av Anna den 8 maj 2009 kl 0:13

Idag satte jag elevernas nyvunna kunskaper om framför- och bakombyten på prov. Vi arbetade med Åsa Wredes suveräna hopptrea från Haparanda. En fantastiskt rolig bana som man kunde få riktigt tajt och fin om man lade sina framförbyten på rätt plats och i rätt tid. Som vanligt alltså.
Sekvensen 6-7-8 skapade en del aha-upplevelser hos flera av dem – hur tajt man kan få hunden om man ramar in den och hur viktigt det är att man inte blir hängande i sina byten. Idag hade vi bara small- och mediumhundar. Nova, som är en galet snabb mediumsheltie, var den enda som inte gick bäst på framförbyten mellan 6 och 7 och 7 och 8. Förare Annso fick istället göra en serpentin på sjuan och satan i gatan vad tajt och snabbt det gick då. Hon fick också göra sitt framförbyte mellan 13 och 14 istället för 12 och 13 som de andra. Det tar tid att lära sig hur man maxar just sin individuella hund utifrån de förutsättningar man har.
Bakombytet 17-18 hittade alla på bangången, jag började ju lite skönt bakvänt med att drilla dem i fyra timmars bakombyten på första tillfället, men tyvärr hann vi inte dit för att testa det. (Åsa, hur hade du själv tänkt handlingen där? Serpentin på 17 skulle kunna gå om man lämnar i slalom, men jag tror få gör det på ett upplopp, eller har jag fel?)
Himla rolig kväll på kursen ikväll – det är inte klokt vad alla utvecklas och blir säkrare och säkrare. Skoj!
Kommentarer