Dags att summera året! Samtidigt som det varit ett mycket händelserikt år har jag bloggat väldigt lite för att vara mig. Det är lite tråkigt, för jag älskar att läsa i min blogg och titta tillbaka på vad vi gjort. Jag har alltid bloggat främst för min egen skull, och det är nog därför jag också är helt ärlig och uppriktig här. Jag blir så trött på putsade fasader och tillrättalagda bloggar. Nej, jag har alltid velat dela med mig av både lycka och elände – och det är väl därför jag tycker så mycket om att sitta och bläddra och läsa vad jag skrivit under åren. Det tänker jag fortsätta med!

Januari 2012
I början av året tillträder jag som chefredaktör på MacWorld. En intensiv tid tar vid där jag ska sätta mig in i hur mycket som helst och lära mig massa nya saker… roligt, medryckande och utmattande!

Flaxa fortsätter läka sin tåskada, men Ila håller agilityfanan högt och blir på Kistamässan SM-klar med laget. Kitty växer så det knakar och är nu 9 månader gammal. Snön har lyst med sin frånvaro men i januari kommer faktiskt vinterns första vita nederbörd. Kolla den här filmen, vi tränar utomhus i höstjacka på GRÖN gräsmatta. I januari!

Jag är en sväng i Malmö och hälsar på syrran med familj. Jag flyger ned utan hundar, väldigt udda känsla. Jag håller på att ta kål på syrran när jag ska ”passa på” att göra massa saker när jag inte har hundar som väntar hemma.

På tal om att vara på resande fot så sticker Kitty och jag till Gotland och har en helt fantastisk helg hos Anneli. Roligt att få hänga lite med Flaxavalpen Dee.

Februari 2012
Går en ledarskapsutbildning med jobbet och konstaterar att människor är svåra och hundar enkla.
Elin väcker tanken om att bli fårägare igen. Jag är lite motsträvig till en början men snart är jag i full gång med projekt skaffa mark och får. Vi får kontakt med Väsby kommun, har lite planeringsmöten och blir alldeles kollriga av välviljan vi möter. Elin och jag går kurs hos Peter Nilsson och när vi är där lyckas vi boka en hel jäkla helg hos honom på grund av ett återbud. Får i skallen twentyfour seven!

Helene, Åhza och jag tränar en del i inomhushallen i Knivsta som precis öppnat. Det är roligt, rent – men svinkallt. Kitty och jag har tränat en hel del torrhandling och testar att köra på lite små hinder. Nu är hon 10 månader gammal:

Vi har årsmöte i Väsby Brukshundklubb och jag lämnar mitt ordförande- och styrelseuppdrag. Med ett stort leende och en väldigt nöjd känsla i kroppen. Under mina sektor- och styrelseaktiva år på klubben har jag varit med och drivit igenom och arbetat med enorma förändringar och förbättringar. Nu är det dags för någon annan att ta stafettpinnen vidare.

Robban och Grainne bjuder in till minivalpträff med lite fårpuff och massor av god mat och fika.

Jag börjar träna Flaxa och planera för hennes comeback. Planen är att göra ett ryck och se om jag trots kort om tid kan hinna kvala henne individuellt till SM 2012.

Mars 2012
Mars börjar med att Elin och jag tillbringar en hel helg i en fårhage i Skinnskatteberg. Vi vallar och vallar och vallar, och har så vansinnigt roligt! Och vilken tur med vädret – solen skiner hela helgen och ser till att vi inte fryser ihjäl. En av dagarna kommer även Robban med syskonen Dezz och Nick.

Helgen efter kommer Steffanie på besök. Leon är sjuk och kvar hemma, så vi får en oplanerad systerhelg. Jättemysigt! Mamma kommer upp samma dag som syrran åker hem och vi hinner ses alla tre en sväng. Mamma ska göra en gastric sleeve-operation och bor hos oss ett par dagar innan och efter. Vi är alla spända och nervösa, men allt går som planerat med operationen.

Hundarna busar med mamma som sover i soffan.

Så är det då dags för comeback för Flaxa, efter tåskadan i oktober. Det blir i Rättvik. Vi är ringrostiga och får inte ett enda resultat med oss hem – men roligt har vi och tåjäveln håller!

Elin och jag fortsätter ha möten med nyckelpersoner, planera och fixa inför vårt framtida fårinnehav. Roligt och spännande!

