Pudelbus-bloggen

Köpte ju en frisbee i höstas men tränade väl bara en eller två gånger - jag tröttnade. Nu plockade jag fram den för att roa min stackars bored collie (ja ni läste rätt, vitsigt va ) som tröttnat på sin sjuka matte.

Jäsingen vad bra det gick! Jag tokförstärkte (rösten, applåderade och kampade med frisbeen) varje gång hon lyckades fånga den i luften och tog bara emot den utan att säga något när hon inte lyckades fånga den innan den nådde marken. Tappra försök förstärkte jag också. Hon verkar börja haja! Och gud vad roligt hon tycker det är! Att jag lärt henne backa är bara toktoppen - nu slipper jag backa undan eller försöka skicka undan henne för att få ett bra avstånd- säger bara backa så svischar hon iväg bakåt!

Det är ju svårare än man kan tro det här faktiskt - hunden måste ju lära sig att läsa frisbeen - var är den på väg, hur fort går det och hur ska hon vinkla och vrida sig för att lyckas ta den? Inte så hjärndött som det kan se ut vid första anblick skulle jag vilja påstå, utan ganska ansträngande syssla för både knopp och kropp.

Vi höll på en stund och Flaxa tyckte det var skitkul och gjorde fina framsteg. Nu kastar jag kanske 4-5 meter som mest, blir kul sedan om man kan göra riktigt långa kast. Får nog öva på min teknik...hehe... Vi är ju inte riktigt här ännu! Hehe...