Utsikten från bilen, där jag satt och tryckte en stor del av dagen igår. THE GLORY! Söderköping bjöd på regn och kallt väder.
Banorna var roliga, de kändes ovanliga på något sätt. Utmanande på annorlunda vis. SKOJ!
Flaxa var jättefin som vanligt, det som sög var hennes handler. Jag var bitvis förvirrad, lite lite sen i flera delar av banorna och störde därmed mitt lilla hjärtegull .
Skruttan behöver få lite hoppgymnastik tror jag, hon kändes lite ringrostig på hoppandet igår. Fast för att se hur illa det egentligen var gjorde jag lite statistik.
Av 20 hopp hoppade hon 16 helt perfekt. Ett hinder touchade hon i hinderstödet och fick en rivning. Ett hoppade hon av för sent, men klarade ut det utan rivning. Två stycken konstiga felbedömningar där en ledde till rivning. Statistik är bra men känslan är ändå att vi behöver gympahoppa lite grand inför nästa tävling. Vi tränar ju inget alls nu.
Kontaktfälten däremot. De är gudomliga. Speciellt balansen briljerar hon på med fin fart och tryck hela vägen. Det är skönt att de basgrejerna sitter så bra när vi inte har möjlighet att träna så mycket.
Kitty fick mycket bra träning igår och skötte sig över lag riktigt bra. Några resta raggar men det mesta löste hon fint. Vi tränade en himla massa stanna och inkallningar det klarade hon med bravur! Duktig tjej!
Flaxa smaskar på gotta från sin enorma godispåse hon vann idag.
Det är inte ofta jag lyckas prestera på hemmaplan. Fokuset ligger på arrangemanget och uppladdningen är ungefär noll. Jag brukar få påminna mig själv flera gånger om att jag även ska tävla– inte bara arrangera… Någon gång har vi tagit cert på hemmaplan men annars är det mest disk som gäller.
Första loppet idag startade vi skitfint med en av klassens bästa vägar och flyt. Sedan bara TJOFF så vart vi diskade. Damn. Mitt fel – såklart. Snopet och lite surt. Eftersom jag som sagt ska spara på Flaxas tå så förkortade jag banan lite och sprang ut lite snabbare än om vi hade kört hela banan.
Starten var inte så lätt för en som ska undvika tajta vänstersvängar… men jag tror jag valde snällaste alternativet till slut (tvingat framförbyte på tvåan). Väldigt nöjd med hennes fina gunga. Synd att jag inte kunde rappa på och springa när det behövdes för att ge fartlinjen. Shame on me.
I hoppklassen gick det egentligen sämre om man ska se till mitt utförande. Jag kom så sjukt efter redan vid hinder fyra så att all handling jag planerat var bara att kasta åt skogen och så var det spring som fan och improvisera. Resulterade i en del konstiga vägar och extremt defensiv körning från min sida, men framförallt: EN SM-PINNE!!!. Just nu är det faktiskt det enda som betyder något – jag VILL till SM 2012! Det ska gå!!!! Att jag kan köra offensivare, tajtare och bättre vet jag. Men det får bli senare… nu ska det samlas sm-pinnar – död eller levande.
Nu har vi alltså tre hoppinnar och tre agilitypinnar. Inte så illa kämpat!
Jag passade på att njuuuuta av solen i helgen. Snart är det tvärdött på solstolsfronten.
Där satt den! I dag kom vi i mål nollade i agilityklassen och knep en tredjeplacering. Loppet var inte perfekt, vi fick en utsvävning efter balansen, men det räckte ändå. HÄRLIGT! Nu är SM-pinne nummer fem av åtta hemma. Vi behöver alltså en agility-pinne till och två hopp-pinnar. Känns ju inte omöjligt, om bara kroppen hennes håller.
Flaxa har känts skitfin i helgen och jag tänker inte på tån när jag kör utan vi är back on track. Hon har varit jätteduktig och gjort många fina saker. Framförallt tycker jag att tempoväxlingarna har fungerat så jäkla bra när jag bett om dem. Hon har känts väldigt STARK, hon accelererar och svänger jättefint. HÄRLIG KÄNSLA!!!!!
