« juli 2002 | Main | oktober 2002 »

augusti 31, 2002

Mycket hund är det

Igår startade jag och Helene vår kurs! Wow vilken känsla att vara lärare istället för elev. Otroligt roligt! Kursen är en nybörjaragilitykurs. Vi fick jättefina och trevliga elever och hundar. Jag ser mycket fram emot resterande kurstillfällena!

Idag skulle jag pluggat på förmiddagen och sedan träffat Jenny på eftermiddagen/kvällen. Men så stötte jag på Mia på msn och hon övertalade mig att följa med till stan. Vi tågade med i en poliseskorterad hundparad genom stan ut till gärdet. Där pågick vallhunds-EM och vi käkade lite gott och tittade på- ja vi såg inte så mycket får och hundar men kul var det. Träffade Sara och Anna Kopparberg, så nu har jag snart träffat hela klanen Kopparberg.

*gäspar* Jenny ringde o var trött och orkade inte träffas, och det passade ju bra eftersom jag "råkat" skjuta på pluggandet. Så snart ska jag sätta mig ner och börja läsa den norska boken "Nytt blikk på religion". Kan nog bli intressant.

Nu ska jag o Boris ut o tävla typ varje helg i flera veckor...åså håller jag o Helene kursen och så ska jag gå en kurs för Nalle. Mycket hund som sagt. Men det är kul!

augusti 26, 2002

Skolstart

Idag börjar skolan! Det känns lite kul faktiskt. I början av august fick jag en attack av "jag vill inte plugga mer"- känslor. Men de försvann och nu är det kul igen! Jag ska förutom religionskursen läsa en kvällskurs som handlar om kvinnoroller i religionerna genom tiderna. Superintressant, vi kommer läsa mycket primärkällor eller vad det heter. *lost*

Så nu har jakten på litteratur börjat igen... *suck* Det är alltid lika ångestfyllt. Har dock upptäckt att bibban här i Väsby är helt ok och har mycket av de böcker vi ska läsa. Det är bra! :)
Så slipper man lägga ned en förmögenhet på böcker man egentligen inte vill ha sedan.

Idag ryckte min syrra in i lumpen. Hoppas hon får göra av med lite ilska där *hehe* för den har hon ödslat på mig den sista veckan. Allt jag gjort har varit fel. Men men, hon är ju min syrra och jag älskar ju henne ändå. :-D

Oskar kom inte in på någon utbildning... :( Vet inte vad som händer nu. Jag tycker i alla fall inte att det är värt att sitta och åka in till stan varje dag för ett sådant skitjobb som han kan få här lika gärna, men jag vet inte. Önskar han kunde få jobba med något han gillar, inte servera hamburgare till otacksamma snoriga kunder. Ok så snoriga kanske de inte är men... jaja.

augusti 18, 2002

Nackont

Lagom till skolstarten har jag fått nackspärr igen. Fan vad ont det gör :( Minns i våras, då fick jag höra i efterhand att folk trodde det var min image att ha halsduk på mig jämt. Ojoj. Hoppas det inte blir så illa denna gång. Hjälper föga att sitta vid datorn- men det är ju så kuuuuuuuuuul!

Veckan som gått- varit ledig. Skönt! Jonathan, arbetskamrat, ringde i förrgår. Å vi ska jobba ihop på tisdag. Hoppas vi har lika kul som vanligt. Det känns läskigt avlägset de där första veckorna i somras när vi jobbade ihop och garvade och hade KUL hela dagarna. Som om det var en evighet sedan. Det är det ju verkligen inte.

Hur uppfostrar man en katt? Säger "Nej" lite argt och puffar undan Strössel när hon kommer och jagar muspekaren på min skärm (med sin håriga kattbak placerad på tangetnbordet). Men bryr hon sig? Nej... Men men. Hon är så söt så hur ska man kunna bli arg? :)

Sara och Pontus har varit här igen! Sara fick lite tips o hjälp med sin hemsida. Agaton var förstås med och tog ett dopp i vår diskho. Sicken sötnos. (fast näää vi ska inte ha några själva) ;)
Det var skönt att visa Sara, för hon förstod och snappade upp allt så snabbt. Kände mig uppiggad av att ha en så snabblärd "elev".

