Upp och ner, ner och upp...
.... just nu lite ner... 
Det har sakta men säkert gått upp för mig vad det kommer att innebära att få hem Ila med spikar genom benet och konvalescent... dygnet-runt-bevakning och ständig rädsla för att hon ska få av sig tratten och börja gnaga i såret? 
Huu. Det känns läskigt och extremt jobbigt. Hur ska jag kunna sköta mitt jobb? När kommer jag kunna lämna på dagis tro? Om jag ens kan det ... ja många jobbiga tankar. Säkerligen kommer det kännas bättre när jag väl får hem henne och man är mitt i det. Nu känns det bara skitjobbigt, jättestort och asbesvärligt. 
Jag vet att det kommer kännas lättare sedan... men just nu... 
Comments
Försök att bara leva för sekunden. Alla eventuella problem tar vi ett i taget när de kommer. Du är inte ensam - det här ska fixa sig.
Posted by: Annika | juni 2, 2008 10:48 EM
Skönt att Ila är opererad i alla fall och att den biten har gått bra. Ni är nu en dag närmare till att få ta bort tratten även om det inte känns så just nu. Kan inte Ila ligga på ditt jobb? Synd att vi bor så långt borta annars hade hon kunnat vara här lite också. Förhoppningsvis blir hon helt bra sedan. De flesta som bryter ett ben blir ju det. Hundar verkar klara sig bättre en tvåbeningar. Fast det är en klen tröst och det är lång väg till att ta bort stiften. Men hon lever
Kram
Reneth
Posted by: Reneth | juni 2, 2008 11:34 EM
Det kommer gå skitbra !!!!
Hon kommer bli Sveriges mest bortskämda hund :-)
Posted by: Marie | juni 2, 2008 11:41 EM
Bekymra dig inte för det nu Anna! Förstår att det är många tankar som far runt i huvudet.
Skulle det bli problem finns jag. Vi kan ha hand om Ila om det blir jobbigt. Både Åke och jag är ju hemma jämt och jag har inga valpkullar planerade för den närmaste tiden.
Det löser sig, Anna!
Kram
Gunilla
Posted by: Gunilla | juni 2, 2008 11:57 EM
Hej Anna och dogsen, massa get well soon wishes till Ila from Roweburn. Vilken horribel olycka!!! Snacka om att vara pa fel plats pa fel tid. Jag hade ett far som jag hittade dott pa sommarbete for ca 10 ar sedan, med golfbollar liggande runt sig... Fruktansvart, helt maktlos. Kunde inte gora ett skit.
Hoppas Ila far tbax hela agilitykapaciteten, lang konvalescens ok, men bara att kampa.
kraamar
Posted by: Lottie | juni 3, 2008 12:25 FM
Nej...oj, läste din blogg för första gången på några dagar och ... jösses vilken fruktansvärd händelse. De där golfarna sk f-nimej få varsitt kompett klubbset uppkört i aschlet!
kram till er och Ila. Säg till om jag kan hjälpa på något sätt.
Posted by: sara arnald | juni 3, 2008 12:50 FM
Vilken hemsk händelse! Stackars Ila och stackars er, hoppas verkligen att allt går bra med läkningen.
Veckans trattips för oroliga mattar är att sätta fast den i en välsittande sele som hunden inte tar sig ur, istället för i ett halsband, det funkar på envisa shelties med smala huvuden i alla fall
Posted by: Jo | juni 3, 2008 05:21 FM
Hej!
Å fyy... nu först har jag läst ikapp och insett vad jag läst.
Fy tusan vilken sablans otur... stackars Ila-gumman.
Stora krya-på-dig kramar till er alla!//Lena
Posted by: Lena A | juni 3, 2008 07:59 FM
Tänkte åxå tipsa om att sätta fast tratten i en sele. För Signe som är rätt tjockskallig fungerar ett vanligt läderhalsband men Ila är ju lite smalskalligare så sele borde fungera!
Posted by: Åsa o Lovis | juni 3, 2008 09:28 FM
Hej Anna, hörde av Oskar vad som hänt, maxad otur, men om jag känner dig rätt så kommer de att fixa sig för Ila.
Må väl Larsåke & Kerstin
Posted by: Oskars farsa | juni 3, 2008 10:10 FM
Nä men fy fan vilken jävla otur! Men deet är klart hon blir bra!
Posted by: Mija | juni 3, 2008 10:31 FM
Fy helvete vad läsigt!
Var inne för ett par dar sen i bloggen, och då var ju allt ok. Allt brukar ju vara ok hos er. Shit, vad läskigt att saker kan hända så fort!
Och de där golfarna, får förhoppningsvis lära sig ett och annat...*svär*
Men ni kommer ta er igenom detta, det är jag fullkomligt säker på.
Varma hälsningar från Kristina
Posted by: kristina | juni 3, 2008 12:55 EM