Efter att jag varit hos Åsa med familj i Trollhättan och introducerat Praktikant-Pepp så åkte jag vidare ned till Gråbo. Sjukt roligt – mamma och pappa hade ingen aning om att jag var på väg så jag var vääääldigt pirrig inför överraskningsmomentet. Tack vare fejjan kunde jag följa vart de var – mamma checkar ju in överallt… Och reaktionen blev som jag hade hoppats – morsan höll på att svimma i dörren!

Jag kan ju såklart Gråbo på mina fem fingrar eftersom jag bott här i 20 år… därför vet jag också exakt var det finns perfekta cykelvägar. Lånade mammas toklätta aluminiumcykel och drog i väg med Flaxa igår. Banvallen med sitt mjuka underlag, inga bilmöten och bara rakt på, visade sig vara helt underbart att köra drag på.  Flaxa tycker ju att det här är SÅ ROLIGT. Jag säger inte så mycket längre, hänger bara på och bromsar ibland (till Flaxas förtret ).

Hon är ju starkt högertassad, och det märks såklart även i dragträningen. Det är inga problem att be henne att gå över på höger sida av vägen, men när jag säger vänster så fortsätter hon bara springa på höger sida och svarar mig med ett förbannat VOFF. Så här låter det:

- Vänster!
- VOFF!
- Men VÄNSTER!
- VOFF VOFF!
- FLAXA! VÄNSTER!
- VOFF VOFF VOFF!
- VÄNSTER VÄNSTER VÄNSTER VÄNSTER!
- VOFF VOFF VOFF VOFF!

Puckohund! Får helt enkelt köra igenom det här lite så att jag kan lita på att hon lyssnar, det är viktigt att kunna styra henne åt båda håll när vi är ute och far. ”Riktiga” svängar, det vill säga när vi kommer till ett vägskäl, är inga problem. Det är när jag vill justera henne lite på befintlig raksträcka som hon surar…

Jag har länge närt en dröm om att dragträna Flaxa, men inte fått tummen ur. I somras fick jag dock hem en nomesele fast jag har inte använt det förrän idag. Jag har testat en gång att cykla med henne med vanliga selen och bara låtit henne kuta, för att se om hon överhuvudtaget hade något intresse av att dra mig. Jag tyckte att hon första gången var riktigt duktig, hon låg på och drog framåt och verkade tycka att det var riktigt roligt!

Idag testade jag med riktiga selen. Gjorde så att jag värmde upp henne med halsbandet o koppel på, sedan tog jag av halsbandet och kopplade om flexikopplet till nomeselen. Sedan började jag cykla och först var hon lite artig och drog inte men så ökade jag takten och hon började dra i selen. Då peppade jag på henne med ”DUKTIG TJEJ!” och då drog hon på ännu mer, jag ropade ”Å VAD DU ÄR BRA!” och hon ökade ännu mer! Provade även att vara helt tyst och hon fortsatte springa och verkade tycka att det var riktigt roligt!!! Hon fick dra mig en kort sträcka, sedan släppte jag på flexilinan och bröt med ”Flaxa kom”, kopplade om till halsbandet igen och gick en stund. Så gjorde jag totalt tre gånger. Sista gången när jag tog av halsbandet, kopplade om till selen och satte mig på cykeln så SKREK hon rätt ut av iver att komma iväg! Som en äkta slädhund!

Och jäklar vilken fart hon satte iväg i! När hon får beröm av mig för att hon drar istället för att sakta av när motståndet kommer, blir hon jättelycklig och tar i mer. Så himla roligt! Det är så kul att se henne sådär GENOMLYCKLIG! Det här är verkligen hennes grej, hon älskar ju att röra sig, ta i, accelerera och jobba! Gullungen! Ska få låna en expanderlina av Åhza, det är inte så skönt att hålla i kopplet när hon sticker iväg… varken för Flaxa eller för mig!

Vi har så fina cykelvägar här runtom i området, som har en fin mjuk joggingremsa bredvid med mjukt och sviktande barkunderlag. Flaxa fattade direkt att hon skulle springa där och inte på asfalten. Åååååå vad roligt det här var!! Ska se om jag kan få filmat någon dag så ni får se min lilla draghund!

Boris har ju också testat dra pulka en gång i tiden men jag slutade med det då han har armbågsdysplasi. Jag minns att jag specialbeställde ett litet nomesele från Björkis i Kiruna till honom…