Jag har med stigande irritation följt den närmast frikyrkliga hysteri som drabbat vår sport den senaste tiden. Vad pratar jag om? Greg Derret förstås.
Denna man har verkligen lyckats ta agilityvärlden med storm. Min reaktion – som vanligt när något hypas in absurdum – har varit iskall, avvaktande, skeptisk.
Men nu börjar jag sakta, sakta att vända. Från motvalls kärring till ”Ok, jag ger honom en chans”.
Det är inte det att jag förkastar honom eller hans tänk.
Snarare blir jag störd av den här sliskigt marknadsföringsmässigt smarta presentationen av helhetspaketet. ”Köp allt eller inget”. Jag har gått kurser för många duktiga förare och alltid plockat ur det som fungerar bättre än innan och kombinerat med det som fungerat bra sedan innan.
Glöm det. För att gå kurs för Greg krävs det att man ska ha sett hans 650-kronors film (410 om du importerar själv) för att ens få vara med på kurs. Sedan är förstås inte kursen gratis direkt. Redan här drar jag öronen åt mig… och de frälsta förklarar att ”Nähe du, här plockas inga russin ur kakan, du måste köra HELA konceptet…” Det känns så… amerikanskt. ”Köp din lycka nu, här är alla svar.” Visserligen snordyrt, men det är du väl värd?
Jag blir så matt.
Jag blir matt av att folk vältrar sig i självförnekelse ”Å jag har gjort allt fel, äntligen faller alla pusselbitar på plats, vad HAAAR jag hållt på med fram tills nu….”
Eller folk som aldrig tävlat annat än ett par gånger halvdant i klass 1 dömer ut hela sportens förfarande fram tills nu med motivationen att all träning hittills bara varit en rörig sandlåda.
Jag blir störd av tanken på att det skulle vara så revolutionerande, det han presenterar, att allt annat bara är bullshit.
Jag blir störd av att snart varenda fråga som kommer upp på diverse forum besvaras med ”Köp foundationvideon…”
Sedan inser jag, något tröstad, att det här är långt ifrån första gången agilitymassan hamnar i grupphypnos, en hypnos som så småningom mattas ut när nyhetens behag lagt sig. Som Mari Edman så riktigt påpekar i den här artikeln är det inte första gången en förare sätter stor prägel på agilityvärlden. Och knappast sista. Om ett par år tror jag att vi kommer att skratta gott åt vissa saker som Greg presenterar som vi gör med andra gamla trender:
"Samma vår gick några elitförare och domare kurs för dansken Regin Reinhard, som hade vunnit EM 1993. Enligt honom fanns det ”12 budord” som förarna skulle följa.
Ett av dem var att aldrig någonsin hamna före hunden. Den enda formen av sidbyten man skulle göra var alltså bakombyten."
(från artikeln jag länkar till ovan)
Jag har ingen spåkula, men jag undrar hur många som kommer att orka att hålla på att aldrig ha hunden bakom ryggen i vardagen till exempel… och nosduttandet? Kommer det verkligen att slå ut två av två på? Det ska bli intressant att se.
Så, hittills har jag kunnat rata Greg och vägra slås av häpnad av hans marknadsföring. Jag har en mycket väl fungerande hund och ett handlingssystem med henne som fungerar alldeles utmärkt. Boris är med en tass inne på pensionen och det är nog inte mycket att göra där, men Ila är verkligen i toppform och vi samarbetar jättefint.
Att tänka om med dessa två puslingar är helt uteslutet.
Men så är det fröken Flaxa då. För det första är hon helt grön. För det andra är hon BC. För det tredje tillhör hon storleksklassen large.
Jag kan inte längre avfärda Greg med att ”Tja det kanske funkar på BC, men….” För jag har ju faktiskt en själv nu ;). Och noll erfarenhet av att tävla large. (Sorry Greta, men våra panglopp räknas inte...;) )
Allt ställs i en ny dager. Kanske skulle man ge honom en chans ändå…?
En sak som jag redan nu vet att jag håller med Greg om är vikten av en hund som förstår både framför- och bakombyten. Helene och jag har i många år varit chockade över att folk inte lär sina hundar bakombyten! Urduktiga hundar som ligger högt upp i eliten – men som inte behärskar bakombyten…
Jag tänker inte lägga om hela min träningsfilosofi.
Men jag ska lätta på skepcismen och ta mig en närmare titt denna fantaaastiska ;) mans tankar.
Ja, jag är en motvalls kärring.
En förnuftig och fritänkande sådan. Som surat klart för denna gång. ;-)
Snart laddar jag kanske till och med dvd:n med en gregfilm. Så får vi se sedan… om jag plockar några russin eller inte...
Nej, nu ska jag ner och krama på lilla Ila. 