Eftersom mamma ska vara sjukskriven ett tag efter sin operation, får Boris följa med henne hem i flera veckor! De har det jättemysigt och tar korta promenader som passar både en gubbstrutt och en opererad. Och här hemma njuter jag av att ”bara” ha tre hundar.

Jag försöker träna Kitty på fåren men känner inte att jag kommer någon vart. Det kändes så bra på vår kurs hos Peter men den känslan och kontrollen lyckades jag inte bibehålla när vi börjar träna på egen tass. Frustrerad men sätter stort hopp till när vi ska få våra egna får. Då kommer det att släppa – tänker jag.

April 2012

Kitty fyller ett år och fårhagefixet är i full gång. Kommunen hjälper Elin och mig att stolpa och själva vi drar stängsel, städar upp och ordnar i hagen vi ska ha. Varenda ledig minut går åt till att få den klar inför att våra får ska komma.

Oskar och jag åker ned till Skåne över påsken. Förutom att fira den, mamma och Peter som fyller år så åker jag som en skottspole mellan Malmö och Oxie för att ge Flaxa och mig allra sista chansen att kvala till SM 2012. Vi har två saknade pinnar när vi anländer. Första dagen tar vi en av dem… hoppet växer, min press på mig själv är svinstor och banorna är vansinnigt svåra och krävande. Det slutar med att vi inte fixar det. Jag är självklart besviken, men är mycket nöjd med att jag satsade ALLT vi kunde under de förutsättningar vi hade med skadade tån. Dessutom hade jag jäkligt roligt på banorna – och tåhelvetet höll. Med oss hem får vi Boris, som nu är klar med sina rehabveckor hos mamma.

Vi är på valpträff hos Grainne och Robban. Kitty får inte göra så mycket eftersom vi inte klarar att träna tillsammans. Vi går lite inne i hagen i koppel, det fick räcka.

Boris börjar visa tydliga senil-tendenser och det blir lite oroligt i flocken som följd av detta.

På valborgsmässoafton är vi och kollar på brasan tillsammans med Jenny och Sebastian.

Aprils sista dag är Elin och jag hos Peter på vallkurs igen. Kitty känns lite öppnare i huvudet och jag känner mig peppad inför våra egna får.

Maj 2012
Flaxa och jag är funktionärer på IK 1-tävling i Norrtälje (hos Robban och Grainne). Våra får är äntligen på plats och jag kan träna Kitty hur mycket jag vill. Vi är inte överens om vems fåren är och vad man ska göra med dem. Mycket attitydträning, men upplever inte att jag riktigt når fram till henne eller att hon gör annat än pytteframsteg.

Hela familjen kommer på besök i mitten av maj. Leon är på sin första agilitytävling!

Det är en riktigt fårmånad med massor av fårfix på alla håll och kanter i kommunen. Riktigt kul är det, trots att jag inte kan göra mycket med Kitty.

Jag tränar mycket agility med Kitty och hon gör fantastiska framsteg! Flaxa och jag jobbar ihop oss ordentligt på banan och börjar bli riktigt giftiga igen. Vi har kul och vi skördar framgångar.

Oskar klipper gräsmattan…

Vi har tävling på klubben och jag dömer klass 1. Ruben är med och hejar på morsan!

Juni 2012

Bor i det närmaste i fårhagen. Vallar och tränar och fixar. Provar mig fram med Kitty, men allra roligaste är det med Flaxa som gör kanonframsteg.

Kitty är nu 14 månader och vi börjar med att träna in slalomet. Agilityträningen går helt fantastiskt och vi har skitkul på planen ihop! Flaxa fortsätter gå som en dröm på banan och vi har en härlig tävlingsmånad.

I mitten av juni är det dags att dra till agility-SM! Alice och Ila ska båda göra sina sista SM. Vi har det riktigt mysigt men resultatmässigt har ingen av oss något flyt. Ila skadar sig illa i första loppet och är i det närmaste blockhalt ett par dagar därefter. Helene och Alice diskar sig i kvalet. Så när dag två innebar spöregn från alla håll och kanter, valde vi att bryta upp tidigare och åka hem en dag tidigare. Ett skönt beslut, Ila mådde inte så bra och verkade tycka att det var skönt att komma hem.

Midsommar blir helt fantastisk tillsammans med Jante, Jenny och deras fina ungar.