Idag har vi kollat på Dansar Med Vargar. Det är verkligen en suverän film. Så stark. Det här indianer-vita är verkligen ett känsligt tema. Man vill ju bara gråta när man inser hur de lidit och lider än idag. Vad är det som ger våra lagar, regler och förfarande rätt? Vem kan äga ett land? Min förälskelse i Kevin Costner blommade upp lite, lite. Jäklars vad fin han är. Han är inte snygg SÅ, men det är något jag fastnat för. Rösten bland annat... mmmm mmm mmmmm mums.... (jaa jag vet att han är gammal och fet nu men.. men....gammal kärlek rostar aldrig)
När jag var 12-13 var jag så fruktansvärt kär i honom! Wow alltså. Första gången jag kände mig lite våt mellan benen var när jag såg "Ingen utväg".... wee.... hmmm *trumtrum*

Jahapp. *harklar mig*
Jag kanske ska ta o lägga mig? Ska upp och "jobba" imorgon. Provsmakning av pasta :)))

augusti 14, 2002

Ahhh...

Nu är vi lediga, Oskar och jag! Det är störtskönt! I fredags kom Pontus, Sara och Agaton hit. Vi käkade mumsmums och grillade gottgott. :))) Jättetrevligt och spännande- de är de första i min bekantskapskrets som fått barn ju.
Och Agaton är verkligen det sötaste som går att få tag på. (fast jag ska inte ha några själv ;) )

I söndags kom Carina hit, hon har tagit dykcertifikat i Sthlm. Det var skitkul att träffas! Vi insåg att det var ett bra tag sedan sist, inte sedan i julas!!! Det var skoj att träffas på min "nya hemmaplan" också.

På söndagen hämtade vi även kattungen Strössel! Herregud sicken söt liten filur! :))) Nu har hon varit här i fyra dagar och hon blir bara mer och mer hemmastadd. Hon är verkligen ursöt. Är riktigt kär i henne!:))

Igår kom Dan, Jante, Dennis, Jenny och en klasskamrat till Dan; Katti hit. Vi käkade tacos och hade det allmänt trevligt. Det var jättekul att träffa dem! Strössel var föremålet för de flestas intresse såklart med sin söta uppsyn och lekfulla sinne!

Vi har börjat kolla på Matrix nu. Jag har försökt tre ggr innan *skratt* men aldrig riktigt velat fortsätta. Nu jäklar dock! Den är ju bra!!!! *anna lika sen som vanligt* Hur kommer det sig att jag får mina insikter en sisådär 5 år efter alla andra jämt? Jaja. Bättre sent än...

Idag ska vi åka till stan. Hoho vad kul det ska bli! :)) Ska åka och provsmaka (på provsmakarjobbet) och sedan gå runt lite. Ska försöka hitta en present till min gulliga kompis Mia som fyllt år just. Vet vad jag ska köpa men den har varit slut överallt.

augusti 07, 2002

Det var droppen!

Idag rann bägaren över som man så fint säger!
Min kära arbetskamrat *ironi* som jag berättat om var lite FÖR tyken idag.
Idag gick allt som smort på morgonen och när jag var klar med mina sysslor började jag med posten för att hjälpa de två som kommer halv åtta. Jag tänkte att när de kommer kan de ta vid så sätter jag mig ner ett par minuter och tar en kaffe eller så. Det kan man behöva efter att varit igång hela morgonen och lastat tidningar, kört bil och grejjat.
Sagt och gjort. När de dök upp hade jag sorterat nästan hälften av posten och sa till den ena killen att "Nu tar jag en kaffe en stund", kändes ännu mer motiverat efter att min favorit surt sagt att "Vi kan inte stå tre och sortera posten!".
Sagt och gjort. Jag sätter mig ner och tar en kopp kaffe. Då kommer herrn och vrålar surt "ANNA! ANNA! Du kan inte bara sätta dig och fika mitt i sorteringen!"

