Main

januari 19, 2009

På klubben är man aldrig ensam...

... inte ens en blåsig, snöig kall måndagkväll långt efter mörkrets inbrott! Promenerade bort till klubben, dels för att Ila måste få träna lite agility (2-3 dagar i veckan har sjukgymnasten sagt), dels för att låta hela gänget rasa av sig. Promenadvägen dit och hem är helt suverän, de kan i princip gå lösa hela vägen.
Döm om min förvåning när Björn och Eva var på klubben! Då är man inte ensam om att vara galen i hundträningen i alla fall...

Ila fick köra lite hopp, lite starter och lite slalom. Måste säga att jag är förvånad över att hon prickar ingångarna så sjukt bra, även de riktigt svåra. Slalomingångar har jag annars upplevt vara en typisk färskvara, men efter nästan ett års träningsuppehåll sätter hon dem som om hon inte gjort annat varje dag... Härligt! Hon är jätteglad och pigg och jag kör korta korta pass och varvar med Flaxa för att öka motivationen ännu mer.

januari 14, 2009

Ilas tränings-comeback

Idag fick Ila köra agility för första gången sedan lördag 31 maj 2008! Hur glad var inte hon då?

Vi började med slalom, åttapinnars. Hon kastade sig in och körde med full fralla som om hon inte gjort annat senaste året... provade lite olika vinklar på ingången för att se vad hon mindes och hon prickade jättefint!
Sedan fick hon köra två hopphinder i rad två gånger. Och sedan gav vi oss för idag. Skynda långsamt!

Detta var verkligen hur roligt som helst, och Fröken Ila såg mäkta stolt ut när hon fick leka med sin nyinköpta leksak jag skaffade i förrgår.

januari 12, 2009

Snart "back on track" !

Ikväll har Ila och jag varit hos sjukgymnast Kjerstin och vet ni? Vi fick MASSOR av beröm! Ila har musklat på sig jättefint, rör sig jättebra och vi har gjort ett kanonjobb hittills! Till och med så bra att vi så smått ska få börja träna agility nu!

Det är ju inte klokt! Ila hade till exempel fått 4 cm tjockare muskel sedan vi var där senast och är otroligt mycket starkare och stadigare... Hon är väldigt jämnt musklad och är jättefin! Guuuuud vad skoj, jag som haft sådan ågren för att jag inte hunnit med alla övningar vi fått. Men promenaderna har jag inte tummat på och det har gett resultat! I dagsläget går vi upp till 1,5 timmar och då går hon lös nästan hela tiden!

Åååå vad roligt!
En grej vi måste ta tag i bara är hennes vikt - hon har blivit fläskfia sedan vi var där senast och lagt på ett helt kilo i vikt! Och tro mig, det är inte bara muskler ...

Så nu ska vi alltså få börja träna lite agility! Tror knappt mina öron! Kjerstin tycker att vi ska satsa på att tävla i maj!!! Å vad roligt! Vi ska nu börja träna saker som inte har så hög fart: tex gympahoppning, kontaktfält, slalomingångar med mera. Ååååå vad roligt!!!

november 30, 2008

Ila-rapport i filmformat


Okej det här kräver tydligen lite förklaring.... ;) Ljudet i slutet, som jag inte klarar av, är alltså en golfboll som slås iväg. Och det är ett pålagt ljud så jag har inte gjort en ljudupptagning ;).
För att göra det ännu besvärligare så tuggar Ila precis innan golfljudet...

november 08, 2008

Hemma och en liten bekännelse

Ja! Väskorna var packade, allt var fixat och framställt och Oskar skulle med mig i helgen till Dalarna för att vara lite sällskapsherre och vi hade planerat in mys mellan tävlingsloppen (det blir rätt mycket dötid när man bara har en hund).
Men så gick vi upp i morse, Oskar var faktiskt rätt entusiastisk men jag kände bara "Gud vad skönt det vore med en hemma-helg!". Och så släckte vi alla lampor, ställde av äggen som stod på plattan och kokade och gick och lade oss igen!

SÅ. SKÖNT.

Så nu blir det en skön helg här hemma istället, det känns jättebra. Visst gnager mitt lilla SM 2009-hopp, Flaxa behöver hopploppsmeriter, men nu är det som det är och om vi inte fixar SM 2009 (vilket ser mörkt ut nu) så fixar vi det till 2010. Jag orkar faktiskt inte hetsa.