Juli 2012

Månaden inleddes med semester nere i Malmö. Först kalas för Leon som fyllde två år 30 juni, och sedan ett par sköna semesterdagar med bad, glass och slappande. I trädgården hemma hos syrran tog Kitty 12 pinnar slalom för första gången:

Efter Malmö sticker vi upp till Ängelsbäcksstrand och hälsar på Oskars pappa. På vägen dit stannar vi till på stranden Sibirien som är ett paradis för hundar och hästar. Hundarna badar och vi vadar. Helt underbart, tänk att bo nära ett sådant plejs!

I slutet av juli är vi uppe i Knivsta och tittar på ett hus som är till uthyrning. Vi blir förälskade i omgivningarna, omständigheterna, landladyn, allt – utom just huset som är för litet. Efter någon vecka får vi reda på att hon kan tänka sig att byta så att vi kan hyra hennes hus i stället, och så flyttar hon in i lilla huset. Vi funderar och funderar men så bestämmer vi oss. Vi ska bli lantisar!

Augusti 2012

Månaden präglas av lägenhetsförsäljningen. Mäklarbesök, fixar inför visningar, väntar pirriga på bud…

Mamma och pappa kommer på besök och hjälper oss att TOKSTÄDA inför visningarna. De gör en helt fantastisk insats och lägenheten blir skinande ren och fräsch.

Kitty är jätteförtjust i mamma och sitter gärna nära henne och får klapp och gos.

Vi visar sig få till en riktigt smidig affär och i slutet av månaden har vi sålt lägenheten. Det blir allt mer verkligt att vi faktiskt ska flytta.

Flaxa och jag har en fantastisk tävlingsmånad, vi är inne i ett riktigt flow. Det resulterar i att vi i mitten av månaden blir sm-klara för agility-sm 2013. Underbar känsla, och jag är så nöjd och glad. Jag stryker henne från samtliga lopp för att spara på tån och fokusera på flytten. Vi skriver hyreskontrakt på huset.

Lena Brundin går till min stora lycka med på att testa en idé jag har om Kittys vallträning. Hon går först dubbelt med mig och sedan när Kitty slutat vara mattig, tar hon över helt. Jag brister i glädjetårar i hagen när jag för första gången på månader får se Kitty valla och inte bara jaga och bita. Jag grinar och hulkar och stackars Lena undrar nog vad jag gått igenom egentligen. Lena lirkar och gör fina framsteg med henne, men jag kan inte vara med och träna – då slår det slint i huvudet på Kitty. Det blir väldigt tydligt att hon triggar på mig, min röst, min närvaro. Vi bestämmer att Lena ska köra henne ett tag på det här sättet för att försöka coacha henne framåt. Det känns helt fantastiskt och jag är lyrisk över att eventuellt hittat en väg framåt i vallningen.

Agilityträningen med Kitty går helt underbart bra, jag stöter på lite slalombekymmer men verkar kunna hitta en väg ut ifrån dem. Vi filar och tränar och har skitkul på planen tillsammans. Jag upplever verklige eufori med henne på planen hon är såååå jätteduktig!

September 2012

Månaden inleds med ett fruktansvärt besked. Fantastiska Jessica Osberg har lämnat oss i stor saknad och sorg. Jessica var en fin tjej som lämnat stort intryck på mig. En vänlig, klok tjej med otroligt stort hjärta. Jag minns så starkt när hon berättade om sin cancer för mig, och jag var helt oförberedd och ovetandes. Där, mitt emellan två agilitybanor på Värmlandsveckan, började jag störtlipa och hon fick trösta mig istället för tvärtom … jag saknar dig Jessica, och det vet jag att vi är många som gör.

Lena fortsätter att träna Kitty och det är så roligt att se dem göra framsteg. Vi blir nog ett par strån gråare men även om det blir ett steg bak, får vi två framåt.

Kitty och jag går agilitykurs för Malin Elfström i Knivsta. Kitty är SKITDUKTIG och utvecklas något enormt på denna kurs. Vi blir mer och mer ett team.

Det dyker upp små fårjobb då och då, när Nichlas får bestämmer sig för att rymma. På bilden vallar vi en envis bagge och närmare hundra tackor som rymt in i ett par trädgårdar. Himla spännande och Flaxa är skiiitduktig.

I mitten av månaden är betet i Skräphagen slut, och det är med sorg i hjärtat vi kör hem fåren till Nichlas och vår lilla fårgrupp upplöses. Det har varit en fantastisk säsong även om jag inte i min vildaste fantasi kunde tro att Kitty och jag skulle stå och stampa i utveckligen på detta vis. Men Flaxa och jag har haft skitroligt, och fått valla MASSOR. Dessutom har vi genom fåren lärt känna Nichlas, som i sin tur var den som tipsade om huset vi ska hyra…

Leon, Peter och Steffanie kommer på besök och vi firar syrrans födelsedag med en jättesmarrig pannkakstårta. Jag blir verkligen förvånad över hur vuxen Leon känns. Han har gått från bebis till en liten pojke.

