Anna, Boris, Ila & Flaxa

Passet hos Eva började först rätt pissigt. För högt tempo i allt och när vi skulle träna framdrivningen sket hon totalt i mig, även på nära håll. Efter två explosioner från min sida tog jag henne av träningen medan Knut och Eva tränade. När jag säger att jag exploderar betyder det inte att jag spöar upp henne, det är ingen idé att ta i henne fysiskt, det hetsar henne bara mer. Ett dovt morrande och förbannat åthutande följt av att bli borttagen från banan är det enda som fungerar.

Sedan provade vi igen. Innan vi började jobba förklarade jag i dov ton och med så mycket pondus jag kunde uppbringa att det var ingen idé att hon dummade sig för då skulle det ske samma sak igen. Att inte få valla är det värsta straffet hon kan få.

Vi gjorde två framdrivningar där hon lydde MINSTA vink och det med ett fantastiskt tempo! Resultatet blev också bra - lugna får som gick åt rätt håll.

Sedan var jag lite tveksam. Skulle jag våga skicka på ett 100-metershämt med risk att den supersköna känslan av att ha nått fram försvann? Ja. Nu jäklar skulle det skickas på ett hämt!

Eva höll fåren och jag gick långt, långt bort. Mullrade hotfullt innan jag skickade iväg höger (hennes starka sida) och ser henne springa ut bra, tajta in lite men slår ut lite själv och gör en fantastiskt båge runt fåren, utan tvekan det absolut snyggaste hon gjort någonsin. Och, som grädde på moset: STOPPAR DIREKT I BALANS NÄR JAG ROPAR STANNA............

Hur skönt kändes inte det här då? Helt otroligt, vilken lättnad att få se att hon faktiskt kan!

Eva förklarade också ett par saker som gör att hennes beteende igår inte längre ter sig så himla farligt. Dock fortsatte hon ju först i samma stil idag utan att ha anledning till det, så nog hade jag rätt att känna mig irriterad igår alltid...

Men men! En mycket glad och nöjd Flaxa med lika glad matte var det som åkte hem efter morgonpasset. Oj vad skönt det var. Ja, valla med Flaxa är ingen semester... Det är inte mycket jag fått gratis med denna dam! Jag ser andra runt mig som startar sina hundar på fåren och nästan samtliga verkar ha det såååå lätt och trevligt... Flera har sagt åt mig att en hund som Flaxa är ballare att ha i längden, men för mig som nybörjare är det svårt att se det... Men men! En dag kanske jag håller med.

Lika arg som jag var igår, lika glad är jag idag!