera, ta kontakt med kunden osv?
det har hon inget svar på utan ska skicka ut den nu säger hon. har den påminnelseavgift på sig när den kommer stryper jag det där jävla företaget!!!!

lugn anna, lugn. ååå vad fin min ros är! *gör en ferdinand o viftar med bakklövarna av förtjusning*

januari 16, 2002

Jo det är det visst! ;)


ciao!
var på skolan idag o betalade min terminsräkning. kändes skumt och mysigt att vara tillbaka. det är en mysig skola. strök runt i korridorerna efter att uppdraget var slutfört och tänkte på mina forna klasskamrater. vad gör de nu? jennifer träffade jag häromdagen... men mari tex... henne borde jag ringa! *dåligt samvete*

moas båge, den nya byggnaden, verkar nästan klar. wow, det var ju bara en byggarbetsplats i våras!
trots att jag varken anses blyg eller försynt är jag ändå lite sådär skraj nu inför starten. tänk om ingen vill vara vän med mig? tänk om de tycker jag är ett supermiffo och undrar va fan jag gör på den utbildningen? *gråta*
eller så... behöver jag inte oroa mig som vanligt... ;)

ryckte åt mig ett exemplar av soda, som är skolans kårtidning. slår upp en artikel om mitt program och läser, faktiskt utan att reagera nämnvärt, att programmet jag valt "inte är en egentlig journalistutbildning utan vänder sig till dem med intresse för akademiska studier inom humaniora och samhällsvetenskap men samtidigt är intresserade av kunskapsförmedling."

Tja man läser 20 p mindre journalistik än det andra journalistikprogrammet som jag sökt i flera år och som enligt uppgift är det mest sökta programmet i Sverige... *bröl*.
men man läser ändå 40 p...

nu tappade jag tråden... ehh jo jag borde kanske bli oroad eftersom jag vill bli journalist i första hand så att säga. men så resonerade jag så här; antingen hoppar jag på detta nu eller så kämpar jag x antal år till för att komma in på de andra utbildningarna som finns. och eftersom jag fått kicken från jobbet och inte har nåt att göra och är sugen på den här utbildningen tänker jag läsa den.

jag säger som den där loserkillen i reklamen för sveriges dagstidningar eller vad det är: "Det kanske är journalistik för mig!" ;) ;) *skratt*
jag är positiv, det här kommer bli kul.

januari 08, 2002

alltid är det nåt

ja sådär deppig ser jag ut just nu faktiskt.
för jag är sjuk. och för att det smärtsamt hastigt har kommit upp för mig att vi snart måste flytta. om vi inte mirakulöst får en lgh, vilka oddsen är för det är för små tal för att skrivas ut, så blir det hem till oskars pojkrum. 12 kvadratmeter, inget bredband, 1,5 timmas resväg enkel väg till skolan. hurra? nja.
fast. det är bättre än inget. det är en utväg. och: alla oskars polare bor i väsby, mia och sandra bor inte långt därifrån (kungsängen), det är 10 min promenad till brukshundklubben, det är billigare än att bo i eget boende och oskars fast... vi har ju inte så mycket. en säng, en teve (som snart lägger av helt att döma av det knastriga ljudet) och en video. jaaa å ett skrivbord också. så hur mycket pengar man skulle behöva lägga ner på möbler o s v vill jag inte ens tänka på.
ehmmm jaja. jag har i alla fall slängt ut några krokar, vi får se hur det blir med det. och i värsta fall får vi väl slåss med jättespindlarna i oskars rum ett tag. oskars mamma är ju supermysig så det känns inte jobbigt så i alla fall. :) (obs inte för att min mamma är jobbig alltså, jag menar bara att det skulle säkert funka för... att ja... ehhhh whatever!!!)

det ska nog bli bra!!!!! :-D

januari 04, 2002

"jag är på"

oskars vänner är otroliga egentligen. man behöver bara säga nåt litet förslag till socialt umgänge och de "jag är på" och "kul, jag vill". kan inte minnas att någon av mina gamla polare är såna. jo möjligtvis t2. fast jag gillar dem ändå. :) men det är kul med positiva människor.

januari 01, 2002

gott nytt år


nyårsafton inleddes med att jag och oskar (som åkte på att knega på själva nyårsafton) käkade toast av alla de slag o tände ett ljus. väldigt opretantiöst, väldigt mysigt. vid nio kom jenny och jante och vi dukade upp värsta bordet med grönsakstavar, dipp, ostbricka o massa gott o dricka... :) satt o snackade o hade kul och tiden bara flög, plötsligt var det tolvslaget... jag ville vara med Boris så jag var kvar inne o kikade på raketerna genom fönstret. :)
vid två somnade vi i soffan, i alla fall jag o jenny... *fniss* lagom party så där... ;)
var väldigt nöjd med aftonen faktiskt och är inte ett dugg avis på alla som är bakis idag... *ler*
jag o boris var ganska ensamma på morronpromenaden i morse, och alldeles tom på fotspår var snön... urmysigt.