Så till bekännelsen då: Ilas rehab har legat HELT nere i över en vecka. Jag har inte gjort NÅGONTING! Känner mig som en extremt dålig människa. Så nu ska jag spotta i nävarna och ta tag i det där. I och för sig sa faktiskt Kjerstin att det för Ilas del bara är bra om comebacken tar lång tid så att säga. Och jag är ju inte dummare än att jag förstår att om jag slarvar nu får jag betala senare med en senarelagd premiär på agilitybanan.

Men det känns rätt okej det med. Samma där - jag orkar inte hetsa! Om jag är trött, upptagen och hängig så måste jag få vara det utan att känna dåligt samvete över en massa saker som har med min hobby att göra. Då är man liksom lite fel ute. Det går ingen nöd på Ila, hon mår skitbra och bygger upp sig sakteliga ändå även om jag inte gör våra övningar. Men det tar längre tid.

Nu: frukost!

oktober 27, 2008

Höll på att glömma sjukgymnasten

Jag hade helt glömt av att Ila och jag skulle till rehab-Kjerstin idag! Såg det av en slump på tåget hem. Som tur var hann vi. Och besöket där var som vanligt skoj och inspirerande. Hon tyckte att jag gjort ett jättefint jobb hittills men det är jättemycket kvar. Jag känner dock ingen stress. Tillfrisknandet får ta den tid det tar och för Ilas del är det bara bra om det tar lång tid och jag inte hetsar. :-) Nu ska vi fortsätta i samma stil och så blir det återbesök i december. Känns jättejättebra!

oktober 26, 2008

Balansplattan - så ser träningen ut

Har ni stått på en balansplatta någon gång så vet ni att det är lite klurigt. Och då vet ni ändå vad som försväntas av er - att hitta och hålla balansen. När man tar upp en hund på plattan så har den ingen aning av vad som förväntas av den.

Men både Ila och Boris har ganska snabbt fattat vad poängen är. Dock är det stor skillnad på dem båda - Ila har hittat sina bakben och använder dem för att trycka bakåt och kompensera när hon åker framåt. Det ser rätt ballt ut, men det var inte något hon gjorde från början utan först stod hon som Boris. Vilket osökt leder in oss på - Boris.

Han står bara där, och försöker knappt hitta balansen. Han har fattat att han kan sätta sig ner och därmed få tyngd i gumpen, men bakbenen verkar helt bortkopplade från hans medvetande. Men vi kämpar på!

Jag måste fixa så att plattan inte blir så hal! Tips på hur jag gör det lättast? Kanske skära ut en bit dörrmatta och klistra på?


2008-10-26 Boris balansplattan from Anna on Vimeo.


08-10-26 Ila balansplattan from Anna on Vimeo.

oktober 18, 2008

Ila går kavaletti


08-10-18 Träning på klubben from Anna on Vimeo.

oktober 13, 2008

Skogskavaletti

081013.png

Vem behöver kavaletti när skogen ser ut så här? Hur bra träning som helst för Ila!
Fick rivit av en halvtimmes promenad idag efter jobbet och åkte sedan direkt till klubben där Flaxa fick träna lite långhopp. Hon är jätteduktig och söker sig rätt när jag ropar "långlång". Hon hade ett sjuhelsikes tryck och fart idag, jättemysig att köra.

Ila knallar i skogen:

oktober 10, 2008

Kamp mot klockan och irriterad på Ultuna

081010.png

Fniss, blev tvungen att ta denna bilden idag när jag förtvivlat försökte fånga det sista dagsljuset i skogen. Sjuuuukt kass bild .
Igår lyckades jag bara knata runt tio minuter innan det var becksvart, idag fick jag i alla fall tjugo minuter. Skönt med helg så att man får lite dagsljus att arbeta med. Eftersom Ila ska gå i skogen där hon får arbeta med hela kroppen kan jag inte dra nytta av belysning på motionsspår eller så. Men snart ställer vi ju om klockan, då blir det lättare att få en skogspromenad efter jobbet utan att behöva treva sig fram.

Jag är återigen irriterad på Ultuna. De har fortfarande inte fakturerat mig sedan Ila låg inne sista veckan i augusti. Det kan ju verka bekvämt att slippa betala, men grejen är den att jag hur länge som helst har tänkt skicka in en ny omgång kvitton och redovisningar till golfklubbens försäkringsbolag så att jag kan få tillbaka en massa pengar jag ligger ute med. Det är drygt 7 000 kronor utöver det jag inte blivit fakturerad för ännu (alla besök hos veterinär och sjukgymnast sedan slutet av augusti alltså, drygt 12 000 kronor). Och jag kan inte skicka in och få ut de pengarna förrän jag blivit fakturerad av Ultuna för denna sista tiden. Jag har nämligen tagit upp massa resor till Ultuna (bensinersättning) och utan kvitton på att jag varit hos veterinär eller sjukgymnast de gångerna kommer de inte betala ut de slantarna... utan kommer kräva in kompletteringar etc etc.