Jag sätter kaffet i vrångstrupen och försöker förklara, men det är inget som går fram. När jag asförbannad (jag svor och skrek *skäms*) säger att enligt LAS ska man få ta fem minuters paus varje timme så då kan det la för faaan inte vara för mycket begärt att jag tar fyra minuters paus efter att ha slitit sedan klockan halv fem på morgonen- då bara garvar han HÅNFULLT! *CENSURERADE SVORDOMAR*
"Ja garva du!" sa jag och var arg som ett jävla åskmoln- tror jag delade ut all post inom loppet av tio minuter i ren ilska. Det brukar ta någon halvtimme.

Efter ett tag när jag lugnat mig någorlunda går jag bort till chefen för att berätta hur jag känner. Av en slump befinner sig den smilande arbetskamraten där också så jag ber honom att vänta kvar så vi kan prata allihopa. Dörren stängs om oss och jag utbrister argt: "Jag klarar inte av att vissa beter sig som om tror att de är chef!" Och har ryggen mot arbetskamraten och tittar förtvivlat på chefen. Jag förklarar läget och till min stora lättnad- jag tänkte faktiskt att vad fan gör jag om han håller med och tyckte det var fel att ta en paus?- håller han med mig till 100 % och argumenterar för mig hela tiden. Så fruktansvärt skönt. Efter ett tag känner jag att jag börjar snart lipa, jävla skit, inte för att jag är ledsen utan för att jag är så arg. Jag tittar ner och försöker hålla mig och det går- nätt och jämnt. Jag berättar att jag är trött på hans översittarfasoner och kommentarer och säger igen: "Du har jobbat här i 10 år och jag har jobbat med dessa sysslor i fem dagar! Klart fan du är snabbare!" Då blir jag avbruten av chefen som säger: "40 år, och dessutom kör han bil som jag inte vill att någon av er ska göra".
Gud så skönt det kändes. Herrn bad om ursäkt, tror jag? I alla fall så lät han lite lenare i rösten mot oss alla hela dagen.
Chefen kom förbi och pratade med mig personligen sedan och tyckte det var bra att jag sa ifrån och vi snackade lite. Kändes jätteskönt!

Nu ska jag till klubben och träffa Anna och hennes vovve Xsar!! Vi ses!

augusti 05, 2002

Skum taxi, töntig radiopratare och jobbig jobbarkompis

Så var det jobb igen. undrar om folk förstår hur okristligt det är att gå upp klockan 03:00 .... vaknade tio i tre och var svintrött och tänkte att "Klockan är väl ett eller nåt"... slänger en blick på klockan och vill bara DÖ när jag inser att jag ska gå upp.. det är alltid värst första natten, sedan kommer man in det och somnar som en stock klockan 21 så man får sina timmar med sömn. Jaja. Det har varit en rätt intressant dag faktiskt.

Jag har en "egen" taxichaufför som hämtar mig på mornarna. Han bor också i Väsby och jag gillar honom starkt så jag ringer oftast direkt till honom istället för genom företaget. Men han jobbade inte i natt så jag fick ringa företaget och beställa som vanligt.
Snubben som kom och hämtade mig var skitskum! Han såg inte alls ut som på legitimationen så jag tänkte att han mördat den riktiga chauffören och var ute efter mig ;).
Han körde jäääääääättelångsamt över farthindrena, risk för parkeringsböter nästan! Jag trodde han var ironisk men när han ojade sig för en liten sten på gatan (han måste haft inbyggd kikare, den var jätteliten) insåg jag att "Det här kommer ta tid". Antingen hade han splitterny bil eller så vara han någon slags köra-långsamt-fundamentalist... (finns det sådana??)

