Så var det tunga beslutet taget
Kif och Tyler vaccinerades och besiktigades idag hos Bosse på Täby Kyrkby Veterinärklinik, världens bästa veterinär!
Minns ni att jag hintade om att jag gick och grinade och gruvade på en grej för dryga halvåret sedan?
Jag ville inte säga vad det gällde då och tankarna har snurrat och snurrat och jag har resonerat och funderat fram och tillbaka sedan dess. Jag har alltid ansett att om man skaffar sig djur så tar man ansvar för dem livet ut. Folk som omplacerar "hej vilt" för att de plötsligt inte passar in i livet har varit en kategori människor jag irriterat mig mycket på. Och att bli en av dem? Nej...
Jag pratar om våra två kattkillar, Kif och Tyler. Jag har flera mycket starka skäl till att ha letat upp ett nytt hem till dem, men det allra viktigaste och tyngsta argumentet för detta är att de helt enkelt inte är prioriterade hos oss. De har aldrig mått dåligt här men de är två otroligt sociala och speciella katter (ni som känner till rasen CRX vet vad jag pratar om) och att vara nummer 4 och 5 som de varit här har inte känts rätt!
Tankarna som växt fram har helt enkelt snurrat mycket runt "Är de inte värda att vara någons prinsar och vara nummer ett och två någonstans, där de inte behöver konkurrera om uppmärksamheten, får sova i sängen och vara kungarna?". Svaret är förstås jo.
De är för häftiga och coola katter för att vara satta på undantag. Därför har vi letat ett nytt hem. Och oj vilken känslomässigt jobbig process det varit för mig! 
Jag älskar verkligen våra killar! De är så sjukt söta och knasiga och underbara på alla sätt och vis. Jag har hatat mig själv för att jag satt mig i den sitsen att de inte får komma till sin rätt. Gråtit i telefon med många av mina vänner, bland annat vår uppfödare Ellen, och verkligen velat fram och tillbaka.
Uppfödarna Ellen och Patric har verkligen varit fantastiskt stöd och det är också Ellen som fick första kontakten med den underbara tjejen som från och med söndag blir heltidsanställd betjänt till våra killar! 
Jag tror att vi har hittat ett helt underbart hem, det är sällan det klickar så direkt med en människa att man bara vill krama om den efter fem minuters prat. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag haft sådan obeskrivlig flax att hitta en så perfekt matte! Det gör ett jävligt svårt beslut åtminstone lite lättare!
Puh, nu börjar jag gråta igen... trots att jag egentligen är glad... ni vet...
Comments
Jag vet precis vad du går igenom och vet precis hur tankarna går då man faktiskt inser att man måste göra något för att ge sina djur det bästa liv de kan få. Och det är enormt osjälviskt och modigt att inse att det bästa livet kanske inte är hos en själv. Det är ta mig fan äkta och uppriktig kärlek.
Dina killar är helt fantastiska och kommer må fantastiskt av att få bli två superuppmärksammade prinsar.
Modigt.
Posted by: Annika | juli 4, 2008 01:48 FM
Glädjetårar är positiva tårar och stärker i stället för att bryta ner! *Kram*
Posted by: Angela | juli 4, 2008 08:46 FM
Förstår att det är ett tufft beslut, men det verkar rätt för er. Jag tror att det kommer bli jättebra. Hoppas att vi kommer att kunna ha kvar Ripley, man har ju inte lika mycket tid för henne nu, det känns som ett stort nederlag på nåt vis. Jag har också samma inställning som dig, att man har ansvar för sitt djur.
Posted by: Jojo | juli 4, 2008 11:43 FM
Härligt att kissarna fått en ny betjänt:-)
Du, jag snor bilder rakt av från din sida och hoppas det är ok. Annars får du väl nypa mig när vi ses:-)
Posted by: jenny | juli 4, 2008 05:53 EM
Det är spännande. Hoppas vi kan "hålla kontakten" med killarna lite, så man får veta hur de har det. :-)
Posted by: Effell | juli 4, 2008 09:01 EM
Förstår precis vad du har gått och går igenom. Har varit med om samma sak, och det är det svåraste jag har gjort i hela mitt liv. Jag ville inte heller bli en i mängden av dom som omplacerar djur till höger och vänster, men jag intalade mig själv att om man bara har djurets bästa för ögonen, så kan en omplacering aldrig vara fel. Glad för din skull att du också hittade rätt hem till dina djur. Tycker du tog helt rätt beslut, jag har själv inte ångrat mig, och mina djur har det ännu bättre idag. Jag lovar dig, grubbleriet innan man bestämmer sig är jobbigare än saknaden efteråt. Nu vet du att de har det bra.
Posted by: Helst Anonym | juli 6, 2008 07:40 EM