Uj uj! Så har vi avverkat ännu en flerdagarstävling. "Semestersabotören" gick av stapeln i Linköping tis-tors den här veckan. Vi var där redan på måndagen för att slippa gå upp klockan tre för att hinna i tid (första start 07,30). Klockan fem var det sagt att man skulle få sätta upp sitt tält tidigast. Jag föreslog att vi skulle vara där till dess och inte en minut senare, för jag misstänkte att det skulle bli svårt att få bra tältplats. Om jag hade anat hur rätt jag skulle få!
Vi var där kvart över fyra och var bland de första att parkera bilen och släpa ner vårt tält. Tävlingen gick inne på en idrottsplats och vi blev snabbt utkörda därifrån med motiveringen att ingen skulle komma in innan klockan fem. Okej. Det var bara det att de som kom efter oss klev över oss laglydiga och gick in i alla fall. Screw it tänkte vi och släpade till slut in vårat tält vi med. Det fylldes på med folk med stora och mindre tält allt eftersom. Spänningen i luften gick inte att ta miste på. Skulle man få en bra tältplats för de kommande tre dagarna? Eller skulle man behöva stå i andra eller till och med tredje raden av tält och därmed inte se någonting?
De fyrtiofem minutrarna kröp fram. ”Vad är klockan nu då?” gnällde jag en gång varannan minut till Helene. Folk flyttade sig obemärkt allt närmare planerna kring vilka vi skulle sätta upp tälten. Det blev en allt mer adrenalinpumpad stämning. Någon bryter ut, fuskar och går och tar en tältplats. Vi andra muttrar surt men ingen säger till. En dum ;) norrman börjar skrika högt, vill lura oss att det är dags. Det rycker i oss men ingen går på det.
Så slår klockan fem. Och jag springer. Jag springer det snabbaste jag kan tamej fan! Catharina står och håller hundarna som skriker, de känner av stressen och är helt uppe i varv. Helene springer efter mig med tältet. Jag får en plats, Helene kommer inflåsandes efter mig och på två röda har vi slagit upp vårt tält. Kvart över fem är alla tältplatser på första raden belägrade med tält och en andra rad börjar byggas upp.
Jag har aldrig varit med om något liknande! Det kändes som ett slagfält under Andra Världskriget eller något…*asg* Vi fick i alla fall en KANONPLATS :-).
Dagarna var jättetrevliga. Resultatmässigt går det inte att jämföra med Bollnäs där både Helene och jag plockade placeringar och rosetter så det stod det härliga till. Men med Boris har jag fått testa inkallningar som vi just börjat träna på, och han har inte tjyvat en enda gång!!! *stolt* Och med Ila känner jag äntligen, äntligen att jag och hon har börjat hitta varandra på banan.
Jag vågar trycka på, köra 100% men samtidigt ha (hyfsad) kontroll över vart hon styr kosan. Det har inte gått förut… men vi har verkligen haft flera fina lopp, och varit mycket nära att plocka pinnar i många av dem. Det slutade med en pinne i hoppklass 2 (andra totalt) och en i agilityklass 2. Jag är jättenöjd! Boris nollade tyvärr bara ett lopp (tidsfel i flera), men jag känner att han och jag befinner oss i en utvecklingsfas just nu där han har börjat ta för sig mer vilket jag inte är beredd på. Det blir en utmaning att hitta ett sätt att handla honom på där han blir lite mer styrbar i de situationer han hamnar framför mig.
