Klockan ett...
Slalom i somras, då hade Flaxa fortfarande sina barnsliga uthopp kvar på sista pinnen:-D
...är helt klart en sjukt svår slalomingångsvinkel. Det har vi kämpat med idag. Det blev några fel men också många rätt! Flaxa är duktig och otroligt rolig att arbeta med. Det känns som att hon kavlar upp ärmarna, spottar i nävarna och bara "Nu jäklar kör vi!".
Det gäller att fortsätta jobba med ingångarna in absurdum om man vill att det ska fungera i typ ALLA situationer på småningom. Jag måste börja sätta upp fler hinder nu också. Hon får inte den realistiska farten med ett eller två hinder innan. Jag börjar faktiskt bli sugen på en egen tunnel! När de är i tunnlarna är det svårt att förbereda på nästa hinder på ett helt annat sätt än med hinder där hunden ser mig. Dessutom behöver ila träna sjukt mycket tunnelsug. Hmm. Får man köpa julklapp till sig själv? *getting silly ideas*