Varje gång jag skulle säga något (svara på hans konstiga frågor) höjde han volymen och sa "Förlåt, förlåt" .... Sedan frågade han lite hotfullt om jag hade beaktat vilodagen (söndagen) ordentligt. Hjälp! Jag ville bara hoppa ur bilen och gå till jobbet istället. Sedan började han prata om all asfalt som finns i världen och att världen måste vara tillägnad bilar eftersom det finns så mycket asfalt.... ujujuj... vilken morgon. Jag kom fram helskinnad i alla fall och kunde konstatera att det finns folk som kör långsammare över fartgupp än min far- och han bromsar sig i princip över dem baklänges. Eller nåt sånt.

När jag var ute och körde morgonrundan lyssnade jag på radion som vanligt. Där var det någon riktig megatönt som skulle prata om nyheterna. Han började med att säga att "Jaaa vad heter den där tjejen med hästbettet.... Therese Alshammar jaaa..." och då garvade jag lite rått för jag gillar inte Alshammar *peka finger* och tycker också hon har hästbett. Men sedan fortsatte han med att prata om någon som han påstod såg ut som en knubbsäl på ett otroligt osmickrande kort i tidningen, men: "Eftersom hon tog en medalj och var så duktig så gör det inget" och så trodde han väl att alla skulle garva åt hans jätteroliga humor. Jag blev bara sur, va fan ! Sitter han och pratar om killars utsseende sådär också när han snackar sportnyheter? Tror knappast det. Tjejer ska först och främst se ut, sedan ska de prestera. Presterar de bra gör det inget att de har hästbett och ser ut som knubbsälar? *morr*

Sedan har jag en otrolig arrogant arbetskamrat, jag blir bara så trött. Jag var dock förberedd på hans stil för jag har fått höra hur han är. Så min dag har gått ut på att bita ifrån rejält. När han kom på morgonen ställde han sig demonstrativt och kollade på mig när jag sorterade tidningar: "VA ? Var det förseningar idag eller?". När jag säger "Nej, vadå då?" svarar han "Jaaa det där du gör nu det brukar jag vara klar med för en timme sedan!"
Ååååå blir så trött. Fick dock urhasplat mig ett svar i tid för en gång skull och kom inte på det i efterhand (även om jag kom på lite kompletteringar;) )
Jag svarade i alla fall: "Ja men du har jobbat med det här i tio år och jag i fem dagar!" HA! Bra svarat tycker jag. :) *nöjd*

Sedan satt jag med kassan vi har på jobbet och skulle redovisa pengarna som blev kvar efter att jag handlat mjölk till avdelningen. Då kommer han och ställer sig och stirrar, och jag frågar: "Vad är det?" och han svarar: "Stefan har redan räknat kassan!". Ehhhhhhhhhh tänker jag surt och svarar: "Ja men jag räknar inte kassan, jag lägger tillbaka pengar efter att ha köpt mjölk!" . Då går han därifrån, lite grinig verkar det som över att jag inte tar hans små pikar hela tiden.

Hehe det här börjar bli kul. Min hobby på jobbet blir att "kom på giftiga svar hela dagen"... ;)
Och det jag skulle velat komplettera med var att : "Ja men du kör inte lagligt och dessutom så hade jag tre dagars jobb idag för helgen hade inte gjort sitt!"... men det där kom jag på en stund senare. Såklart ;)

Gud nu fick jag värsta rycket och skruvade loss handtagen på en byrå vi har och målade dem i massa färger. Utan att fråga Oskar vad han tycker. Hoppas han gillar det... *skrapar med foten*

Å vad jag längtar efter vår kattunge!!! Weeeeeeeeeeeeeee!!! På söndag får vi hem henne!

augusti 03, 2002

Rånar snart banken

Mitt hår har växt. I vanliga fall hade man kanske inte märkt det så mycket men nu när jag har kort hår så syns en extra cm väldigt mycket. Frisyren har förvandlats till en fluffig mopedhjälm eller något i den stilen. Jag måste gå till frisören- men jag har inte råd!

