"Äsch, hon ska ju…
… inte direkt ställas ut..." tänkte jag när jag osedvanligt slarvigt rakade Ilas tassar och nos i går. Hon och Boris var aningen överväxta efter semestern och i stort behov av att klippas NU om de inte skulle misstas för bichon friséer eller nån annan skäggig ras.
Sagt och gjort. Skalade av lite halvdant och betraktade halvnöjd resultatet. Strax där efter dimper dagens post ner i brevlådan och jag hasar dit och kikar. Men vad i....!!!!!! PM till valputställningen i Västerås på lördag! Okej. Det ligger till så här. I ett svagt ögonblick tänkte jag att jag skulle ställa ut Ila då, anmälde mig men drog tillbaka anmälan när jag bestämde mig för att vänta till Lilla Sthlm med att ställa igen.
Tydligen har inte avanmälan riktigt kommit fram... ;) Okej. Min hundarrangemangsutsvultna hjärna började överväga alternativen. Man skulle ju kunna åka dit och ställa för skoj skull, Annelie har ju plats i bilen och ska ju ställa Tigra... det vore ju kul att... hmmm ....Ila skulle ju klippas på måndageftermiddagen också...
Sagt och gjort. På lördag far jag och Ila till Västerås. Så otajmad har jag aldrig varit inför en utställning förr ;). Sist klipptes hon ... tre dagar innan, och det var alldeles för tidigt. Ni som har sett den febrila klippaktiviteten kring pudelringen vet vad jag menar. En pudel som badats och klippts är perfekt just precis DÅ när man klippt. En timma senare ser den ut som en gatuhund från Spanien igen ;). Naj inte riktigt så illa, men för varje borsttag kommer nya tussar upp. Alltså bör man, om man som jag begränsar min klippkapacitet till stackars Boris vars frisyrer bara en mor kan älska, se till att få sin pudel klippt så tätt intill utställningen som bara är möjligt.
Fem dagar innan är åt helsike för tidigt. Men men, som obotlig optimist har jag bestämt mig för att fila till lite på fredag kväll, efter att ha badat Ila igen. Jag har ju ändå köpt en riktig sax! :-D *garv*
Helene och jag är ju ett odödligt team när det gäller pudelklippning, så hon ska hjälpa mig. Vi minns väl alla klippkursen på pudellägret där jag klipper med min kontorssax och Helene med sin nagelsax, medan vi skrattar så tårarna sprutar på oss (och kursledarna, men av andra anledningar).
Eller succén när vi kletar Alice full med summerwind "det ska ju vara så bra mot tovor!" och sedan helt seriöst försöker klippa henne fin till Stora Sthlm (vi skulle stå i pudelmontern). Resultatet blir att Alice ser ut som en bläckfisk när hon går. "Vi fick inte riktigt till vinklarna..." mumlade vi samarbitet i montern men försökte ändå se glada ut och representera rasen fint.
Så vad tror ni, visst ser ni liksom jag en ofrånkomlig succé framför er? :-D *garvar*