Där sitter han och tittar själv på ett tv-program. När blev han så här vuxen!? Fantastiska lilla pojke.

Oktober 2012
Vi packar och packar, och varken Oskar eller jag kan tänka på något annat än flytten. Vi längtar så! Tionde oktober går äntligen flyttlasset.

Första frukosten i nya hemmet. Kartonger och prylar ÖVERALLT.
En intensiv månad inleds. Vi ägnar all ledig tid åt att packa upp, organisera, sätta oss in i hur husets alla features fungerar, handlar sådant som måste hem och lär känna vår nya hemort. Var ligger mataffären? Var tankar vi? Var är återvinningen och vilken är bästa pizzerian? Vi varvar med besök från nyfikna vänner och släktingar. Det är otroligt roligt, och förstås energikrävande.

Kitty skadar sin trampdyna det första hon gör, när vi flyttar in. Det är segläkt och vi får hoppa över vår agilitydebut. Det gör mig ledsen och besviken, jag tyckte vi var så väl förberedda och jag var väldigt förväntansfull och peppad inför debuten. Jag begraver mig i husfix och lider inte så mycket ändå.

Jag känner mig nog ganska stressad och njuter inte på riktigt av nya hemmet. Jag kan intellektuellt se att jag hamnat i paradiset, men vågar liksom inte riktigt knyta an. Var sak har sin tid. Jag arbetar intensivt med att hundarna ska uppföra sig i den nya miljön: hästar, får, kor och friströvande höns. Jag skvallrar Ila och Kitty på alla djuren och de svarar superfint. Boris och Flaxa bryr sig inte och uppför sig bra från dag ett. Det tar inte lång tid innan jag kan promenera med hela gänget lösa genom gården. Duktig flock!

Hundarna är instängda och hönsen går fria!

November 2012

Mamma och pappa kommer i början av månaden och hjälper oss att täta dörrar, fönster och sy gardiner. För att stänga ute kylan och hålla värmen inne.

Team Gardin vilar.

Dessutom gör vi ett jätteryck och transporterar bort 10 överfyllda skottkärror med gamla äpplen från trädgården. Efteråt går det äntligen att gå i trädgården utan att ståendes rulla iväg…

Min landlady hjälper mig att få en träningsgrupp med får på plats. Gulle henne. Några av fåren är inte hanterade med hund och jag, bränd av ”omöjliga får”, känner mig nervös. Tänk om de inte kommer fungera? Lena kommer och vallar på dem med Lovis och Mira – och är nöjd. Hon är övertygad om att gruppen kommer att fungera! Jag fortsätter att valla in dem med hjälp av Flaxa och fåren gör fina framsteg.
Kitty blir tränad någon gång av Lena som tycker att hon känns fin. Kitty är med mig hos fåren varje dag och passerar flera gånger om dagen fårhagarna. Hon blir allt mer kontrollerad och under Lenas översyn tränar jag lite med henne i en stor fålla. Vi upplever att Kitty för första gången lyssnar lite grand på mig. Ett frö av träningssug börjar gro i mig. Ska jag kanske våga mig på att träna henne igen? Tillsammans med Lena tar vi fram en plan, den kan ni läsa om här.

Mamma har återträff med gastric sleeve-gruppen och bor hos oss en helg. Vi hinner med en tur på stan, mamma och jag. Mysigt och länge sedan vi umgicks på det sättet.

Anneli och jag åker till Peter Nilsson i Skinnskatteberg och går kurs med Flaxa, Dee, Kitty och Otto. Det är vansinnigt roligt att få se framstegen Anneli gjort med Dee. Vi har jättekul och lyckas även få till en träning till på min fårgrupp innan hon åker tillbaka till Gotland.

Oskars fyller år och vi firar sedvanligt med tårta och familj.

I slutet av november skadar Kitty sin armbåge på en vild promenad (inflammation i en led). Så jäkla tråkigt! Koppelvila och skjuta upp agilitydebuten igen…

Novembers näst sista dag kommer första snön, och det med besked.

