Idag var vi några som bokat in en extra träning i ridhuset. Flaxa fick vara med att köra på smallhöjd. Vi körde en del av Camilla Brundins bana som hon höll kurs på. Det var vansinnigt roligt att köra Flaxa på detta sätt. Med henne finns vansinnigt mycket tid att spara. Vinsten med blindbyten på Ila är också stor men inte lika som på Flaxa.
Titta på hundarnas väg – de är korta, snabba och effektiva och de behöver aldrig bromsa eller fråga. Rolig och offensiv agility! Här kommer Cili & Thea, Annica & Della och så jag & Flaxa! Vad tycks?
Annica och jag konstaterade att man hinner så vansinnigt mycket mer än man tror – det här var ju till och med på smallhöjd! På largehöjd får man lite mer handlingsutrymme. Ballt!
Skrev för att tag sedan om att Flicka är small-bc. Nu är Flicka i medium! Hur vet jag det, som inte mätt henne? Jo hon har växt om Boris och han är ju 34,99 cm hög… Så här ser det ut när vi är ute och spatserar:
Ridhusträning ikväll, alltid lika roligt. Åker dit med glad känsla i magen över att få träffa alla och träna lite. Vi är ett bra gäng! Här kommer några filmer! Tyckte Ila kändes låååångsam men det ser inte så farligt ut på filmerna. Kanske jag som fått längre ben? Jag längtar så mycket efter att få köra med Flaxa, det går så sjuukt fort!
Vi körde Helene Kåbergs agilitybana från inoffen i Lagga nu senast. Två gånger åt rätt håll och en gång spegelvänt. Perfekt sätt att få en helt ny bana utan att behöva bygga om!
Flicka har inget emot att åka bil, hon är lugn i den och verkar tycka det är riktigt mysigt att åka någonstans. Hon är nästan svår att få ur den när man är framme, men det tror jag kommer att ändra sig när hon börjar förstå att bilen ofta leder till träningsställen!
Ett beteende som jag dock sett tendenser till och bekymrat mig lite över, är att hon inte vill komma fram till mig till bilen när vi ska ”lasta in”. Hon drar inte (ännu!) men hon stannar på 10 meters avstånd och vill INTE komma fram. Har jag henne i koppel, vilket hon för övrigt inte riktigt kan gå i ännu, får jag släpa henne fram. Det har känts sådär roligt! Jag har sett många hundar som bygger på det här tramsiga beteendet och som till slut tvingar sina ägare att lägga otroligt mycket energi och tid på att få in dem i bilen.
Dit vill jag inte! Diskuterade med Annica igår och vi kom båda fram till att detta lätt blir en sådan där grej som byggs på utan att egentligen ha några grunder – Flicka är inte åksjuk, gillar att åka bil och har inget emot det. Men hon känner pressen när jag blir irriterad över att hon inte kommer fram ordentligt.
Så, vad göra? Tvinga går inte, hänvisa till något slags ledarskap går inte. Så jag tänkte ”Äh vad fan, hon älskar ju mat…”
Så nu har vi tränat upp två måltider på bilträning. Och satan i gatan vilket resultat det gett direkt! Jag har börjat säga ”Gå till bilen!” och vips drar hon dit som ett skott. Nu ska vi fortsätta träna detta ett par gånger till och jag hoppas att det räcker sedan, att vi brutit den negativa spiralen. Titta vad söt hon är, på filmerna nedan!
Det är en sak till som jag ska lägga lite krut på, och det är att hon stannar en bit ifrån mig när jag ropar in henne ibland. Och står där och ser söt ut. Hon drar inte eller så, men har inte riktigt förstått poängen med att komma fram alla gånger.
Vem sa att valp är tråkigt för att man bara går och väntar på att får börja träna?!
Så härlig förmiddag! Annica och jag träffades på Bro-Håbo och började med en timmes promenad (5 km). Flicka låg i bilen med Zorro. Jättehärligt, tror inte jag fått till en vettig promenad på en vecka eller något… Sedan tog vi med oss colliesarna och gick ned för att träna lite hoppteknik. Flicka fick tramsa runt och Della och Flaxa fick gympa lite. Flaxa har aldrig hoppteknikstränat förut men tyckte såklart det var kul.
