Klass 3 Väsby Brukshundklubb 2012-09-16

Dömde klass 3 i söndags här på hemmaklubben. Johan Mähler hjälpte till och tog hoppklass large. Tack snälla, det var så skönt att sitta ned och vila en stund medan jag åt lunch. :gladnickar:

Jag ritade tekniskt krävande banor, med betoning på stakethandling. Pushar och pullar alltså. Det var roligt att se hur lekande enkelt vissa löste svårigheterna, medan andra hade ruggiga problem… :smile: :tongue:

Många disk blev det i slutändan. Jag hittade några filmer på tuben, som jag tar mig friheten att bädda in här nedan. Kan vara kul att se hur det såg ut, tänkte jag.


Agilitybanan:


Hoppbanan large (Johan Mähler dömde, jag ritade)


Hoppbanan small/medium:

Kittybana och stångat huvudet i återvändsgränden

Haha fy fan vad galen jag ser ut…

I dag var det dags! Satte upp en ”hel bana” för första gången. Vi fick en del slalomstrul (mer om det senare) men annars så gick det så galet bra! Wow, vad roligt det var!  Men man märker att vi har absolut noll rutin på att springa så här många hinder, och då hade vi ändå bara 17 stycken som mest. Men man måste ju börja någonstans!

Det var en väldigt rolig känsla, och Kitty tyckte det var döballt att ösa på så med mig! Det är häftigt att köra henne. Hon är tyst, svinsnabb och väldigt noggrann. Kortar sig och svänger astajt när jag ber henne och öser på när det är dags för det. Jag får adrenalinpåslag bara jag tänker på hur skoj det var! :skutt: :storkram:

Hade targeten nedanför balansen (men tränade enbart starten två gånger innan utan target), och hon fick stå en stund, tills jag hade passerat oxern ungefär (hinder 3) innan jag gav släpp-kommando – så att jag skulle hinna framförbyta 5-6. Mycket duktig Kitty! Hon rev ett enda hinder, och det var för att jag var sen och i vägen.

Klicka på bilden eller här för att få upp större skiss.

Vid slalom fick vi bekymmer. Jag valde att högerhandla det. Hon tog rätt ingång men hade så hög fart att hon sådär klassiskt klass 1-hund-gleeed förbi pinne två. Jag upplevde inte att jag gjorde så stor affär av det utan tog om och då gick det bra och vi körde vidare i banan.

Sedan hände samma sak en gång till, jag sa väl ”Jahapp ojdå” ungefär och så gjorde vi om. Då började det. Då börjar hon helt plötsligt, som en blixt från en klar himmel, att gå in till vänster om första pinnen.  :blink: Och hon gör det en, två, tre, fyra gånger. Jag pausar, gör ett break för att andas och ladda om lite. Men hon fortsätter, och när jag blir irriterad så går hon inte ens fram till slalomet. Det här är inte ett fel hon brukar göra eller har gjort förut.

Jag blev förstås ganska irriterad. Vad fan liksom! Blixt från klar himmel var frasen, jag kände mig helt handfallen… provade att vänsterhandla, nej det hjälpte inte. Lade ut en externbelöning efter slalomet och testade. Jo det gick. Massa belöning och paus.

På’t igen. Samma sak igen. Testar att ta slalomet från andra hållet, alltså uppifrån hinder 11 istället. Går skitbra, både höger- och vänsterslalom utan tvekan.  :blink:

Vilken hang-up!  :chock:

Okej, det här är förstås inte bra. Jag vill ju inte ha in fel beteende (vänster om första pinnen) i muskelminnet på det sättet som det blev idag. Men vad ska jag göra, när det inte går att få fram rätt beteende efter att det har blivit fel?

Jag känner igen återvändsgränden, ett tag i inlärningen hade Kitty en hangup på att springa förbi första pinnen och ta andra istället (hon passerade alltså pinne 1 på sin vänstra sida och började med nummer 2). Det var första gången jag fick uppleva de här återvändsgränderna, och jag kan väl till viss del känna att det är så här hon betett sig i vallningen men jag vill ändå inte dra den parallellen då det är så vitt skild träning.

Det som fascinerade och fortfarande fascinerar mig, är att hon plötsligt – utan att aldrig någonsin fått utdelning av beteendet – kan börja utföra ett helt random beteende. Det är inte för att hon är trött, utan kan vara precis i början av ett pass. Och hon upprepar det gång på gång. Återigen – endast i slalomträningen!