Det är samma visa i år igen. Och snart är mitt reservförråd av pengar helt slut. Oskars pengar är också slut så jag får låna ut till honom hela tiden. Det tär på psyket att vara så här fattig. Igår hittade jag en tandkräm som någon hade glömt i affären på rullbandet. När jag med nervösa blickar över axeln packade i den i min påse tänkte jag "Fy vad oärligt" men sedan tog "Jag sparar 27 kr på det här" över. Hemskt. Snart börjar jag leta pantburkar i papperskorgar!

Och när jag själv deppar ser jag hur deppig Oskar är och då måste jag muntra upp honom och glömma min deppighet. För han blir mer bedrövad än mig verkar det som. Hjälp.

Oskars pappa gjorde en så himla god lasagne när vi var där så jag tänkte vi skulle köpa ingredienser och slänga ihop en här hemma. Men efter att ha räknat på vad alla ingredienser skulle kosta (quornfärs, lök, såsingredienser, lasagneplattor, vitlök m.m.) insåg vi att det blir billigare att köpa två färdiga "Annas gröna lasagne" (som är jättegoda). Det är fan deprimerande! Det ska inte vara billigare att köpa färdigmat ju!

Jag vill ha ett stipendium för Utfattiga Ungdomar Utan Undanflykter!

augusti 02, 2002

Å vad underbart

Nu är vi hemma från Skåne! Vi åkte i söndags och har varit där tills idag, flög hem i morse. Jag var faktiskt rätt nervös för flygresan, mest för att jag inte flygit med hund förut och var rädd att något skulle gå snett.
Men allt gick finemang! De kontrollvägde eller mätte inte ens buren (som var tre cm för stor åt ett håll). Skönt!!

Några nervösa handhållande sekunder under start och landning, 49 minuter i luften ,en kaffe och en muffins senare landade vi i ett soligt Skåne. Oskars pappa mötte oss.

Oskars pappas och hans fru Kerstins hus ligger verkligen helt underbart- ett hundratal meter från havet och med underbar utsikt. Jag var hänförd! Gick bara runt och söp in atmosfären. Underbart.

Oskar och jag bodde i deras nybyggda ateljé (Kerstin är konstnär). Där fanns tv, toa och dusch och vi bodde lite för oss själva.

Det har verkligen varit en helt UNDERBAR vecka! Jag har njutit som aldrig förr- av badet, solen, ledigheten, lugnet och den underbara maten. Att inte känna sig stressad för något. Inget som måste göras. Bara vara och göra det man känner för. Oskars pappa lagade helt underbar mat till oss, jag trodde jag upplevt himmelen för smakgommarna, men nästa dag överträffade han det igen. *smask smask*

Boris har badat med oss varje dag och det har varit en fröjd att se honom i full fart på stranden. Han insåg snabbt att det fanns något gott i vissa av musselskalen och ägnade sig åt att öppna och käka musslor. Han har även blivit mycket duktigare på att simma med all träning och har till och med dykt, efter leksaker på botten. Inte så avancerat kan det tyckas men jag var faktiskt helt fascinerad över att han utan problem letade runt på botten och höll andan- kan hundar sådant naturligt? Wow.

Har läst en massa också- något jag sällan har ro till. Har läst boken "Sista chansen", av Marian Keyes som även skrivit "Vattenmelonen" med flera. Jag vet inte hur jag ska beskriva hennes böcker riktigt- det är väl inte i nobelprisklass men de är otroligt fängslande och bra. De berör- jag gråter och skrattar när jag läser. De påminner lite om bra filmer. Perfekta böcker att ha med överallt- dass, bussen, i sängen, på stranden... mums. "Sista chansen" var väldigt bra, och på vägen hem köpte jag "När Lucy Sullivan skulle gifta sig" samtidigt som Oskar köpte "Populärmusik från Vittula". Ska bli kul att läsa den. :)

En kväll dök det upp en herrelös hund. En gul snäll labradorhane, verkade ganska gammal. Vi gick runt i timmar och frågade om någon visste vem han var, men utan resultat. Vi ringde polisen till slut som skickade en kille från ett sådant där jourhem, i väntan på att matte eller husse skulle höra av sig.

Nu finns foton!!!! Kolla på fotosidan!