December 2012
Nu händer det! Det har smugit på mig, men nu är det här till tusen procent – välbefinnandet! När december kommer inser jag att jag verkligen njuter av nya huset, att jag trivs och verkligen knyter an till vårt nya hem. Släkt och vänner byter av varandra och jag myser och mår så himla bra.

Hela december går åt till rehab av Kittys armbåge. Vi får ett bakslag och börjar om från början två veckor efter första skadan. Stackars Kitty mår verkligen dåligt av all vila och jag gör allt för att försöka aktivera henne trots restriktionerna. Vi får till korta pass i fållan under relativt lugna förhållanden. Häftigt att kunna träna trots snön, även om det krävs en del skottning. Det blir mycket tid i ladugården för henne och hon beter sig bättre och bättre runt fåren.

Vi får uppleva ordentlig kyla och har närmare tjugo minusgrader. Vi eldar för att hålla värmen och slippa slå på elementen men till slut får vi kapitulera och har på dem om nätterna. Annars vaknar vi upp till femton grader inomhus. BURR! Vi klyver ved från gården och köper en del för att bunkra upp. Under de kallaste dagarna bor jag intill kaminen… jag och Boris!

Med kylan kommer även mössen och det var en spännande prövning…

Vi är på julfest på mitt jobb och det blir jättelyckat. Vi får också känna på hur det är att ta sig hem till vårt nya hem efter en utekväll. Iiiiinte riktigt lika smidigt som förr men… det gick

Julen blir helt fantastisk och nyår likaså! På julen (eller annandag jul på grund av att Bea blev sjuk) kommer Jojo, Tomas och Bea. Boris är helt tokig i julklapparna och river och öppnar och går bananas.

Nyår firar vi med Steffanie, Leon och Peter. Vi har helt otroliga dagar med fina familjen (fler foton kommer) och Leon är så himla skojig att vara med. Det är verkligen en njutning att helt få gå in i min mosterroll.

Det var 2012 det! Nu ser jag fram emot ett härligt 2013… och kanske en agilitydebut med Kitty om Gud vill?

Jag siade ju om 2011 i slutet av 2010. Inlägget hittar ni här. Tänkte jag skulle följa upp lite, hur utfallet blev! 

Anna:

• Fyller 31 i maj…
  Jajamensan, inga tveksamheter där.
• Jag kommer utbilda mig till domare och förhoppningsvis hinna examineras också under året.
  Yes, jag exades i slutet av maj.
• Jag kommer  hålla färre kurser än i år, som blivit ett väldigt kursintensivt (tufft och roligt!) år.
  Jag höll en del på våren men beslutade sedan att ha kursfritt i kalendern fram till årsskiftet. Det gick nästan – höll en kurs i höst och en onlinekurs. I stället har jag ägnat tiden åt min egen fysträning och mina egna hundar.
• Jag kommer försöka träffa min älskade systerson  Leon så mycket det bara är möjligt trots 70 mil enkel väg till honom.
  Vi har träffats en hel del, senast under julen nu. Det är jätteskoj att följa hans utveckling!
• Jag ska få till en ”baseline” i min personliga träning. Det vill säga hitta en nivå och intensitet jag kan hålla på lång sikt och därmed hålla mig stark och i god kondition. Träningen ska bli en del av min vardag och för att få den dit måste jag göra tid för den och prioritera bort annat (se punkt tre).
  Här har jag verkligen lyckats, och mycket på grund av att jag tvingade mig själv att frigöra tid (se punkt tre). Sedan är det alltid en kamp mot den inre latmasken så att jag inte börjar slarva. Men så regelbundet och riktat som jag tränat under detta år har jag aldrig gjort förut.
• Jag måste få upp ett intresse för matlagning och lära mig att äta bättre. Jag slarvar så fruktansvärt med maten!  När jag ringer lokala pizzerian säger de bara ”Det vanliga?”. Jo! På riktigt! Om jag beställer något annat så blir de förvånade… nästa steg är att de uppkallar en pizza efter mig… 
  Vi har faktiskt rivstartat här i höst med att laga mat från framförallt Linas Matkasse. Vi har verkligen tagit ett steg i rätt riktning, men jag skulle inte vilja påstå att vi riktigt är i hamn ännu. Planen är att fortsätta med matkasse och börja fasa in egenihopknåpade måltider emellan och så småningom sluta med matkassarna. Att laga mat är också något jag inte haft tid med förut när jag varenda kväll hastat iväg för att hålla kurser.
• Mentalt känner jag mig stark, peppad och positivt laddad inför årets agilitylopp! Det blir till att hålla i den känslan och hitta fokus och prestera när det gäller, även utanför min komfort-zon (till exempel landslagsuttagning, SM…).
  Landslagsuttagningen blev helt okej trots en väldigt otäck blackout från min sida. Men SM blev helt bedrövligt med båda tjejerna. Flaxa som varit skadad men skulle köra ändå men inte tränat något alls. Världens absolut sämsta uppladdning!!! Ila som gick fint på lördagen och var med i matchen både individuellt och i laget, åkte in akut till Ultuna på lördagnatten och magpumpades. Laget lyckades hålla ihop ändå på söndagen och tog hem bronsplatsen! 
• Vill få tummen ur och renovera lite här hemma och fixa med projekt som ligger i pajpen. Typ sovrummet, köket…
  Vi har verkligen fått tummen ur! Köksrenoveringen gick av stapeln redan i februari och det är ett projekt jag än idag njuter av daglig dags! Mycket annat har fixats med här hemma, nu på senhösten böt vi plats på sovrummet och film-rummet (bilder etc kommer…) och det blev jättejättebra!
• Kommer förhoppningsvis gå lite roliga agilitykurser!
  Innan Flaxa blev skadad hann jag gå kurs för Heidi Karanko och Veronica Bache.