Hon har ju varit helt otroligt duktig på att sortera ut annars vilka beteenden som ger belöning och vilka som inte gör det. En superenkel och rolig hund att träna. Men just slalom är det som att det går troll i. Visst – det ÄR ett svårt hinder som kräver tungan rätt i mun, det är det verkligen.

Analys av dagens återvändsgränd

Kitty: Hon kan inte sortera ut att det är att hon gled förbi porten som var det som gjorde att vi tog om och att hon inte fick belöning. Hon drar slutsatsen att det är ingången, och testar något annat (som hon ALDRIG fått pröjs för!). Jag blir irriterad, vilket hon förstås direkt märker, och så är vi i återvändsgränden. Hon blir stressad av situationen (även om det absolut inte syns!) och kan inte koppla på skallen utan börjar jobba som i blindo.

Jag: Blir irriterad och besviken, och visar det. Inte av första felet (gled förbi) utan att hon inte tar rätt ingång när vi gör om. Jag tänker ”Det SKA tamej FAN GÅ DET HÄR!” och stångar mig blodig in i betongväggen i återvändsgränden. Jag blir irriterad av att hon inte kan sortera ut och tänka om utan bara fortsätter i samma stånga huvudet blodig-stil som sin matte.

Funderingar:

1. Jag måste inse att när det blir fel i slalomet, så är inte Kitty i dagsläget så mogen att hon klarar av att göra om göra rätt – de finns en möjlighet att hon repeterar fel beteende igen. Det som är svårt är att hon till 80% ÄR kapabel att fatta och muntert säger ”Ojdå” och gör om, gör rätt. När kan hon göra om, göra rätt och när kommer hon fastna i felbeteendet?

2. Eftersom jag inte känner henne så väl ännu att jag kan säga när hon kommer fastna i återvändsgränden och när hon inte kommer göra det, så är min tanke att jag INTE kommer att ge henne möjligheten att fastna där. När det blir fel, så ger jag det EN (1) chans till. Blir det fel igen då så är det slut på försöken. Vi går och tränar något annat, och är det på tävling så går vi antingen av banan eller går vidare till nästa hinder.

3. Guuuuuud vad spännande det här är, tänk att man lär sig så himla mycket  av varje ny hund som man tränar!!!! JA, det är irriterande och frustrerande men jag har bestämt mig för att inte blir förbannad/ledsen/upprörd mer nu utan verkligen försöka vara smartare än så.

4. Jag är VÄLDIGT glad att detta återvändsgrändsbeteende INTE visat sig på hopphinder… fy fan vilken mardröm det skulle vara om hon kopplade på teflonhjärnan på dem!

5. Jag ska belöna upp ingångarna ännu mer och köra kortare slalom, för när hon väl kommer in så gör hon mycket sällan fel. Massa ingångar, massoooooooooor av belöning är det som gäller framöver!!!!!  :wub:

6. De här återvändsgränderna betyder inte så mycket som man kan tro. Tror jag. För inom några minuter så är de bara helt borta (se nedan).

Efter att vi pausat, avslutade vi träningen med denna:

Första gången körde jag högerhandling 1-2 (Kitty wrappade tvåans högra hinderstöd) och sedan vänsterhandling 2-7.

Rosa är Kittys väg, grönt är min.

GICK SÅ JÄVLA BRA trots att vi haft återvändsgrändsstrulet några minuter innan. Hon bara kör på som att inget har hänt, skitsnabbt och jättefin slalomingång.

Sedan tänker jag att jag ska göra ett tvingat framförbyte på 2 och sedan högerhandla 2-3. Men kommer efter, typ glömmer framförbytet :dumihuvudet:  och blir fast bakom trean, bakombyter på trean (!)  när hon närmar sig slalom. Så jag bara skriker ”slalom!!!” varpå hon kastar sig in trots att jag är kvar bakom och strular. Och kör på igen hur bra som helst.

Snacka om att skaka av sig stöket innan och bara fet-leverera?! DUKTIG TJEJ!!!!

Det spöregnade, åskade och blixtrade då och då idag och hon tyckte visserligen att jag kunde stänga av regnet, men så fort vi körde så var hon helt oberörd av det. och smällarna brydde hon sig inte ett dugg om. Skönt!