Sedan blev vi tvungna att testa lite blindbyten och jaakkosvängar. Annica har inte kört förut och blev helt fast, lika fylld av ny energi och agilitylusta som jag blev när jag fick det förklarat för mig. Skoj som sjutton! Flaxa svarade SVINBRA på jaakkosarna, ska bli kul att träna dem ordentligt sedan. Även blindbytena satt som en smäck. Blev inte så mycket träning, men tillräckligt för att det skulle bubbla glatt i magen efteråt!
En härlig förmiddag med fyra nöjda hundar som resultat. Boris vart jättebusig på slutet och vi lekte hans favoritlek: du kan inte ta mig. Han är sååå söt när vi leker den!
Å vad roligt, jag är så himla glad. Åhza och jag träffades i stallet idag, mest för att jag ville miljöträna Flicka lite men sedan så har ju Åhza och gänget sina får där också så det föreslogs lite vallning. Och vilken vallning! Flaxa visade sin skeptiska matte (jag brukar klaga på att hon är sådan rally-kalle) vilken tuff hund hon är. Många har sagt åt mig att hon är en sådan som aldrig kommer backa eller svika mig men det är ju aldrig något jag upplevt. Idag fick jag det.
Vi fick inte ur fåren ur deras lilla hage, de knödde ihop sig mot väggen, sprang in i huset igen och vägrade röra sig nedåt slänten. Det var halt och trångt och otillgängligt och fåren vart skitkaxiga mot hundarna. Flaxa åkte på däng o flög in i en vägg en gång men slutade hon jobba? Icke! Jag såg henne inte ens, ställde mig vid grinden och ropade ”Kom igen, gumman, kom med fåren” och hon var så jävla morsk och duktig och gav sig inte trots att två, tre tackor stod vända mot henne och stampade och stirrade. Det fick ta lite tid, men till slut övertalade min lilla rally-kalle dem om att det nog var bäst att traska ut trots allt. SÅ JÄVLA BALLT! Jag kände att situationen var riktigt svår men tvivlade verkligen aldrig på Flaxa, jag visste att hon INTE skulle svika mig och låta fårskallarna (förlåt damer, men ni var rätt subbiga idag) vinna. Det var en helt ny känsla för mig, jag känner mig verkligen stolt och fånigt mallig.
Sedan, när vi hade vallat en stund var det dags att promenera tillbaka damerna till stallet. Vi skulle gå i en korridor med hästar på båda sidor, bland annat en riktigt fräsig frieserhingst. Åhza sa till mig att de ofta har lite för bråttom hem så jag lät Flaxa gå först och hålla ”fronten”. Det har vi aldrig gjort förut, och jag visste inte vad jag skulle säga men jag sa ”Gå bort” och ”Stanna” och Flaxa skötte sin uppgift SÅ JÄKLA BRA!!!!! Hon bara visste vad vi skulle göra och var vi skulle. Trots störningar med hästarna och att hon varit på detta ställe ett par gånger innan bara gjorde hon allt exakt precis rätt.
Hallå har man världens ballaste o duktigaste lilla hund eller ?!!?!??!?!?!
Jag hade till och med tid att filma så bra gjorde hon sitt jobb. Duktiga lilla älskade skräphund! Tack Åhza för en perfekt, skön kravlös dag där jag kunnat fokusera på annat än allt jobbigt som varit i veckan.
Flicka har haft en jättebra dag – massoooor av miljöträning och hon har skött sig urbra. Väldigt kavat liten dam som skrotade runt i stallet o kikade på hästar, katter, okända hundar och människor. Hon var go och glad och inte rädd för något. När vi vallade låg hon och sov i en bur i fikarummet. Hallå, har man världens bästa lilla valp eller?!
Kategori: 
Så här ser det ut när vi är ute och spatserar:
Här kommer några filmer! Tyckte Ila kändes låååångsam men det ser inte så farligt ut på filmerna. Kanske jag som fått längre ben? 
Jag längtar så mycket efter att få köra med Flaxa, det går så sjuukt fort! 
Tack Åhza för en perfekt, skön kravlös dag där jag kunnat fokusera på annat än allt jobbigt som varit i veckan.
Kommentarer