Pudelbus-bloggen

I stället för att stiga upp i ottan i dag och åka till Bro-Håbo och tävla tog jag sovmorgon och har ägnat dagen åt tämligen ohundiga aktiviteter: en rejäl tur till IKEA, sedan en introduktion i Macens underbara värld för Charlotte som ska köpa min dator och sedan en god middag på Tiger med Annika, Oskar och Charlotte. . Efter detta fruktsallad och ett gäng avsnitt av Hipp Hipp. Gud vad man hinner mycket på en dag!

I går kväll körde vi KM på klubben. Ila var superskoj i framförallt hoppklassen och i den briljerade även Flaxa. Trots ett par handlingsmisstag höll hon tassarna i luften och rev inte ett enda hinder! Härligt! Hon tog mina byten och var oerhört lyhörd på sina ställen.
I agilityklassen däremot chockade hon mig : hon sprang ner över kontaktfältet utan att stanna!

Det kanske låter löjligt att jag blev chockad över detta men vi pratar alltså om en hund som älskar kontaktfälten, VILL ner dit, ALDRIG ALDRIG ALDRIG fått köra vidare eller fått belönat om hon inte gjort dem ordentligt och som kanske av 200 gjorda kontaktfält sprungit förbi på detta sätt max tre gånger totalt... så ni hajar vilket long face jag fick i går! Gav henne en chans till och tog tilbaka o gjorde om hindret innan samt balansen: samma sak!!!

Okej: jag vet att tunneln låg så att hon såg den på nedfarten och hon var sjukt gasad. Men ändå! Det var bara att traska ut. Inget köra vidare, ingen belöning.
Detta störde jag förstås ihjäl mig på... så när klassen var klar och innan vi skulle bygga om till hoppklassen gick jag in och körde samma vända tre gånger. Hon gjorde dem då perfekt. Men - det var inte i skarpt läge så det "gills" inte eller rentvår den första omgången på något sätt.

Intressant! Att en hund kan frångå reglerna så fatalt trots att detta är något som aldrig getts belöning för eller på något sätt accepterats. Okej om jag hade varit otydlig i vår träning, hon har en otydlig bild av vad som krävs eller jag på något sätt varit otrevlig mot henne så att kontaktfälten är något hon inte vill göra. Men icke.

Däremot så har hon, som jag skrev ovan, aldrig prövat detta förut. Kanske måste hon få testa gränserna för att förstå vad som faktiskt krävs? Om hon aldrig provar, kan hon kanske inte vara 100% säker på vad som är rätt. Förstår ni hur jag tänker? Ungefär som slalom. Måste man verkligen ta alla pinnarna? I slalom uppstår ju hos nybörjarhundar ofta, ofta fel, som man rättar till på tävling för att man inte accepterar att hunden inte tar alla pinnar (man blir ju diskad då...). Jag kanske varit naiv som trott att våra grymt genomtränade kontaktfält ska sitta som en smäck på tävling för att de gjort det på träning? Jag ser bara en lösning på detta: ut och tävla MASSOR och (som jag redan bestämt) aldrig, aldrig aldrig acceptera något annat än ett 100%-igt kontaktfält.

Hur som: jag har ändå en generell en skön känsla i magen angående Flaxa – det var RIKTIGT kul att köra henne i hoppklassen igår. Och jag inser att jag måste vara SÅ mycket tydligare och trycka mer i mina bakombyten om de ska fungera. Att hon hoppade så bra i går känns underbart!

I morgon blir ännu en skön, tävlingsfri dag. Det känns skönt. En långpromenad med Annika och Rejsa förhoppningsvis och kanske lite, lite träning om jag orkar.