Boris:

• Fyller 12 år i juli! 
  Jajamensan! Och pizza fick han i födelsedagsmiddag.
• Fortsätter vara frisk, pigg och glad och hänga med på allt precis som i år!
  Lite tröttare är han, sover lite djupare och ibland så får han inte följa med om jag ska ut och gå med colliesarna i rask takt. Men det mesta är han med på. Hälsomässigt så är nog den stora förändringen att han blivit i det närmaste stendöv under detta år! Det går ganska bra, det besvärligaste är att det är svårt att ha honom lös, eftersom jag inte kan kommunicera med honom på längre avstånd än cirka två meter. Vi löser det för det mesta med flexi, och ibland får han gå lös när jag känner att jag orkar vara på alerten. Vips är han borta, nämligen… 
  Boris opererades i slutet av januari och tog bort massor av små knölar, alla ofarliga. Ett par tänder togs bort då också. Senare i höst fick han besvär med både tänder och snopp (infektion i båda ändar) så vi tog bort ett par tänder till. Med tandborstning någon gång i veckan tror jag vi nu håller bakteriefloran i schack!
  Boris var ett par veckor på kollo hos mamma och pappa i sommar, och hade det SÅÅÅ mysigt!

 

Ila:

• Fyller 8 år i maj.
  Japp!
• Kommer tävlas mycket sparsamt individuellt, har inte bestämt mig för hur jag kommer att göra med laget. Kanske är det ett alternativ att bara köra lag med henne i fortsättningen? Hon är ju en rätt bra laghund faktiskt! Jag kommer inte satsa på att kvala henne individuellt till SM 2012.
  Vi har bara tävlat lag i år och det blev jättebra! Vi är inte kvalade ännu, saknas en pinne, men räknar iskallt med att köra SM 2012 med laget!
• Kör sitt tredje SM i juni.
  Ja, halva i alla fall – sedan blev det till akuten. Men en bronsmedalj i SM är det inte alla hundar som har!

Flaxa:

• Fyller 5 år i februari.
  Jajamensan!
• Söker landslaget i maj och nu ska vi in och regera!
  Jag tränade extremt strukturerat och fokuserat innan och jag kände mig väldigt förberedd när det väl var dags att kämpa om platserna i Nils Holgersson-hallen i Oxie i maj. Vi gjorde många, fina lopp, Flaxa kändes faktiskt helt outstanding genom hela helgen. Men vi lyckades inte knipa ngn landslagsplats i år. Tack fina Anneli och Kotten som var med mig ned enbart för att stötta och coacha!!! 

