I går var exakt ett år sedan vi kom hem sent på kvällen efter att ha varit nere i Trelleborg och blivit med BC! Det är inte klokt vad tiden har gått fort!
När Flaxa kom till oss kunde hon ingenting - jag fick ägna mycket tid i början åt att grunda en fungerande vardagskommunikation. Det arbetet pågår än idag. Exempel på vardagsspråk jag använder med gurkan:
- nära (gå ungefär som om hon vore i koppel, alltså hålla sig i flocken, max 4 meter ifrån mig)
- gå fint (gå tätt intill min vänstra sida, liknar fotgående)
- andra sidan (samma som gå fint men högra sidan)
- stanna (stanna tills jag gett varsågodkommando, ingen rörelse är tillåten, varken mot mig eller från mig)
- vänta (ingen rörelse framåt är tillåten men hon kan komma tillbaka mot mig om hon vill)
- lägg dig (ligga tills jag gett frikommando)
Detta är ett axplock, såklart har man mycket småljud för sig som smackningar ("snäva in lite hörredu!") och "App app app!" och så vidare...
Om det är något jag blivit medveten om under detta år är det hur häftigt det är med en hund som verkligen har ordförståelse. Och jag har också blivit medveten om hur svårt det kan vara att hantera en hund som har en sjukt snabb tankehastighet. Det är fantastiskt hur de överlistar en om man börjar vackla minsta lilla med regler eller kriterier!!!!
"Fort och fel" är helt klart en bra beskrivning på en BC. Men det är inte något som överskuggar de positiva sidorna! Flaxa är en fantastiskt rolig och intelligent tjej att arbeta med. Hon är precis så cool och häftig att jobba med som jag drömt att min bc skulle vara.
Vi har hunnit träna mycket under detta år! Jag började tidigt träna in slalom och kontaktfält med fröken, och det är också något som givit frukt! När vi nu tävlat drygt två månader kan jag konstatera att är det något som sitter stensäkert så är det slalomen och kontaktfälten. Hur skönt som helst att veta när man går in på banan att de bitarna behöver jag inte vara nervös för i alla fall!
Vallningen provade vi på lite men jag insåg snabbt att om jag skulle kunna satsa på den sporten skulle jag behöva prioritera bort annat. Och med heltidsjobb, tre hundar och sambo skulle det vara andra hundaktiviteter som skulle få ryka, det vill säga agilityn. Så nej, det blir nog ingen godkänd vallhund av Flaxa... man vill så mycket, det vore toppenroligt men man måste förstå sina begränsningar. Och jag vill inte satsa halvhjärtat på många saker utan helhjärtat på få saker.
Vad har vi framför oss då? Ta tag i vissa saker i allmänlydnaden som ska bli bättre, ut och tävla massor agility och avancera i vår agilityträning. Satsa på stjärnorna så hamnar vi kanske i i trätopparna någonstans. Ha roligt! Jag vägrar falla in i någon stress-spiral för att vi så småningom kommer att tävla mot top of the top i trean. Vi ska ha kul, göra så gott vi kan och sedan får resultaten komma. Inte sagt att vi ska slarva oss fram, men jag är medveten om att glädjen lätt försvinner lite i pressen och stressen på väg upp. Där vill jag inte hamna.

Flaxa i soffan första kvällen hos oss!

Tränar kontaktfält i ridhuset, nov 2006.

Flaxa med sin första julklapp!!!!

Med på Husdjursmässan som supporter - och får träna på framhoppningen på matta! (jan 2007)

Tränar gungan i snön! (feb 2007)

Tränar vidare på kontaktfälten. (mars 2007)

Är och vallar hos Ann. (mars 2007)

Utomhustävling! Flaxa är med i Tranås som supporter. (april 2007)

Mentalbeskrivning i Vallentuna. (april 2007)

Badpremiär! Flaxa visar sig vara en badflicka av stora mått!!! (maj 2007)

Ligger och kikar ut från tältet på ett regnigt agility-SM. (juni 2007)

Flaxa är med på semester i Höga Kusten! (juli 2007)

Flaxa debuterar i agilitysammanhang! Debuten sker i Frövi. (aug 2007)

Flaxa fäller och ser galet liten ut :-D (sep 2007)