Så jag har vid fyra tillfällen under tre veckor ringt dem och undrat om jag inte kan bli uppringd av någon, jag har inte heller fått reda på hur det går med min utredning huruvida jag ska betala den inneliggande tiden eller inte (jag hävdar ju att jag inte ska betala den inneliggande veckan eftersom det var deras klantarselgips som skadade Ila). Förra torsdagen svarade de mig att de ser att fakturan gått iväg, det var alltså en vecka och en dag sedan...

SUCK! Hur svårt ska det vara? Och varför blir jag inte uppringd av klinikchefen när vi haft en dialog kring detta, om nu ett beslut uppenbarligen är fattat (annars kan de ju inte skicka ut faktura vilket de gjort enligt den jag pratade med...)?
Jag blir så jäkla trött alltså. Det är mycket pengar som jag ligger ute med... sjukt irriterande.

Jaja.

Nu är det helg och jag ska njuuuuuuuuuta, träna hundarna, sova, äta gott. Och försöka hålla mig ifrån datorn... ("Jag säger lycka till" som gubben säger i "Morrhår och Ärtor")

oktober 09, 2008

Sakta men säkert starkare

Jag hinner verkligen inte rehabträna Ila så mycket som jag önskade men promenaderna i skogen har jag hållt på. Jag tycker mig nog se att hon blir starkare och starkare i benet. Går och stirrar hela tiden på hur hon använder det. Hon ska ju helst skritta, då använder hon ett ben i taget så att säga. Det kräver lite teknik från min sida för att hålla henne i rätt gångart. De andra springer runt som yra höns och sköter sig jättebra på egen hand, håller sig runt mig utan att jag behöver tjata. Skönt!

oktober 06, 2008

Perfekt promenadskog

081006_2.png
Hårig Ila när vi tog månadsbild senast.

Skuttade in i skogen på väg hem från dagis idag och har hittat en helt perfekt rehabskog för Ila. Det är rätt mycket nedfällt, inte som ett kalhygge, men mycket grenar och stockar att skutta över. Och hur kuperat som helst, inte en slät yta någonstans utan stora bulliga mossbeklädda kullar. Underbart! Det får vi göra till en vana att stanna bilen och gå en sväng där. De andra kan ju springa lösa medan Ila stretar och drar i sitt sele... :-)

oktober 02, 2008

Dagens rehab

Promenader
- Till bilen 8 min, trav.
- Dagis 2 x 20 min.
- Skritt i skogen vid klubben, 20 min.
- Från bilen 8 min, trav.
- Runt ängen 10 minuter.

Träning
- Pallträning morgon.
- Ett och två ben 5 x 6 sekunder.
- Cavaletti på klubben, cirka 8 gånger på 6 bommar. Ganska skuttig.
- Gick lite i cirklar.
- Ett och två ben (bara några stycken).

oktober 01, 2008

Dagens rehab

081001.png

Promenader
- 14 min på morgonen, mest skritt i skogen.
- Dagis 2 x 20 min.
- Från bilen 8 min
- Till tunneln och hem 4 min
- Skritt på ängen 11 min

Träning
- pallen ett och två ben samt kliva upp med höger först (morgon)
- ett och två ben-övning 4 x 6 sekunder.
- pallträning igen på kvällen, kändes stark och fräsch
- ett och två ben-övning på kvällen igen.
- lite gå i cirklar men hon blev rätt skuttig

Kommentar: Hon kändes svag på morgonpromenaden, benet verkade lite skakigt i skritt. Kändes fräschare på kvällen. Kanske trött efter massagen i morse. Har inte haft tid eller ork att gå mer även om jag borde...

september 30, 2008

Dagens rehab

081001_2.png

Promenader
- Morgon: 15 minuter. Nästan uteslutande skritt i skog.
- Dagis: 2 st x 20 min.
- Från bilen 8 min.
- Runt huset 5 min.
- Runt ängen 10 min.

Träning
- lyfta ett och två ben 4 x 6 sekunder.
- kliva upp på pallen och balansera där.

Övrigt
- Massage, lite ont i skuldra men mycket bättre än sist. Ganska mjuk och fin.