• Kör sitt andra SM i juni. Har inget lag kvalat tills SM och kommer att stå till förfogan för inhopp om ngt lag saknar en hund (it happens all the time).
  I och med skadan så tackade jag nej till lagplatsen jag hade tagit, eftersom jag inte ville köra Flaxa mer än nödvändigt.
• Flaxa och jag ska jaga de där perfekta, härliga loppen där allt stämmer! Vi kommer, om inget inträffar gud förbjude,  tävla mycket och satsa på att jobba ihop oss ännu mer som team. 2011 blir vårt år!
  Vi fick en helt fantastisk vår, där vi klättrade på Årets aglistan, slog de allra bästa och verkligen, VERKLIGEN landade ihop som ekipage. Jag kände mig oövervinnerlig tillsammans med Flaxa. Så skadade hon sig i maj, och sedan dess har det varit en berg-å-dal-bana.
• Satsar på att kvala till SM individuellt 2012.
  Vi kommer att försöka göra ett sista, desperat försök att ta de två återstående pinnarna innan kvalåret är slut. Men med två långa skadeperioder under året så har antalet chanser decimerats. Samt så är det så att Flaxas tå inte tål några smällar, då kommer hon att slå upp sin skada igen. Så oddsen är väl iiiiinte riktigt med oss. Bragdguld, tack, om vi fixar det…

Pepp:

• Fyller ett år i mars, men framförallt 18 månader den 5 september! För oinvigda: det betyder att han får börja tävla agility officiellt, och blir ”agilitymyndig”!
• Ska utbildas vidare som agilityhund, en del är påbörjat och mycket har vi inte ens nosat på. Hinderinlärning, handlingsträning och så vidare.
• Kommer förhoppningsvis debutera i klass 1 i september och hinna tävla lite innan säsongen är över. Har kikat på SBK Tävling och hittat några klass 1-tävlingar vi nog kommer åka på: Olandstrakten,Karlstad, Strängnäs, Fagersta, Frövi, Katrineholm och Varberg.
• Kommer mentalbeskrivas om vi får plats på ett MH.
• Kommer antagligen höftledsröntgas.
  Här blev inget som det var tänkt! I februari upptäckte vi att hans fysiska osäkerhet hade en anledning: Instabila knän som då och då, ibland utan yttre påverkan, hoppade ur (luxation). Det, i kombination med att han är pytteliten och avskydde att bli lämnad i bil, i bur [på tävlingsplats] och liknande (det vill säga mycket av det som ingår i mina hundars vardagsliv) gjorde att han fick flytta och bli sällskapshund istället hos fina vänner till familjen. Han har det så himla bra där! Jag hälsade på honom senast nu i jul, och han TITTADE knappt åt oss. Det är bara nya familjen som gäller, och de älskar honom hejdlöst…  Knäna verkar också hålla väldigt bra för det livet han lever nu. 

Bonuspunkten: Kitty
Eftersom det nu blev som det blev med Pepp, bestämde jag mig för att göra ett tredje försök att få en ny tävlingshund. Flicka var mitt första försök, Pepp mitt andra…Tredje gången gillt, eller?

Beslutet var inte helt lätt – efter 1,5 år med valp och unghund i huset var jag rätt matt på att torka kiss och jaga upp och ner för trappan till lägenheten med ickerumsrena hundar… för att inte tala om allt jobb det innebär att coacha en liten oförstående individ mot att bli vuxen. Flicka var ju 8 månader och Pepp strax över året när de lämnade mig. Skulle jag orka börja om IGEN?

Men… skam den som ger sig, och ”har man tagit fan i båten får man ro honom i land” som verkar vara mitt livsmotto. Och jag bara SKULLE ha den där nya tävlingshunden. Tänk om jag hade vetat att Flaxa ett par veckor skulle skada sig så illa att hennes karriär förmodligen är över? Då hade jag nog inte tvekat en sekund på att ta Kitty. Nu är jag glad att jag tog beslutet och inte avvaktade.

Kitty är nu snart 9 månader gammal och en riktig ”Anna-hund”: Snabb i skallen, på tårna. Väldigt rar men ändå en tuffing som kräver en fast hand i kombination med kärleksfull coachning. Försöker man tvinga henne till något med för mycket dominans inblandat slår hon bakut och det är som att stånga huvudet i en vägg, preciiiiiiiiiis som hennes matte!  När jag tänker på Kitty blir jag alldeles varm i hjärtat, och det är många kvällar jag har blivit tvungen att gå upp bara för att krypa ned och pussa lite extra på henne. Hon är så fin och rolig, min lilla knasfia. 

