Haha fy fan vad galen jag ser ut…

I dag var det dags! Satte upp en ”hel bana” för första gången. Vi fick en del slalomstrul (mer om det senare) men annars så gick det så galet bra! Wow, vad roligt det var!  Men man märker att vi har absolut noll rutin på att springa så här många hinder, och då hade vi ändå bara 17 stycken som mest. Men man måste ju börja någonstans!

Det var en väldigt rolig känsla, och Kitty tyckte det var döballt att ösa på så med mig! Det är häftigt att köra henne. Hon är tyst, svinsnabb och väldigt noggrann. Kortar sig och svänger astajt när jag ber henne och öser på när det är dags för det. Jag får adrenalinpåslag bara jag tänker på hur skoj det var!

Hade targeten nedanför balansen (men tränade enbart starten två gånger innan utan target), och hon fick stå en stund, tills jag hade passerat oxern ungefär (hinder 3) innan jag gav släpp-kommando – så att jag skulle hinna framförbyta 5-6. Mycket duktig Kitty! Hon rev ett enda hinder, och det var för att jag var sen och i vägen.

Klicka på bilden eller här för att få upp större skiss.

Vid slalom fick vi bekymmer. Jag valde att högerhandla det. Hon tog rätt ingång men hade så hög fart att hon sådär klassiskt klass 1-hund-gleeed förbi pinne två. Jag upplevde inte att jag gjorde så stor affär av det utan tog om och då gick det bra och vi körde vidare i banan.

Sedan hände samma sak en gång till, jag sa väl ”Jahapp ojdå” ungefär och så gjorde vi om. Då började det. Då börjar hon helt plötsligt, som en blixt från en klar himmel, att gå in till vänster om första pinnen.  Och hon gör det en, två, tre, fyra gånger. Jag pausar, gör ett break för att andas och ladda om lite. Men hon fortsätter, och när jag blir irriterad så går hon inte ens fram till slalomet. Det här är inte ett fel hon brukar göra eller har gjort förut.

Jag blev förstås ganska irriterad. Vad fan liksom! Blixt från klar himmel var frasen, jag kände mig helt handfallen… provade att vänsterhandla, nej det hjälpte inte. Lade ut en externbelöning efter slalomet och testade. Jo det gick. Massa belöning och paus.

På’t igen. Samma sak igen. Testar att ta slalomet från andra hållet, alltså uppifrån hinder 11 istället. Går skitbra, både höger- och vänsterslalom utan tvekan. 

Vilken hang-up! 

Okej, det här är förstås inte bra. Jag vill ju inte ha in fel beteende (vänster om första pinnen) i muskelminnet på det sättet som det blev idag. Men vad ska jag göra, när det inte går att få fram rätt beteende efter att det har blivit fel?

Jag känner igen återvändsgränden, ett tag i inlärningen hade Kitty en hangup på att springa förbi första pinnen och ta andra istället (hon passerade alltså pinne 1 på sin vänstra sida och började med nummer 2). Det var första gången jag fick uppleva de här återvändsgränderna, och jag kan väl till viss del känna att det är så här hon betett sig i vallningen men jag vill ändå inte dra den parallellen då det är så vitt skild träning.

Det som fascinerade och fortfarande fascinerar mig, är att hon plötsligt – utan att aldrig någonsin fått utdelning av beteendet – kan börja utföra ett helt random beteende. Det är inte för att hon är trött, utan kan vara precis i början av ett pass. Och hon upprepar det gång på gång. Återigen – endast i slalomträningen!

Hon har ju varit helt otroligt duktig på att sortera ut annars vilka beteenden som ger belöning och vilka som inte gör det. En superenkel och rolig hund att träna. Men just slalom är det som att det går troll i. Visst – det ÄR ett svårt hinder som kräver tungan rätt i mun, det är det verkligen.

Analys av dagens återvändsgränd

Kitty: Hon kan inte sortera ut att det är att hon gled förbi porten som var det som gjorde att vi tog om och att hon inte fick belöning. Hon drar slutsatsen att det är ingången, och testar något annat (som hon ALDRIG fått pröjs för!). Jag blir irriterad, vilket hon förstås direkt märker, och så är vi i återvändsgränden. Hon blir stressad av situationen (även om det absolut inte syns!) och kan inte koppla på skallen utan börjar jobba som i blindo.