Kommentar: Tog det lugnt eftersom hon fått massage och är trött efter det.

september 29, 2008

Rehab gång 2

080929.png
"AHHHH typ hopphinder? Now we're talking"

Det var jätteskoj hos Kjerstin idag!
Fick beröm för att Ilas rörlighet i leden blivit jättemycket bättre sedan vi var där sist.
Men jag fick förklarat för mig att jag inte får hetsa, jag tror Kjerstin genomskådade mig lite att jag är ivrig... det gäller att skynda långsamt nu. Musklerna är en del, och de kommer komma tillbaka rätt fort. Men desto känsligare är ligament och eh ja något mer som hon sade. Jag hajade i alla fall. Ta det lugnt, skynda långsamt.

Nu gäller följande:

Promenader: fortsätta utöka. Hellre många än färre. Alltså hellre 6 promenader á 20 minuter än 1 på 30 minuter och tre på tio. Typ. Viktigt: Hon ska helst skritta. I traven har hon sådant fint frånskjut och schwing att hon knappt behöver jobba. Försöka tvinga henne att skritta, tex i skogen där hon måste skritta och inte passgånga.

Övningarna på två resp tre ben fortsätter. 6 sekunder per övning och flera upprepningar.

Forsätta med ledrörligheten, vi har kommit långt men är inte klara riktigt.

Träna på kavaletti (som i bilden ovan) och då ska hon självklart skritta och använda varje ben ett i taget så att säga.
080929_balansplatta.jpg

Träna på balansplatta

Styrketräna i trappor

Gå i stora och mindre cirklar där Ila har skadade benet in mot mitten, då belastas det mest.

Träna i vattentrasken de har på Ultuna. Två gånger i veckan till att börja med!

Det var jättekul att prova vattentrasken och där skrittade verkligen Ila med riktiga, långa steg. Härligt. Vi ska kicka igång den träningen snarast, fick en tid på torsdag förmiddag men det är nog inte realistiskt med tanke på jobbet. Får ringa i morgon och boka upp några kvällstider ett tag framöver så att man har det spikat.

Det känns jätteroligt och inspirerande, Kjerstin känns så duktig och seriös i allt hon gör och säger. Känns toppen på alla sätt och vis det här!

Men nu måste jag börja anteckna vad jag gör i rehaben varje dag. Kanske får bli här i bloggen, det är ju lätt att sammanfatta det här...

Rehab ikväll

Ikväll ska Ila och jag till Kjerstin igen! Det ska bli jätteskoj, får se vad vi får med oss för instruktioner hem. Vi går upp till en halvtimmes promenader nu, Ila är fantastiskt pigg och rör sig i mina ögon bra! Hon väljer sällan passgång utan orkar trava både långsamt och fort. Benet är dock klart svagare, det syns tydligt i situationer där hon ska stödja på det till exempel i skogen, då viker det sig liksom lite. Men hon har bra kordination i det, använder benet fint i skogen när underlaget kräver lite.

september 26, 2008

Massage för hela slanten

080926.png

080926_2.png

Igår var Sanna här och masserade Ila. Det har hon gjort regelbundet även innan skadan, en tävlingshund måste man hålla i fysiskt toppskick om man vill kunna konkurrera i eliten. Nu är förstås massagen viktigare än någonsin, när vi går in i rehab-fasen efter benskadan. Ila knorrar och tycker att Sanna är rätt jobbig, "Men okej, liiiite skönt är det väl då..."

september 20, 2008

Många korta och om att ligga i drag


08-09-20 Styrkepromenad med Ila from Anna on Vimeo.

Ila får vara riktigt odräglig nu för tiden, för sjukgymnasten vill nämligen att hon "ligger i drag". Ligger i drag? Ja inte som i att ligga i en korg i snålblåst som jag trodde utan som i att gå och dra i kopplet... Så så fort vi ser något som stöddiga Ila får intresse för, och det är en hel del, typ fula gubbar, katter, barn, cyklister, fula cykelkorgar etc. hetsar jag henne så att hon drar och gärna ställer sig på bakbenen... jag kommer få ett monster när den här rehaben är över... men ett välmusklat sådant i alla fall...

Filmen ovan är ett hopklipp av vår 20-minutersrunda idag. Det gäller att hitta rundor som bara tar tjugo minuter och som dessutom gärna innehåller terräng. Att bara gå på fina, plana asfalterade vägar är ingen hit. Hon ska träna balans, styrka och koordination när vi är ute och går och det krävs det lite skog för: upp och ner, rötter och stenar att kliva över.