Jag hoppas, hoppas att vi har många år framför oss tillsammans…

Jag hittade det här inlägget där jag siar om 2010. Jag hade verkligen ingen aning om då att jag skulle få uppleva den största sorgen jag varit med om i mitt liv hittills. Jag var bara full av förväntan…

Facit då:

Jag själv:
- Fyller 30 år den 10 maj. - Obönhörligen, ja…
- Utbildar mig till tävlingsledare. Ja, jag blev klar tävlingsledare.
- Går antingen domarutbildning eller A3. Domarutbildningen kom jag inte in på för jag var inte klar tävlingsledare, men A3:an gick jag!
- Går kurs för Veronica Bache på klubben och för Lisa Frick på Finnbogård i sommar. Jajemensan!!!
- Håller tävlingskurser på klubben, kanske även på andra klubbar om jag blir tillfrågad. Har hållt massoooor av kurser i år!!
- Blir får(del)ägare igen. Nej, jag backade ur detta på grund av att jag insåg att det skulle bli för mycket för mig.
- Flänger som vanligt land och rike runt i jakt på pinnar, goa skratt med mina vänner och adrenalinkickar. O ja, något annat kan man väl inte säga…

Flaxa:
- Fyller 4 år den 7:e februari. Ja.
- Gympas så sakteliga igång och är förhoppningsvis på tävlingsbanorna igen i april Flaxa kom snabbt tillbaka efter dräktigheten!
- Deltar i landslagsuttagning och gör sitt bästa med mig där. Vi presterade inte så bra på uttagningarna i år, men vi deltog!
- Kör sitt första SM individuellt och i laget Team Agilityshop. Vi vann SM-GULD med laget!!!!!!!!!
- Tävlar i ett nytt lag bestående av klubbkamrater och satsar på SM 2011 Ja, vi startade lite grann men upplöste sedan laget.
- Kommer att få valla en hel del men inte med sikte på tävling i första hand (det blir bonus isåfall). Knappt vallat någonting.

Ila:
- Fyller 7 år den 16 maj. Ja.
- Deltager kanske i AGIF:s Ras-SM i april (om det inte är domarutbildning då) Kom aldrig iväg på grund av att jag var sjuk.
- Fortsätter köra snabba, säkra lopp. Säkra lopp nja – men snabba – nej, det har inte varit så mycket krut under tassarna i år.
- Är med på sitt andra SM individuellt och lag. Jajamen! Inga resultat dock.
- Söker kanske landslaget med mig och isåfall kör vi såklart så det ryker! Ja, men det var ingen höjdare. Jag kommer inte söka med Ila igen.

Boris:
- Fyller 11 år den 29 juli. O ja!
- Fortsätter vara pigg, fräsch och stark och hänga med på allt med lika gott humör som han haft under 2009. Jajamen, han mår toppen!

Flicka:
- Fyller 1 år den 4 november. Nej…
- Växer så det knakar och lär sig livets skola och utvecklas förhoppningsvis till en trevlig och busig unghund. Hon hann blir 8 månader, och blev precis vad jag hoppats på. En skitrolig träningskamrat som gav 300%!
- Går valpkurs med mig på Hundens Hus, ”Pre sport puppy class”, i februari. Jajamensan!
- Kommer att umgås med får på ett avslappnat sätt och kanske gå en förberedande vallkurs om vi får möjlighet. Vi hann valla lite grand och hon var jättefin i hagen.

Januari 2009

• Tävlade på Kistamässan med Flaxa. Vi gjorde flera fina lopp, resultatmässigt var vår tredjeplacering efter Neena och Arwen det bästa. Film på loppet (Vimeo, fungerar ej för er mobilsurfare):
  2009-01-04 Flaxa agilityklass 3 from Anna on Vimeo.
• Vi köpte en ny bil eftersom jag fått allt svårare att köra vår Skoda utan att få ont i kroppen. Det blev en pigg och lätt liten Toyota Yaris Verso i fin blåmetallic.
• Jag är hos sjukgymnast Kjerstin Pettersson med Ila (som bröt benet 1 juni 2008) och får översvallande mycket beröm för mitt rehabjobb med henne. Kjerstin säger de magiska orden: ”I maj är ni ute och tävlar igen!” Jag tror inte mina öron och gråter på väg ut från Ultuna, ringer Simon (som var med när olyckan hände) och gråter och berättar. Åkt gråtande från Ultuna har jag gjort många gånger förr men för första gången är det glädjetårar som rinner ned för kinderna. Den 14 januari tränar vi agility för första gången sedan olyckan.
• Jag blir Traderajunkie och säljer allt, bland annat att av vår redaktion signerat exemplar av MacWorld. Numret går för galna 280 kronor!
• Charlotte får hem sin lilla berger Jonna den 24 januari och jag börjar bli valpsugen…
• Jag börjar leta nytt foder då ingen av hundarna längre fungerar något bra på Royal Canin.

… orkade inte skriva mer här sedan…