Vi har verkligen haft det jättetrevligt! Catharina, Helene och jag bodde i samma rum på ett vandrarhem på en gård. De hade hästar, getter, knasiga ankor och kaniner av alla de slag. Hundarna har kommit jättefint överens och med mina öronproppar har det gått kanon att sova. Om kvällarna har vi legat och pratat massor, det har nästan känts som om man är tolv år igen och är på ridläger… :-)
Det kom en storm per dag över oss på tävlingen. Första dagen trodde jag faktiskt jag var mitt i en filminspelning av någon katastroffilm. Det var helt hysteriskt! Helt plötsligt, från att ”bara” ha regnat massor, säger det KABOOM och så börjar det blåsa som en jävla trombon över hela tävlingsplatsen. Jag skulle precis in med Ila då. Den som befann sig på banan tar sin hund under armen och sprang och tog skydd, inroparstativen flög iväg, tälten lyfte från marken och hölls bara med näppe fast av linorna och tältpinnarna…
Tävlingen tog en paus tills stormen bedarrat. Sedan körde jag och Ila, och tog en pinne! Det trodde jag inte. Ila var rätt grinig dock, hon avskyr ju att bli våt om tassarna (förutom när hon badar) men jobbade på bra. Alla inkallningar jag gjort har fungerat kanon, jag har nu kommit över min rädsla för att hon ska riva första hindret som hon gjorde i våras på en tävling då jag kallade in. Det är skoj att våga använda inkallningsstart, det ger ofta en bra start med mycket kontroll över läget och bra flyt.
Så för att sammanfatta Semestersabotören är jag kanonnöjd, framförallt med att jag och Ila börjat jobba så bra ihop. Det känns hoppfullt inför framtiden. En pinne kvar till hoppklass 3! Oj vad spännande det känns!!!!
Kommentarer
Elin: Låter dramatiskt att tävla agility :p :-D
------------------------------------------------------------------------
Anna: Elin-> Nja tävlandet är inte så dramatiskt, däremot tältplatsjakten... :-D
------------------------------------------------------------------------
Angela: Phew! Låer ju som om ni varit på två tvälingar en "få tältplatstävling&quo t; oxå den ni då var där för att avverka ;-)
------------------------------------------------------------------------
Malin: Hmm, jag var en av de som inte satt så bra som ni, grr... vi satt i vårt tält på tredje raden. SÅG endast tält tält och åter tält ;) Men däremot så fick vi vind skydd från er andra...Blir så sugen på att få komma igång med min lille kille (mellan, ca 1 år) när man ser er köra... Den som väntar på ngt gott väntar aldrig för länge !
------------------------------------------------------------------------
Helene: Oj va du har skrivit om tävlingen! Visst var det smått hysteriskt med tältuppsättandet... men vi fick verkligen en kanonplats! Tack för att du censurerade vissa detaljer från tävlingsdagarna ;-) Efter att ha smält tävlingen så kanske det ändå finns hopp för mig, det kanske inte blir frimärkssamlande trots allt... Vi får det vad som händer ;-D Vi hörs! Kram Helene
------------------------------------------------------------------------
Helene igen...: Menar så klart: Vi får SE vad som händer...
------------------------------------------------------------------------
Lena A: Hej! Fniss... tältplatser ja - det är en syn för gudarna när folk nästan slåss om platser.
------------------------------------------------------------------------
Lena A: Attans... klickade lite fel. Själv har jag mer och mer börjat leta tältplats en bit i från... lugnare för mig och pudlarna.. fast det kan vara lite jobbigt, hehe kan bli en liten bit att gå eller så finns risken att få en golfboll in i tältet (Bollnäsveckan hihi)
------------------------------------------------------------------------
Åsa: det roliga var att vi stog borta vid "vår" bana, klass I, för att se till att ingen skulle sätta upp tält på de tältfria ställena. När klockan slog kom det en massa folk rusande, men bort till vår bana kom TVÅ personer springande! När de passerade oss vakter skrattade vi att de nog kunde sakta ner o inte springa längre.... Det blev inte ens fullt runt klass I-banan ju! Kanske inte så många nybörjare som åker på så stora tävlingar, de som tävlade klass I verkade tävla i de andra klasserna åxå.
------------------------------------------------------------------------
Anna: Lena A-> Våra vovvar är jättelugna i tältet, vi sätter ju upp insynsskydd kring gallren. Och jag blir lugnare när jag ser vad som försigår... :)
