...
Jag sitter och storgrinar. Det är svårt men jag ska försöka sammanfatta vad som rör sig i mitt huvud.
Maria J och Mia E kände igenom Boris förra helgen i Gagnef. De sa båda två att Boris markerar i ryggen på tre ställen och efter lite överläggande med Maria J bestämde jag att röntga Boris innan vi övervägde någon slags el-behandling.
Tyvärr... hade de så oerhört rätt. Vid röntgen idag visade det sig att han på tre ställen i ryggen har slitna diskar. Det gick inte att avgöra om det var totalt diskbråck men det har smalnat av där. Ben, armbågar och höfter såg bra ut.
Så? Vad betyder detta? Jo, att jag sett rätt när jag tycker Boris gått sämre i år. Vid röntgen i augusti i fjol fanns inte dessa avsmalningar mellan diskarna, de har kommit nu.
Kortison och vila (koppelpromenader) i tre veckor.
Ingen mer agility. Någonsin.
Förhoppningsvis inte någon operation.
Förhoppningsvis ett piggt och hyfsat aktivt pensionärsliv utan smärta.
Han kan bli bättre utan operation. När all inflammerad vävnad fått vila och trycket mot nerverna försvinner. I dagsläget utsätts de för påfrestning hela tiden.
Jag befinner mig i en liten chock. Jag kommer att komma ur den, kavla upp ärmarna och säga "Japp nu kör vi". Men inte ännu. Just nu gråter jag, är ledsen... sörjer det vi hade som aldrig mer kommer tillbaka. Just nu är jag orolig för Boris. Tänker mig det värsta scenariot. Tänker inte riktigt klart. Kan inte se det positiva utan allt känns bara oerhört tungt och sorgligt.
Vi ska fixa det här.
Min fantastiska Boris som kämpat och kämpat och kämpat i alla år. Med en usel matte. Mot ursnabba konkurrenter. Och förra året, som var ett helt fantastiskt år för honom rent resultatmässigt, lyckades han kvala in till agility-sm OCH lyckades med den fantastiska bedriften att komma tvåa i hoppklass och ta cert. Trots sina korta ben och osnabba kropp. Han slutar på topp. Min söta, söta Boris. I tisdags tävlade han DM och var inte alls som den Boris han brukar vara på planen. Sprang förbi hinder och ville inte riktigt. Nästa helg skulle han ha tävlat SM. Jag sörjer att han inte kommer till start. Jag sörjer att han fick känna av och uppleva känslan av att inte kunna göra sitt bästa på planen. Men jag är glad att han lever, ligger och snosar i korgen och fortfarande är min bästa vän. Nu tar vi etapp två. Vi fixar det här.
Tack alla min vänner för att ni förstår att jag är jätteledsen just nu och att ni låter mig vara det och förstår att jag måste få vara det. Tack till söta arbetskamraterna som förstår att mina hundar betyder allt och stöttar mig när jag inte klarade jobba mer idag.
Comments
Stackar stackars Boris!! Och stackars stackars Anna..Usch vad sorgligt! Vad jobbigt för er.. Hoppas allt ordnar sig..
Posted by: Moa | juni 8, 2007 05:10 EM
Jag lider med dig kära vän. :-( Ta all tid du behöver.
Kram,
Andreas
Posted by: Leijon | juni 8, 2007 05:21 EM
Oj jisses vad tråkigt! Stackars er båda. Snyft :(
Posted by: Jojo | juni 8, 2007 05:37 EM
Vad tråkigt :(
Posted by: Tomas | juni 8, 2007 07:45 EM
Goa Anna och underbara Boris! Du vet ju redan att ni fixar detta. Vill bara sända en tanke...
Posted by: Karin | juni 8, 2007 08:13 EM
Jag är så hemskt ledsen för din skull. Känner mig fånig som ojjade mig för ett litet skärsår i en tass.
Du vet vart jag finns om du behöver snacka av dig eller nåt...
Många kramar! Johanna
Posted by: Johanna | juni 8, 2007 08:26 EM
Tänker på dig i en svårt stund! Kram från en annan pudelälskare!
Posted by: Linda | juni 8, 2007 09:12 EM
Stackars lille Boris och lilla Anna, vi gråter också. Det finns förmodligen inga ord som kan trösta dig nu så jag försöker inte ens med undantag för att jag tänker på er... *Kram*
Posted by: Angela | juni 8, 2007 09:40 EM
Vad tråkigt. Men hundar är bra ändå, även utan agility. *Kram*
Posted by: Effell | juni 8, 2007 10:17 EM
Underbara människa! Du är ingen usel matte! Du är nog den bästa matten jag känner till (oxå om det bara är på nätet) Boris sörjer ju inte att han inte kan tävla, utan är säkert lycklig av att få leva i en underbar och trygg flock, med en jätte snäll matte som ger honom det allra bästa; kärlek, god omvårdnad och massor av frihet ute och bus!
Posted by: Naparai | juni 8, 2007 10:17 EM
Jag är säker på att Gulle-Boris inte tycker att du är en usel matte! Han vet att du älskar honom oavsett!!!
Kramar från oss i Vallentuna
Posted by: Åhza | juni 8, 2007 10:27 EM
Kramelikram till er båda!
Posted by: steffanie | juni 8, 2007 10:29 EM
Kram!!!
Posted by: Emma & Zappa | juni 8, 2007 11:19 EM
Boris,Boris, ingen är som Borran, pussa lite extra på farbror Boris från Tigra Tiger och mig *kramar*
Posted by: Annelie | juni 9, 2007 09:24 FM
Vad jobbigt, men skönt att det kan blir bättre med vila. Jag tänker på er. Kram
Posted by: Jenny Stensli | juni 9, 2007 10:22 FM
Hejsan Anna! Det går att leva ett bra liv med en hund som inte bör göra något. Jag vet av egen erfarenhet att man får livet att fungera ändå. Sen tänker jag som så hellre kort och roligt än långt och tråkigt. Massage är bra för åldrande hundar med ryggproblem.
Puss till Boris som jag följt alla dessa år.
Posted by: Marianne | juni 9, 2007 12:01 EM
Boris har världens bästa matte och så har det alltid varit (!). Jag vet ingen som är så engagerad och medveten och klok i sin roll som matte som just du. Jag älskar dig. Nu ska Boris och jag mysa vidare framför TVn denna soliga lördagsförmiddag. Puss och kram från din favorithusse och dennes favorithund.
Posted by: Oskar Falk (husse) | juni 9, 2007 01:34 EM
Vilken underbar familj du har Anna, och framförallt vilken fin pojkvän!!! Läste vad han skrivit här ovan. Njut av dina härliga hundar och katter och av din fina pojkvän! Allt väl m Boris?
Posted by: Napari | juni 9, 2007 03:32 EM
Stackars, stackars er. Jag gråter med er... Kram på er båda.
Posted by: Mari | juni 9, 2007 07:30 EM
Åh, så sorgligt! Väldigt målande beskrivet - börjar nästan gråta.
*styrkekram*
Posted by: S@ra | juni 10, 2007 12:48 FM
Åh, så sorgligt!
Väldigt målande beskrivet - börjar nästan gråta.
*styrkekram*
Posted by: S@ra | juni 10, 2007 12:48 FM
Usch vad tråkigt.... Jag hade inte läst detta förrän nu, om du undrar varför jag inte sa nåt när vi träffades idag. Jättetrist verkligen! en bästa vän är ju alltid en bästa vän, även i soffan...
Posted by: Åsa, Signe och Lovis | juni 10, 2007 11:31 EM