Jag: Blir irriterad och besviken, och visar det. Inte av första felet (gled förbi) utan att hon inte tar rätt ingång när vi gör om. Jag tänker ”Det SKA tamej FAN GÅ DET HÄR!” och stångar mig blodig in i betongväggen i återvändsgränden. Jag blir irriterad av att hon inte kan sortera ut och tänka om utan bara fortsätter i samma stånga huvudet blodig-stil som sin matte.

Funderingar:

1. Jag måste inse att när det blir fel i slalomet, så är inte Kitty i dagsläget så mogen att hon klarar av att göra om göra rätt – de finns en möjlighet att hon repeterar fel beteende igen. Det som är svårt är att hon till 80% ÄR kapabel att fatta och muntert säger ”Ojdå” och gör om, gör rätt. När kan hon göra om, göra rätt och när kommer hon fastna i felbeteendet?

2. Eftersom jag inte känner henne så väl ännu att jag kan säga när hon kommer fastna i återvändsgränden och när hon inte kommer göra det, så är min tanke att jag INTE kommer att ge henne möjligheten att fastna där. När det blir fel, så ger jag det EN (1) chans till. Blir det fel igen då så är det slut på försöken. Vi går och tränar något annat, och är det på tävling så går vi antingen av banan eller går vidare till nästa hinder.

3. Guuuuuud vad spännande det här är, tänk att man lär sig så himla mycket  av varje ny hund som man tränar!!!! JA, det är irriterande och frustrerande men jag har bestämt mig för att inte blir förbannad/ledsen/upprörd mer nu utan verkligen försöka vara smartare än så.

4. Jag är VÄLDIGT glad att detta återvändsgrändsbeteende INTE visat sig på hopphinder… fy fan vilken mardröm det skulle vara om hon kopplade på teflonhjärnan på dem!

5. Jag ska belöna upp ingångarna ännu mer och köra kortare slalom, för när hon väl kommer in så gör hon mycket sällan fel. Massa ingångar, massoooooooooor av belöning är det som gäller framöver!!!!! 

6. De här återvändsgränderna betyder inte så mycket som man kan tro. Tror jag. För inom några minuter så är de bara helt borta (se nedan).

Efter att vi pausat, avslutade vi träningen med denna:

Första gången körde jag högerhandling 1-2 (Kitty wrappade tvåans högra hinderstöd) och sedan vänsterhandling 2-7.

Rosa är Kittys väg, grönt är min.

GICK SÅ JÄVLA BRA trots att vi haft återvändsgrändsstrulet några minuter innan. Hon bara kör på som att inget har hänt, skitsnabbt och jättefin slalomingång.

Sedan tänker jag att jag ska göra ett tvingat framförbyte på 2 och sedan högerhandla 2-3. Men kommer efter, typ glömmer framförbytet  och blir fast bakom trean, bakombyter på trean (!)  när hon närmar sig slalom. Så jag bara skriker ”slalom!!!” varpå hon kastar sig in trots att jag är kvar bakom och strular. Och kör på igen hur bra som helst.

Snacka om att skaka av sig stöket innan och bara fet-leverera?! DUKTIG TJEJ!!!!

Det spöregnade, åskade och blixtrade då och då idag och hon tyckte visserligen att jag kunde stänga av regnet, men så fort vi körde så var hon helt oberörd av det. och smällarna brydde hon sig inte ett dugg om. Skönt!

Nu hänger allt på tork…

Angående återvändsgränderna då: Jag tycker det vore jätteintressant att få in era tankar om detta, och är ni fler där ute som upplevt detta? Jag har tränat hund i tretton år men just det här är faktiskt helt nytt för mig.  Tycker ni att jag tänker rätt, hur hade ni själva gjort?

Trots strulet känner jag mig väldigt glad över dagens träning – jag har fått viktiga insikter och Kitty och jag har haft SKITKUL!!!