I veckan har jag fått till två riktigt bra träningspass. Det ena innebar 40 mil tur och retur för att träna ihop med bästaste Camilla Brundin, men vad gör man inte? Det är så roligt att se hennes hundar för de springer tamejfan snabbare än benen bär… inspirerande! Vi nördade ned oss i lite jaakkosvängprat och funderade även lite över tysken. Jag gick ju bara halva Jan Egil- och Jennikursen så jag missade genomgången av tysken. Men jag är inte den som är den, efter att ha sett den på filmen jag köpte häromdagen så dröjde det inte länge förrän jag hittade en klurig situation där just en tysk skulle passa som handen i handsken. Jag skrek upphetsat i örat på Camilla: ”Jag har hittat en tysk!!!”. Vi testade båda göra ett framförbyte istället men då sköt vi iväg hundarna på hindret som de inte skulle ta. En tysk tar extremt lite plats och får hundar att springa galet tajt intill. Kul! Film på tysken:

Efter träningen åkte vi hem till Gudrun som hade gjort en helt fantastisk lunch till oss. Så galet gott !!! Fick snackat lite agility (såklart, vad trodde ni?) och det kändes skönt att efter att trevande gjort en lång och mycket omständlig utläggning om varför jag inte tävlar Ila just nu och funderar på att ta henne helt ur tävling få ett blixtsnabbt svar från Gudrun: ”Ja men det är klart! Jag förstår precis!”… ”Va gör du… är jag inte en bortskämd skitförare som inte kör henne, nu när hon är ihoplappad för 60 lakan och allt? Bara för att vi inte kan vinna längre?”. ”Nä.” svarade hon. Fasen vad skönt att höra det där.

I dag hade jag mina kontaktfälts- och slalomkurser på förmiddagen i Bälinge. Jätteroligt, vilka ambitiösa förare det är i båda gängen. Det har tränats och putsats, funderats och analyserats. Väldigt skoj att få coacha dem i deras träning!

Efteråt var jag riktigt sugen på att träna lite själv så framförallt Pepp fick sig en omgång. Challe hjälpte mig passa godisskål så jag vågade trycka på honom lite på kontaktfältsträningen. Han tjuvade flera gånger men fattade efter ett tag att vägen till godiset gick via stopp på locket. Och jäklar vilken trevlig attityd han visade upp. Riktiga släng på locket och en jäkla fart. Så roligt att se hans skutt framåt!!! Jag har väl inte tränat kf på ett par fyra, fem veckor i alla fall.

Sedan blev det lite slalom och där har det inte hänt så mycket sedan senast. Han blir säkrare och säkrare på vad han ska göra och jag behöver inte visa alls i vänsterslalomet nu. Högerslalomet tar sig, men han är mycket osäkrare på den sidan. Det är bara att jobba på!

Flaxa fick träna vidare på ”gå runt”-kommandot och hon blir säkrare och säkrare där även om hon har sina ”gör först och tänker sedan”-stunder. Då drar hon och hoppar hindret och sedan bara ”Fan du sa ju RUNT, aaaa jag fixar morsan, hang on!” och så springer hon ett varv runt och tar hindret från baksidan också efter att ha hoppat från framsidan. Border collies alltså… you can’t live with them, you can’t live without them…