Det var lättare att bara gå tiominutersrundor faktiskt, tjugo minuter är svårare. Idag hittade jag dock en som tog exakt tjugo minuter inklusive mossborttagning på berg (se filmen!).

Ila är fantastiskt fräsch tycker jag, har ett härligt ärtigt steg med bra frånskjut.
Vi kämpar på med övningarna och böjträningen. Nu när hon inte har bandaget kan man ju göra böjövningarna flera gånger om dagen, förut var man begränsad till när man bytte bandage en gång om dagen.

Hon ska ta många, korta promenader och det gäller att inte glömma av dem! Blir lätt att man ligger i soffan hela kvällen men icke sa Nicke - hon ska ut sex-sju gånger om dagen på kortisar.

Nu ska Oskar och jag ut på en långis med de två andra. Ila får vara hemma och vila under tiden.

september 14, 2008

Rörlighetsträningen i lederna


2008-09-14 Rörlighet i Ilas ben from Anna on Vimeo.

Så här ser det ut när vi arbetar med rörligheten. På Ilas friska ben är det inga problem att trycka ihop benet helt upp mot magen. Men det brutna benet är jättestelt! Jag kan inte få ihop det mer än det ni ser på filmen. Där har vi massor att arbeta med. Man ska hålla "lednära" när man gör övningen, dvs så nära "gångjärnet" i hasen som möjligt, för att inte få en hävstångseffekt och råka arbeta för bryskt.
Ila är snäll och stretar inte emot, men tycker att det är lite jobbigt när vi kommer ut i ytterläge.

september 12, 2008

Träffat sjukgymnast Kjerstin idag

I dag var jag på Ultuna och träffade sjukgymnasten Kjerstin Pettersson. Jag fick vänta i tjugo minuter efter utsatt tid och hann bli redigt irriterad, herre gud, hur svårt kan det vara? Det är ju inte direkt så att folk kommer in akut för rehab ;).
Men hon bad om ursäkt och jag hoppas att det inte blir någon vana. Lagom kul när man stressat från jobbet för att hinna och så får man i alla fall vänta massa extratid. Min tolerans mot väntetid på Ultuna har verkligen sjunkt till noll. Det blir så när man är inne så ofta som jag varit... Jaja. Nog om det.

Kjerstin visade sig vara grymt noggrann och trevlig och kändes fantastiskt kunnig.

Jag började med att visa Ila i skritt och trav. Sedan gick vi in och då kände Kjerstin igenom hela henne jättenoggrannt, mätte muskler och kände på leder.

Hon var positiv! Självklart har Ila tappat mängder av muskler, är snedbelastad och har fått begränsad rörlighet i lederna i skadade benet. Men inget vi inte kan få bort med noggrann och tålmodig rehab. Hon tyckte att Ila var förvånansvärt fräsch och rörde sig bra med tanke på omständigheterna.

Hon frågade massor om hur aktiva vi var innan skadan, hur duktig Ila var i agilityn, hur jag såg på att komma tillbaka på tävlingsbanorna, hur jag tänkte kring rehabens tidsåtgång etc. Det kändes helt enkelt skitbra. Jag sa att det får ta den tid det tar, och när Kjerstin försiktigt och väldigt inlindat förklarade att det kanske inte kan bli aktuellt att köra agility förrän i vår förstod jag att hon trodde att jag hade väntat mig en snabbare rehab. Men tvärtom, jag hade nog räknat med ännu längre tid. Kan man köra igång redan i april-maj så är det ju helt perfekt.

Ila är ju inte helt friskförklarad ännu men det finns mycket vi kan göra redan nu. När Ila är friskförklarad kan vi göra massoooooor mer. Typ simma, vattentrask etc.

Det jag kan och ska göra redan nu är:

Belastningsövning: Där Ila står på bakbenen o jag håller om henne som stöd, hon får gärna gå fram och tillbaka lite på bakbenen
Belastningsövning: Lyfta upp vänsterbenet så att hon bara står på tre ben
Belastningsövning: Lyfta upp vänster bak och höger fram så att hon bara står på höger bak (brutna) och vänster fram
Arbeta med rörligheten lederna i brutna benet (töja och trycka ihop upp mot magen, svårt att förklara)
Promenera i koppel och successivt öka promenaderna. Promenera långsamt i skogen så att hon får arbeta med kroppen i lugnt tempo. Många, korta promenader.

Hon tyckte att jag rörde lite för lite på Ila nu och det var ju bättre det än tvärtom. Många små promenader är det som gäller nu- till att börja med 6 promenader á 10 minuter och om två veckor bör vi vara uppe i 20-minuterspromenader... :)