Har ägnat ett…
… par timmar åt att göra om Gunillas hemsida! Så nu får ni kika in och säga vad ni tycker!
Oj oj! Oskar och jag var ute och gick precis med hundarna när vi hör någon argt skrika på en hund. Så ser vi en stor schäferhanne komma springande runt hörnet mot oss. Oooops! Jag hinner inte riktigt avgöra vad den är ute efter så jag fiskar upp både Boris och Ila i famnen medan Oskar försöker mota bort schäfern. Han är jätteduktig, som en målvakt står han mellan mig och puslingarna och schäfern. Den är mest lekfull ser vi ganska snart men skäller en del (och tycker nog Oskar är jobbig som står ivägen så effektivt!).
Snart kommer matten flåsande, jättearg och förtvivlad. "Förlåt!" ropar hon och jag släpper ned puslingarna när hon kopplat sin vovve. Boris är skitförbannad (han avskyr ju schäfrar redan sedan tidigare) men jag får tyst på både honom och Ila efter ett tag. Vi pratar lite och jag talar om att det är okej, men att jag vet att Boris tyvärr inte drar sig för att mucka bråk och därför är det läskigt när det kommer stora hundar fram. Jag förklarar att så små vovvar håller ju inte för att slåss med stora hundar, och matten är jättevettig och förstår precis.
Hon ber om ursäkt flera gånger och berättar att han är nyss fyllda 10 månader och har blivit en riktig odåga det sista. Jag pekar menande på Ila och säger att jag vet vad hon menar med det... ;-)
Känns skönt att man ändå kan reda ut problemen, jag anser inte att matten gjort något stort fel i detta fallet. Jag vet ju hur det är med jobbiga tonåringar. Däremot kan jag bli vansinnigt arg på folk som medvetet släpper fram sina hundar- men de är ett annat kapitel.
Nu ska jag snart till klubben och vara med och anordna ett öppet agilitymöte och berätta lite om vår agilityverksamhet och sådär.
äå¨
Fick ett ryck sent i går kväll och fick för mig att "Nu ska det tävlas lydnad igen". Jag får ju ett sådant ryck en gång om året ungefär. *hähä*
Så nu är Boris och jag anmälda till en lydnadstävling om knappt tre veckor. Okej... då ska man bara damma av lydnadsettan igen då! :) Vilken kan bli nog så trassligt, men det ska nog gå vägen.
Har precis varit ute på separata morgonpromenader med hundarna. Det tog två timmar *phew* men nyttigt är det. Ila är SÅ i gasen just nu. Går mer på två ben än på fyra, studsar, skäller, ska undersöka allt och racar fram och tillbaka. Det är som att titta på en gammal svartvit svensk film där människorna rör sig jättesnabbt fram och tillbaka.... hehe... Ändå är hon väldigt kontaktsökande och det känns som det går åt rätt håll... trots diverse "utbrytningar"... hehe...