
Pappa, jag och hundarna satt och fikade med kaffe och wienerbröd medan deltagarna i Finalloppet kutade förbi. Syrran och mamma var så duktiga så! Det fanns tid för både promenader och lite sakletande, Flaxa fick leta högt och lågt efter sitt koppel som jag gömde. Rolig aktivering och trött hund efteråt!

Morbror Conny och mamma vid mormors och Alfons grav.
Efter loppet bar det av till Mölndal och Fässbergs kyrkogård där mormor, Alfons (mormors man) och Jette (morbrors fru) ligger. Det var en trevlig stund och graven blev så fin så.
Jag tänkte lite på mormor medan vi var där och funderade på vad jag minns av henne. Jag konstaterade för mig själv att det är för trist att hon inte finns kvar i livet. Det hade varit häftigt att få lära känna henne ordentligt nu när man är vuxen. Jag är jättedålig på att hålla kontakt med mina släktingar, det är något jag verkligen har dåligt samvete över och som plågar mig ibland. Visst kan man skylla på geografi och språkproblem på i alla fall pappas sida, men ändå. Jaja, ingen är perfekt.
Ett par blandade mormorminnen:
- hennes söta hundar (hon hade alltid hund!) som kom springade som jehun när man skramlade med kopplet!
- hennes jobb som städerska på Olof Manner där man kunde få komma in och dricka varm choklad i påsform. Det var alltid magiskt och roligt att komma dit. Det var en speciell lukt där som jag förnimms om ibland!
- att hennes man Alfons var gammal hovslagare och så himla grym på travhästsporten. Jag som hästtjej tyckte väl att intresset var lite konstigt, jag var ju mer intresserad av hästkrakarna än själva spelandet på dem. Hemma hos mormor stod alltid antingen text-tv:n på med travresultat eller så gick något lopp.
- ett tag hade mormor vattensäng, det var jättehäftigt!
- det fanns inget som fick mig att bli så storögd som när mormor tog ut sina löständer när jag var liten - det var så fruktansvärt coolt!
- mormor bodde i ett hus som egentligen inte var ett hyreshus. Hon och Alfons var typ de enda hyresgästerna i ett GIGANTISKT hus som innehöll kontor i övrigt.
- mormor hade en fantastiskt söt pingvin med en rödvit halsduk hemma hos sig. Hon hade alltid massor av stora fina gosedjur i sin soffa. Den där pingvinen var jag så otroligt kär i! Så en jul önskade jag mig en likadan. Strax innan jul var mamma och jag i ett köpcentrum och råkade träffa på mormor där. Jag vet inte om mamma sa något eller om jag drog egna slutsatser men jag var övertygad om att mormor hade köpt den där pingvinen åt mig just då. Den julens julmiddag var så fruuuuktansväääääärt utdragen. Jag kunde BARA tänka på min pingvin! Skulle jag få den? Man visste ju inte hundra procent ändå... till slut var det dags för julklappsöppning och jag fick den fantastiska pingvinen... jag var så lycklig! Jag vet inte hur gammal jag kan ha varit, mamma minns du?
- när jag var kanske runt 14-15 år bad jag mormor sticka en kondommössa åt mig. Jag vet inte om det var en allmän trend i övriga landet eller bara i Gråbo, men hos oss skulle i alla fall man ha konstiga bisarra mössor. Man sydde i slöjden och man stickade... roligast var att visa upp dem i skidbacken på årliga skolskidresan till Sunne. I alla fall så sa mormor ungefär "Kondommössa???? Jaja..." och gick hem och stickade. Jag fick några veckor senare en fantastisk mössa som, när man hade sig på den, såg ut i formen som en halvt pådragen kådis...
Den var fantastisk, och i jättekonstiga färger - orange, blå, röd, gul, grön... jag älskade den där mössan över allt! Jag fick även en gul-vinröd mössa som var lite mer städad och matchade min dåvarande vinterjacka. Jag minns att min kondommössa fick många beundrande blickar, folk älskade den! Något som jag kan sörja än i dag är att jag glömde den på bussen en dag, det var långt efter att mormor dött så det måste varit runt 98-99 någonting. Jag återfann den aldrig, Den vinrödgula har jag dock kvar!
- mormor fick cancer och när jag var på sjukhuset och hälsade på henne väcktes min första lust att arbeta inom vården. Att få borsta mormors löständer och pyssla om henne väckte något till liv.
- mormor är den första och faktiskt enda döda människa jag sett hittills i mitt liv. Hon fick somna in hemma i sin säng med alla sina sex barn runt sig. Mammas lillasyster Synnöve som är sjuksköterskeutbildad skötte om henne in i det sista.
- jag ärvde mormors nummerpresentatör Anita och den använder jag än idag, tio år efter hennes bortgång :) Den fungerar fantastiskt!
Oj vad många minnen som kommer upp när man tänker efter. Krama er familj, man vet aldrig hur länge man lever...