Nu hänger allt på tork…

Angående återvändsgränderna då: Jag tycker det vore jätteintressant att få in era tankar om detta, och är ni fler där ute som upplevt detta? Jag har tränat hund i tretton år men just det här är faktiskt helt nytt för mig.  :smile: Tycker ni att jag tänker rätt, hur hade ni själva gjort?

Trots strulet känner jag mig väldigt glad över dagens träning – jag har fått viktiga insikter och Kitty och jag har haft SKITKUL!!!

 

Väsby Brukshundklubb hoppklass 1

Dömde klass 1 igår på hemmaklubben. Jag dömde väl runt 150 ekipage innan snälla Emma Berg :wub: tog över, då var jag helt utmattad. Det var planerat så och tur var väl det! Jag hade inte varit en bra domare om jag fortsatt efter det. Jag börjar väl så smått landa i hur mycket dömande jag orkar med, och det är skönt att veta.

Jag ritade hoppbanan, så jag visar den här. Emmas bana hittar ni här!

Jag är nöjd med banan både på pappret och i praktiken, den var lagom svår för en klass 1 tycker jag.
Det är roligt att döma, och jag kommer ofta på mig själv att stå och spänna mig och tänka ”Ända in i mål, ända in i mål nu” och det är ofta jag ler åt tokiga klass 1-hundar som lever rullan inne på banan. Igår blev det till och med ett asgarv, men det var förstås först efter att föraren vänt sig mot mig och inbjudit till ett sådant…. :galen:

Ni som körde banan får gärna kommentera med länkar till filmklipp om ni har sådana. :buga:

Banor från Lagga i dag

I dag har jag dömt i Lagga. Som vanligt föredömligt proffsigt och trevlig att ha med Knivsta BK att göra! :)

Det var himla kul att se hundarna idag, otroligt välslipade ekipage över lag. Framförallt large-ekipagen glänste. Kul att se så välutbildade hundar! Banorna jag gjort var absolut åt enklare hållet, och jag såg på hundarna att det var ROLIGT – de flesta sprang som skållade råttor utan att det för den sakens skull var busenkelt för förarna. Jag är mycket nöjd med mina banor i dag!

I large kom det att handla om tid, vilket jag anser är en bra träning inför klassklättrandet. Det ska inte alltid räcka att bara ta sig runt, det ska gå fort i agility också :-)

 

 

Resultat från dagen hittar ni här!


Kittys farbror, Bomans brorsa Bonzo! :wub:

2011-10-15 Stockholmsavdelningen agilityklass 3

Var iväg till Stockholmsavdelningen idag och dömde agilitytrean. Det var en rätt speciell bana rent domartekniskt, då risken fanns att en del förare skulle välja att vara nära och hålla hundarna i  handen 2-3 och sedan försöka kompensera det genom att gena över balansnedfarten i jakten på att hinna ge linjen 3-4.

Jag var medveten om det och jag trodde även att en del hundar skulle kunna missa tunneln och springa under balansen istället (disk). Dock så sprang inte en enda hund under balansen men en jäkla massa förare  sprang över den! Och några till och med två gånger…  (varpå någon stannade och garvade åt sig själv  :ogonbryn:, skönt med humor på banan).

Det var inte svårt att döma, då jag stod precis intill och såg allt på första parkett. Det är skillnad på att kliva över balansen (disk) och med fötterna springa runt men att en del av kroppen passerar över balansen. Jämför t.ex att luta sig över en tunnel eller ett hopphinder, eller varför inte gungan.

Sedan var det förvånansvärt många som valde att springa på nedansidan av balansen, alltså passerade själva mellan 1 och 2 när de skulle handla 3-4. Mest i small och medium. Jag såg bara någon enstaka som fick till en bra linje då, det blev väldigt svajigt för de flesta.

Imponerade mest gjorde large på denna bana. Flera ekipage där hade inga som helst problem med passagen 2-3 utan handlade som jag själv skulle gjort: Vänsterhandla 1-2, turn away / flick till 3:an (utan att slösa tid och väg på att ens gå över till vänstersidan av balansen) och sedan var linjen 3-4 plättlätt. Det fanns även flera andra eleganta varianter som jag inte exakt minns detaljerna på.

