Å vad kul! Nu är det klart: Sofia med Wick, Karin med Nova och så jag med Katten och Flaxa kommer att köra lag tillsammans. Vi kommer att ta det ödmjuka namnet ”I ledningen”.
I ledningen kommer framförallt satsa på SM 2014, men det finns faktiskt en chans att kvala till SM i år, om precis allt stämmer. Så vi chansar!
Det ska bli väldigt skoj att köra lag igen, det här ser jag mycket fram emot. Eventuellt blir det inte så mycket individuellt för Flaxa i år, jag får se hur jag lägger upp det.
I dag blev det en sväng till Knivsta Hundsportcenter igen. Sofia var också sugen så vi körde igenom kontaktfälten med Kitty, Wick och Rocco. Roligt sällskap, kul att träffa barnbarnet och uppfriskande att lära känna lite nya människor.
Kitty då? Jo, hon var mycket, mycket duktig! Hon stannar ibland sent och snett på kontaktfälten. Men efter lite resonerande med Sofia idag så bestämde jag mig för att skita i det. Jag orkar inte lägga ner energi på det och jag ser inte hur det ska kunna utvecklas till kontaktfältsfel. Hon stannar ju inte tidigt, eller hoppar – utan springer hela vägen ned men stannar ibland lite sent. Vi kör på och så får jag väl utvärdera om ett tag.
Slalom fortsätter att gå jättebra och hon är noggrann när hon hoppar. En rivning när jag nog var lite i vägen och jag styrde henne rätt in i en vägg .
Sofia hade med sin pyttelilla pomerian Nikki. Jöööösses vad liten! Kitty tyckte att hon var supersöt och var väldigt nyfiken på henne. Men vänlig. Och Rocco, Sofias pudel, fräste till två gånger åt Kitty som inte svarade upp utan gick undan. Jag berömde henne jättemycket då, det var en förståndig och ovanlig reaktion från hennes sida. Duktig tjej! Varit lite sur på henne i veckan då hon hoppat på både Flaxa och Ila i omgångar. Men det här var kul att se.
I går hade Väsbygänget träning i Väsbyhallen. Jag var ansvarig och hade med mig stationsövningar med fokus på kontaktfältshindren (gissa varför…). Kitty var SÅ duktig. Det blev jättehetsigt och uppstressande med massor av hundar, tajt mellan stationerna och full fart. Hon var i gasen, riktigt högt i stress men kunde ändå tokfokusera och var bannemej helt jävla fantastisk hela passet. Det var härligt att se. Tror hon sprang av kontaktfältet en gång… resten toksatte hon. Jag varvade med utlagd, synlig externbelöning och ingen alls. Hon var sååååå duktig!
Jag hade verkligen förväntat mig en urflippad tjej med många stressrelaterade fel. Men icke. Wow. Hon orkade till och med massor av slalom med svåra klockan 4-5-ingångar som hon haft så svårt för. Woooooooooow!!!!
Körde ett pass i Långhundra i dag igen, och Kitty visade samma beteenden på kontaktfälten som i veckan. Hon stannar inte 2 + 2 utan bromsar in lite diffust bara. Konstigt, de som suttit så bra utan varken target eller externbelöning. Så fort jag tar fram externbelöning sitter de som en smäck. Så vi får helt enkelt backa tillbaka i träningen och köra bebisträning (med externbelöning) ett tag. Vi har ju inte tränat så mycket i höst och de hade väl helt enkelt inte hunnit sätta sig ordentligt så att det fungerade att vara borta så mycket från träningen och komma tillbaka på samma nivå. Tror inte att jag kommer att tävla henne i agilityklass nästa helg när vi ska starta inofficiellt. Om inte något magiskt händer med kontakfälten på träning i veckan.
Annars var hon superfin idag, det är kul att se vad duktig hon är på slalomet nu, som var sådan hangup för ett tag sedan.
Vi hade sällskap av barnbarnet Wick, Flaxavalpen, och han var superduktig och såååå lik Flaxa i sitt sätt.
Åhza och jag har kört ett pass i Lång100, Knivsta hundsportcenter. Lisa och Patrik har tagit över den (förut hette det Perfekta tassar) och gjort ett jättelyft – det är otroligt behaglig temperatur (förra året var det typ nollgradigt!), finns ett fikarum och toalett är på väg. Härligt! Tar 20 minuter för mig att åka dit. De två andra inomhusalternativen jag har är Väsyhallen (40 minuter) och Bälinge (40 minuter).
Jag tyckte att allt satt förvånansvärt som en smäck när jag efter 6 veckor ofrivillig agilityvila körde igenom Kitty i Bälinge i förra veckan. Hon gjorde precis allt rätt. Men idag var det andra bullar. Mycket satt jättebra, hon gjorde massa fina saker. Men idag fick hon en hangup på kontaktfälten. Första gjorde hon bra (det är det som är med på filmen) men sedan sprang hon över och stannade med bara en tass på kontaktfältet fyra gånger i rad. Ungefär samma sak på a-hindret.
