Anna, Boris, Ila & Flaxa

Vappu menar att en hopptränad hund hoppar bättre och effektivare, har bättre kroppskontroll, bedömer avstånd och höjder bättre = får tightare vägar och tjänar tid. Däremot ser den tränade hunden kanske inte så maniskt snabb ut men den vinner ändå på sin teknik. Dessutom river de inte lika ofta och får förhoppningsvis inte förslitningsskador lika lätt som otränade hundar som t ex landar på stela framben eller felbedömer avstånd och river/kraschar.

Jo-> *funderar* Så våra snabba hundar idag tappar tid på att de hoppar oeffektivt? Och där finns det tid att hämta om man måste sänka farten emellan hindren? Eller är tanken att hundarna ska behålla den höga farten de har idag?

Just det, en tanke till hästhoppning-agility: Det är ju när farten kommer in som hästarna river mer. Det verkar helt enkelt som att ju högre fart = ju större rivningsrisk och mindre kroppskontroll helt enkelt. Då tänker jag att "Oj hur ska man då kunna konkurrera, om farten måste ner?"

De snabba hundarna tappar inte tid för att de är snabba, det vore ologiskt. En hund som hoppar inneffektivt/tekniskt dåligt tappar däremot oundvikligen tid över och mellan hindren, oavsett om den rör fort eller långsamt på benen.
Som jag har förstått det så finns det ingen motsättning mellan att hoppa korrekt och att hoppa i hög fart, däremot tränas hopptekniken in i ett lägre tempo så att hundarna "hinner med" att använda sina kroppar på rätt sätt över hinderna. Tror att man får det rätt om man tänker som Susans DASH.

Jo-> Men menar de som förespråkar hopptekniksträning att elithundarna vi har i Sverige idag hoppar dåligt? Det är det jag utgick ifrån i mina funderingar.

Eller är det typ det där gänget tappra softisar man menar, som har galet käs hoppteknik?

Jag vet inte vad DASH är.

DASH= desire, accuracy, speed, habitat :)

Nej, jag tror inte allt alla hundar i Sverige har dålig hoppteknik! Men det finns en del som har det, och de river ofta och är inte bland de snabbaste heller.

Mycket av träningen går ju ut på att lära hunden lära känna sin kropp och att läsa av hindrena. Om hunden ska svänga efter ett hinder så tjänar den på ett rundare hopp, visserligen måste ju vi tala om att den ska svänga, men hunden måste ju veta hur den ska göra med sig själv. Om hunden däremot ska rakt fram så tjänar den på längre hopp och färre galoppsprång mellan dem, och då måste hunden veta vad den fysiskt klarar, hur långt den kommer på varje steg, och dessutom läsa av avståndet för att veta om den behöver ta ett steg, trampa om, eller kan studsa mellan hindrena.

Plus att det är superbra muskelträning förstås!

Åsa har rätt :) Dock finns det även hundar ända upp på vm-nivå som hoppar tekniskt dåligt, tex de som hoppar med "svank" i ryggen, högt huvud, knycker sig upp med nacken i upphoppet, landar på stela framben etc. Sådan teknik kan uppenbarligen ta dem mycket långt, men den är knappast skonsam mot hunden.

Exakt så har jag uppfattat hoppteknikträningen också. Alltså som att den både är skadeförebyggande, ökar effektiviteten och hindersäkerheten, minskar rivningarna samt kortar hundens väg.
Titta på en hund som Lindas Ester till exempel, Anna. Hon har nog aldrig rivit ett hinder i sitt liv, men hon svävar alldeles för lång stund över hindren. Fick hon lära sig rätt hoppteknik skulle hon förmodligen tjäna en del tid. Samma sak med Ullas Piwi.