Hemma från Glada Hudik! Vi bodde på ett fantastiskt bed & breakfast som hette Två Tanter. Rekommenderas! I priset 560 kronor för två nätter ingick mycket god frukost, städning och sänglinne.

På fredagkvällen fick Pepp en patellaupphakning och blev ledsen och ynklig en stund av den men skakade väl av sig det rätt snabbt. Jag blev mer påverkad. Hela helgen har jag känt mig lite moloken, oinspirerad och ledsen. Jag vet att livet inte är rättvist eller fördelningen av olycka logisk men jag hade verkligen hoppats och trott på en frisk liten hund nu efter oflytet med Flicka. En hund som skulle få ägna sig åt roligheter i stället för operationer, rehab och ledsamheter. Jag tycker liksom att jag redan fått min beskärda del av sjuka och skadade hundar för ett decennium framöver i alla fall. Men som sagt – livet är ingen vågskål som väger lika för alla…

Eftersom jag numera är bekant med Johan Cullbergs förändringsteori / förändringskurva / kristeori vet jag precis var jag befinner mig just nu. Jag är på väg ut ur chockfasen och kliver med babysteg in i reaktionsfasen.

Det är tufft. Men vi kommer att klara det här också. Jag ska kontakta en veterinär som får göra en ordentlig patellakoll på honom och så tar vi det därifrån: Ska han opereras, ska vi avvakta? Tills vidare kör jag på med vår rehabträning för att stärka upp hans vingliga kropp.

Till helgens lopp då! Flaxa och jag har jobbat FINT! Sex lopp: Två nollade, tre med fem fel och en disk. Överlag har känslan varit att vi jobbar TILLSAMMANS, är offensiva, vet vad vi ska göra och att jag som förare inte tagit några felbeslut. Det som har fallerat är att jag inte gett Flaxa arbetsro = rivning två gånger, varit lite för gasad och ”glömt” visa ett hinder = vägran och tagit i lite för mycket och sväng henne innanför ett hinder = disk. I ett av de nollade loppen fick jag inte till en springa-runt-och-ta-hindret-från-andra-hållet-sväng. Vi nollade men med en på grund av svängen inte så bra tid.

Jag är nöjd! Jag har haft KUL i loppen, kanske känt mig lite segstartad och inte tänt till förrän i min värld rätt sent (typ sista varvet på banvandringen). Men det beror nog på alla tankar jag haft i skallen om Pepp och att jag känt mig dämpad. Flaxa har varit JÄTTEFIN och härlig! Hon är så härlig, min lilla skruttetanta!

De här sötingarna fick följa med hem från tävlingens försäljning! De har hål i sig så att man kan stoppa in hundarnas mat där i. De är redan invigda och hundarna tyckte det var sååå lattjo! Ila var lite tveksam först och visste inte om hon verkligen ville ha maten så mycket att hon skulle nedlåta sig till att jobba för den… men jo då, hon kom igång! Pepp var stjärnan som tömde sin godis-kompis snabbast av dem allihop!
Här kommer filmer!