Men i small och medium hade man problem. Det märks att man inte tränat flickar/turnaway, eller i alla fall inte så att man vågar ta fram det på tävling. Det märks också att många är vana vid att kunna finnas hyfsat nära intill hunden hela tiden och inte tränat det i large livsnödvändiga släppet. Den enda som fick till det helt klockrent i medium (som jag minns, jag minneslustsejfar lite här) var Nancy Holmström som gav vänsterkommando på kontaktfältet och fick till den där flicken/turn awayen in i tunneln.

 

Passagen 11-12 var intressant att se – ju mindre förarna störde sina hundar med ickeproofade kommandon desto bättre gick det. De som hade ett fungerande ”gå runt” eller liknande hade förstås stöd av det, men faktum är att de allra flesta hundarna hamnade på andra sidan 12:an om man bara släppte på dem utan att dra in dem till sig. Kul att se, och det var tack vare Evas input jag fick till den svängen bra på banan. Tack Eva!

För att klara 11-12 på ett hyfsat bra sätt om man inte är sprinter själv, behövde man ha ett väl intränat slalom, så att man inte behövde hålla handen på hunden hela vägen till sista pinnen. Om hunden kunde jobba slalom själv, var det plättlätt att ge 12:an. Men många lyckades ändå, trots att man var bredvid hunden i sista porten i slalomet. Linjen var såpass självklar, om man som sagt inte störde hunden genom att ropa på den innan 12:an… :rolleyesglad:

I small och medium var det också många som högerhandlade 12-15 med resultat att trängningarna inte alltid blev så bra (men många fick till det bra med högerhandling också!). I large vänsterhandlade de flesta till 14 och bakombytte där. Generellt gav det alternativet mycket bättre linjer för hunden.

Förvånansvärt få valde att göra en pull till 16 och släppa på och högerhandla upploppet. Det var många ”klumpiga” framförbyten mellan 15 och 16 som kostade tid för hunden. Det var också förvånansvärt få  av de som valde framförbyte som bemödade sig med att förbereda svängen 15-16 för att få en finare, snabbare och sjysstare väg in i tunneln. Det var många landa och sedan framförbyta-scener.

Spännande bana att döma! Och jag tycker nog att jag lyckades med det jag tänkte när jag ritade den – den skulle premiera och ge fördelar åt de förare som har välutbildade hundar och få dem som inte klarade vissa passager att bli sugna på att träna in det som skulle krävts.

 

Bättre sent än aldrig: MSBK hopp 2

Det här föll visst i glömska. Här är min hopptvåa från Märsta-Sigtuna Brukshundklubb 13 augusti i år. På lördag ska jag damma av visselpipan igen och döma agilityklass 3 på Stochkholmsavdelningen.

 

Tårar och lyckad klass 1-bana i Märsta-Sigtuna

Klass 1 är SVÅR att rita! Det är framförallt lätt att banan blir för svår. :nerd: Som banritare får man liksom hålla korta, korta tyglar på sig själv, bita sig i läppen och tänka att man snart kommer få rita en klass 3 där man får stoppa in alla roligheter man har på lager. För klass 1 är klass 1, och där är det för många ekipage bara en utmaning att ta en hel bana i rad, att köra agility med all publik runt som står tätt intill och kikar – både fyr- och tvåbenta.

Jag upplever nog att jag lyckades lägga en lagom nivå på min etta i helgen, och det känns ju förstås bra för mig som ny och orutinerad domare. Banan innehöll en del svängar för att inte man skulle tappa kontrollen alldeles på grund av farten, men den var inte speciellt knixig. På passagen 14-15 missade några att man blev tvungen att hålla in hunden lite för att hitta sista linjen ut, men de flesta löste det ändå med lite god vilja och hemlängtan. :tongue:

Det allra roligaste med den här banan var att jag fick döma bästaste vännen Helene, som efter år av rehabilitering, otaliga operationer, gråt och förtivlan ÄNTLIGEN fick ställa sig på startlinjen med sin sheltie Jessica. Jag höll på att börja grina av lycka under loppet och efteråt när jag äntligen fick gratta till en underbar debut kunde jag inte hålla tillbaka tårarna… :blush:

Jag ritade även en hopptvåa i helgen som Ninnie dömde, och så dömde jag Ninnies agilitytvåa. Hopptvåan fick modifieras lite så jag återkommer med den.

Men här är i af hoppettan!

bottombg