Vi har ju tränat en hel del kontaktfält på vår lilla minibalansnedfart. Både inne, lite ute och även lite i ridhuset. Men någonstans i februari började jag känna att behovet av en riktig balans började växa sig oåterkallelig. Och klubbens balans var flyttad till ridhuset, där vi inte kunde träna eftersom den antingen inte användes och var inpackad eller användes i hela banor. Så nu när hindren är tillbaka på klubben är det dags att börja med ”the real stuff”! I går var vi iväg och tränade.

Kitty visade ganska snabbt att hon inte gillade min lösning där jag lyfter upp hunden på balansen och bakåtkedjar ända tills vi är i början av hindret. Hon blev liksom låg av att bli upplyft. Jag har haft ett par sådana hundar genom åren på kurs, så det var inte helt nytt fenomen. Jag klurade lite och kom på att jag skulle testa att använda bordet att kliva upp på, så att inte ”kastet” upp på balansen blev så stort. Men hon var inte helt förtjust i det heller, även om det gick bättre än när jag lyfte från marken. Man ser på filmen hur hon blir ganska påverkad av lyftet.

En lösning på detta är jag planerade att hon skulle få börja ta hela balansen tidigare än tänkt, för att undvika konflikten med lyftandet. Jag tänkte då börja lägga ned upp- och nedfart på bordet så att hon fick springa på lägre höjd de första gångerna. Men jag hann inte… för plötsligt gav hon sig upp på den och tog hela balansen! Jag blev så paff och så fick jag det på film också. Lilla sötisen!

Jag märkte snabbt att så fort det här bärandet och tjafsandet upphörde blev hon mycket ivrig. Ett par tre gånger testade jag att ropa ”Du är så duktig” när hon var uppe på balansen, men det blev för mycket: Då ”gick” det inte att stanna sedan på kontaktfältet… Bara att göra om och göra rätt, och de sista två gångerna gör hon det superfint med ett korrekt stopp 2 + 2.

Roligt! Nu är det bara att jobba vidare från det här. Duktiga lilla Kittykicka!