Slet en bra stund på klubben idag med Flaxa. Först körde vi kontaktfält och hon var skitduktig. Jag utmanade henne med olika placeringar av belöningen och mig själv. Hon jobbade på fint!!!! Sedan körde jag lite jaakosar och det gick bra till slut. Men det är fanemen finlir. Minsta fel och man är rökt. I alla fall på den kombinationen jag körde med ett hinder så nära som man kan ta. De största felen jag gör är att jag inte sticker tillräckligt tidigt. Utan hänger kvar och det trycker ju också ut henne och tar bort effekten av jaakkon.
Jag har varit lite slarvig med att filma A3-projektet men detta är fina framsteg jag visar ovan. Det har varit skitsvårt för Flaxa att ha belöningen bakom sig men hon jobbar på döbra här.
Den skarpsynte (nåja, normalsyn dårå) kan skönja en liten vit pudel som gör allt för att störa…
Han påminner lite om Hacke Hackspett på julafton:
Idag höll jag två vitt skilda men mycket intressanta privatkurser på klubben. Den första var Sarah som behövde lite tips hur hon kunde stärka upp sin enögda sheltietjej Majas sug på tunnlar. Att arbeta med en hund som bara har 50% syn är lite speciellt, samtidigt som det märks förvånande lite trots allt! Vi fick upp lite sjävförtroende på den söta lilla damen och hon var så trött och nöjd efter kursen att hon somnade i mattes famn medan vi summerade lektionen!
Den andra kursen var en kille, Patrik, som har en pinscher som han inte börjat träna i agility ännu. Men han har läst en hel del litteratur, bland annat Veronica Baches utmärkta bok. Och – han får låna en färdigtränad hund att köra med! Lite annorlunda förutsättningar för en kurs, men otroligt roligt! Vi gick igenom grundläggande handling och den fina hunden han fått låna visade sig vara både bra grundtränad, fartig och ärlig. När Patrik slarvade, rev hon som ett direkt kvitto. Nyttigt som sjutton! Vi hann jobba oss igenom framför-, bakom- och blindbyten och lite grundläggande tänk helt enkelt. Jätteskoj, det är sällan jag får säga åt mina elever att de springer för fort, men idag var en sådan dag!
Regnet öste ner hela eftermiddagen och när vi var klara var hundarna rätt trötta på vädret men jag körde i alla fall ett par gungpass med Flaxa. Efter att ha plockat fram targeten trillade poletten ned och hon gjorde ett par kanongungor. Farten blir ju inte maxad när vi startar stillastående men att hon lämnar mig som står stilla och gör den så bra, är för mig en kvittens på att hon har en bra grundträning som vi kan backa tillbaka till. Så här såg det ut. Att jag blir glad och nöjd med henne kan ingen som har ljudet på datorn påslagen missa
Pepp fick lekträna i regnet och tittade MYCKET intresserat när Flaxa drog igenom tunnlarna. Han var bra sugen på att hänga på men det blev inte så denna gång. För varje dag, blir jag mer nöjd med honom. Han är skitrolig, tokmysig och ball helt enkelt!
Tror att jag flera gånger råkat klicka / fånga när Flicka tenderat gå ned från lådan även med bakbenen. Fick lite kvitto på det idag då hon provade det flera gånger i rad, säkert tio gånger traskade hon rätt över lådan utan att stanna. Då gällde det att ha is i magen och låta henne försöka vidare. Jodå, hon hittade tillbaka till stoppen utan att jag behövde gå in och peta på något sätt. Väntade bara ut henne. Sedan var det som att hon ville överdriva att hon stoppade för att visa mig – hon liksom stampade till med frambenen för att markera stoppet…
Trälådan är lite liten men Pernilla var på IKEA idag o köpte grön låda till både Flicka och Juno så nu är träningen framtidssäkrad!
Imorgon är det tävlingsledarutbildning dag 1. Ska bli skoj, Flicka hänger på och miljö- och socialtränar förstås.
Blev lite inspirerad av Evas inlägg om lådan att bygga vidare på lådträningen jag började med för nästan en månad sedan. Hade verkligen inte kontaktfältsbeteende i bakhuvudet då men det kom ju väl till pass nu. Hon kan ju kliva upp o stå på den eller kliva i och stå i den, så att shejpa fram att hon går UR den eller kliver NED var ju inte så svårt.
Jag gillar tänket, istället för att shejpa fram att de satsar på ett lock, shejpar man fram ett beteende, kliva ned. Det jag undrar är om avstånd och vinkel mellan balansnedfarten och marken är så tydlig att man inte får missförstånd att hunden ”tror” att den är längst ned? Tiden får utvisa. Hon är galet söt i alla fall och hjärngympa ger lugna, harmoniska valpar!
Oooops två steg för mycket. Inget klick då inte! Har en badkarsmatta under lådan så den inte glider runt!
Nämen kolla! Prrrrrrrfect!
Jag kommer ju aldrig någonsin vara före henne på en balansnedfart, så jag försöker snart få in att hon ska göra beteendet även om jag står bakom. Här är första gången hon testar och vi lyckades få med det på bild! Härligt! Sedan vill jag ha mer fokus framåt och inte bekräftade blickar bak på mig. Men som ett första steg är jag skitnöjd med att hon bjöd på det här beteendet o lämnade mig.
Åhå, det där stadiet har vi lämnat bakom oss för läääänge sen, vi har redan prrrrfecta kontaktfält! (nåja)
Kategori: 
Kommentarer