I helgen bar det av till Rättvik i jakt på de sista SM-pinnarna. Vi kammade hem noll, men det fanns positiva bitar. Tån höll, till exempel. Och det lilla, lilla vi tränat på (fel tunnelingång) satt som en smack. Dessutom har Flaxa fortfarande en bra grundfart som är i god konkurrens med absoluta toppen. Trots ett skitkasst hopplopp idag med både fulsnurrar och knäppa utsvävningar var vi bara 3,06 sekunder efter Stina Mattsson och Vincent som vann klassen. Så den biten känns väldigt bra!
Men annars präglades våra lopp av att jag var för sen, på fel ställe, inte handlade som jag planerat eller att Flaxa hade otur. I ett lopp kraschade hon in i däcket till exempel, som var näst sista hindret, och han inte samla ihop sig utan rev sista hindret. Om inte det hade hänt, hade vi tagit en pinne i det loppet. Surt!
Vi behöver träna för att kunna leverera på de här nivåerna. Nu kan jag äntligen det, när hindren är tillbaka på klubben. Så nu blir det ut med lindad tå och träna inför nästa chans att bärga hem SM-pinnarna: Kumla om två veckor. Vill inte åka dit och känna mig som en påse nötter som någon knutit fast i svansen på min hund. Så kändes det i helgen.
Flaxa var som vanligt fantastisk, och så jävla lycklig över att få köra. Hon är och förbli en pärla och klippa på en och samma gång. Måtte tån hålla nu så att vi kan få fortsätta röja på planen. För fy tusan vad kul vi haft på planen i helgen!
Annelie, Charlotte och jag bodde på Siljansborgs Stugby, börjar bli stamhaket för mig nu. Omodernt men praktiskt stora stugor.
Vissa var kärare än andra…
Och vi som inte hade kärleken med oss tog till det näst bästa: Erkuts Pizzeria. Almost like looooooove…
Kitty och Troya- en viss storleksskillnad.
Vissa gjorde tidig kväll. ”Det är ju en dag i morgon också.”
Dreamteamet från Väbban!
OUFF! Tips på bra rekond-ställe, anyone?
Och så kommer film från idag, söndag, då. Herre gud. Inte många rätt men viljan finns där i alla fall… himla synd på hopploppet som sket sig på slutet (kolla kraschen in i däcket), där hade vi fått en pinne annars på samma tid – trots världens flummigaste lopp…
Är väldigt nöjd med att vi inte fick en enda rivning, förutom krasch-rivningen efter däcket och den var oundviklig, trots att många hinder var maxade på 65 cm, blandat med 45-cm-hinder. Flaxa anstränger sig verkligen för att inte riva! DUKTIG TJEJ!
Och på tal om däckkrasch, kolla stackars Fanny Gott som gjorde världens vurpa in i däcket:
HUUUU! Hon mår dock bra och presterade på topp hela dagen idag trots smällen igår!









Kommentarer