Hon var uppe högt i stress idag, och var grymt triggad. I Bälinge var det bara vi som körde, i lugn och ro. Vi måste alltså träna mer i en högre stressnivå.
Jag hade kunnat bli helt förstörd över att hon gjorde så många kassa kontaktfält idag, men jag känner ju igen mönstret, som jag kallar återvändsgränden. Förmodligen kommer hon inte att ha en tillstymmelse till felen om jag åker och tränar igen under samma förutsättningar. Precis som med slalomhangupen. Återigen måste jag korrigera min reaktion: När hon gör fel, upprepa inte mer än max (MAX!) tre gånger innan jag förändrar situationen kraftigt eller tar en paus. Hon fastnar ju i loopen, jag vet ju det! Men jag blev nog lite paff att hon gjorde det på balanshindren, hon har aldrig gjort det innan, utan det har varit så starkt sammankopplat med slalom. Men det är inte ett hinderspecifikt problem utan en stressreaktion som kan komma varsomhelst. Hon blir oförmögen att ta in, vad jag försöker förmedla. Hon fastnar i ”vinkelvolten” och gör samma sak om och om igen.
Gör om gör rätt, fröken handler!
I övrigt kändes hon helt underbar. Slalom sitter som en smäck, hon är så jävla styrbar och lyhörd, hoppar skitfint (inte en enda rivning), står jättefint i starterna och är helt enkelt så riktigt jäkla skoj att köra med!!!! Och krånglet på a-hindret och balansen märktes inte på gungan som hon gjorde perfekt direkt.
Här kommer en film med lite godbitar. Första vändan går hon helt felfritt fram till a-hindret. Klippte där, blir så tjatigt och tråkigt att kolla på. Älskar hennes tryck och styrbarhet. I andra vändan på filmen så är jag otydlig efter hopphindret efter balansen, och sticker för tidigt. Trots att hon sprungit den vägen på banan innan så väljer hon att lyssna på min handling istället för att köra den banan hon ”kan”. Duktig tjej och klantig matte!
I dag (Väsbyhallen) och i lördags (Bälinge) har Kitty och jag tränat agility, med fokus på banträning. Det går bättre och bättre, men oj vad slitigt det är att få ihop helheten. Kitty är jätteduktig på delarna och nu behöver vi öva massor på att sätta ihop dem. Hon är extremt lyhörd och det är jag ovan vid, så jag som är en ganska slarvig handler med dålig kroppskontroll blir svårförstådd för henne. Hon ställer höga krav på mig. Vi får jobba vidare med att bli ett team helt enkelt. Det är i alla fall otroligt kul och givande att köra med henne, alltid.
Det var väldigt länge sedan Kitty fick en sådan där fastna i vinkelvolten-hangup, och slalom sätter hon till 90% nu på träning. Skön känsla!
Här är en film med lite utvalda delar från dagens träningspass. Missa inte den söta hinderfixaren!
En ganska representativ bild för Kittys energinivå ikväll
I kväll var det premiär för klubbens vinterträning, i alldeles sprillans nybyggda agilityhallen Stockholm hundsportcentrum. Det var helt otroligt på alla sätt, vilken hall! Wow!
Kitty var BUSIG! Första varvet plockade hon ned hoppinnar som en dåre, och var helt överväldigad. Andra varvet gick hon faktiskt riktigt, riktigt fint, se film. Tredje och fjärde varvet var hon jättejättebusig och ville bara till a-hindret, så något bakombyte hade hon inte tid att vänta på… Intressant att se, hon har ju varit så väldans lyhörd så det här var något jag väntat på. Jag kan själv-fasen! Sedan blev hon nog väldans trött och väldigt uppstressad, jag fick inte henne att ta det lugnt många sekunder där inne. I fortsättningen blir det lite koncentration från mig på uppgiften att hålla henne sansad. Jag var i pladderkärringläge och stod och snackade goja med träningsgänget och orkade inte riktigt ta tag i hennes triggande på de andra som körde. Hon blev väl helt slut i skallen!
Här är en film i af från ikväll, andra varvet som sagt. Nöjd med mycket som Kitty gör, missnöjd med mig själv att jag inte förstår vikten av att låta henne vila skallen mellan loppen. Efter två timmars full fart var hon i atomer…
Slalom: Två missar men de berodde på en halkning och en vrålkass handling efter att hon dragit åt fel håll. Annars helt felfritt! Kontaktfälten 100%.
Rivningar: Lite väl många för min smak. Slarv och stress!
Delbart däck är bra, men kräver ett par funktionärer…
Kategori: 
. 
Vi får jobba vidare med att bli ett team helt enkelt. Det är i alla fall otroligt kul och givande att köra med henne, alltid. 
Sedan blev hon nog väldans trött och väldigt uppstressad, jag fick inte henne att ta det lugnt många sekunder där inne. I fortsättningen blir det lite koncentration från mig på uppgiften att hålla henne sansad. Jag var i pladderkärringläge och stod och snackade goja med träningsgänget och orkade inte riktigt ta tag i hennes triggande på de andra som körde. Hon blev väl helt slut i skallen! 
Kommentarer