En himla härlig helg på många sätt, och extra kul att få med sig en SM-pinne hem!
Här är lördagens klasser. Var otroligt kul att se hur min förberedelse innan gula tunneln i hopploppet resulterade i en svintajt sväng ut till höger. Där fick de flesta riktigt långa utsvävningar. Knasigt att inte fler valde att förbereda svängen – det hade ju de flesta i startfältet gjort om tunneln hade varit ett hopphinder? Sedan fick vi slalomfel, var ute ur leken och jag ville spara på tån. Så jag beslutade att kuta ut och låta Flaxa äta pannkakor istället… (lycklig Flaxa! Nom nom nom!)
Söndagens klasser. Jag tar på mig vägran på nummer tre, gud så lamt jag visar. Shame on me. Men sedan tycker jag hon är lite tråkig som river sista hindret. Lyft på fötterna, knashund! Dock är jag sjukt nöjd med hur fint hon kortar sig när jag ber om det på de två hindrena innan sista tunneln. Duktig tjeja!
Vi bodde på Ekuddens camping. Helt okej, främst för att städningen ingick i priset! Men servicehuset stank överkokt lax (?) hela helgen och det mesta hade mycket låg standard och kändes ordentligt nedslitet. Men helt ok att bo på en helg för att tävla hund. Vi betalade 325 kronor per natt för två-bäddsstugan. (tre bäddar möjliga med tältsäng)
Colliesarna vilar i bilen. Tröttmössor! De har det så himla bra i bilen, älskar mina jeppegrindar och buren som står i halva baksätet. Grymmaste hundbilen!
Helene funderade på hur hon skulle kunna motivera Jessica att ta balanshindren. En ”diskret” insmugglad korv på planen kanske?
Så var det då äntligen dags att ställa sig på startlinjen igen ihop! Å vad roligt vi haft! Jag har som sagt tränat Flaxa extremt sparsamt för att vara rädd om tån. Så i torsdags var första gången hon hoppade largehinder sedan skadan. Jag förväntade mig inte mycket av idag, men mitt mål var att vi skulle kunna köra och hitta känslan ihop trots ett långt avbrott. Och den kom faktiskt redan i första loppet. Jag körde rätt defensivt i båda loppen, därför att vi båda är så ovana. Hellre lite defensivare körning och komma runt än att dra med oss massa rivningar och andra skräpfel.
Så i första loppet fick vi en rivning när jag tog i lite mycket i en sväng, helt och hållet mitt fel. Det blev en skitbra och tajt sväng, men en nedpetad pinne och missad SM-pinne. Tiden hade nämligen räckt till en tredjeplats utan rivningen. Här är loppet på film:
I hopploppet bjöds det på långa springsträckor blandat med ställen man kunde tjäna mycket tid med tajta svängar. Jag struntade i att tajta in henne och lät henne bara löpa på med större svängar som följd. Tog även i lite för hårt vid tunneln två hinder innan slalomet, så där tappade vi tid. Dock kändes det väldigt bra ändå och vi fick faktiskt en fjärdeplats och en SM-pinne på loppet! Härligt! Det var verkligen en bonus, hade inte förväntat mig sådana resultat idag.
Här är hopploppet:
Eftersom vi bara tävlat fyra tävlingar på detta SM-året så är vi ju inte direkt översköljda av SM-pinnar ännu… vi får väl se om vi hinner kvala, men nu är vi ju i alla fall halvvägs!
Det kändes i alla fall himla bra idag, jag är nöjd med mitt sätt att tänka och handla idag. Nästa helg ska vi koppla på vår offensiva stil igen tror jag bestämt. Nu vet vi ju att vi är tillbaka!
Boris och jag på invigningen i fredags! Han älskar ju att mingla så det var ganska självklart vem av hundarna som skulle få följa med i paraden!
Allvarligt, det här SM:et och den här helgen vill jag bara glömma! Trots en pallplats…
Uppladdningen innan var som ni vet urusel och jag var så nära att inte starta Flaxa alls, men till slut hittade jag peppen sent på lördagseftermiddagen och körde hopploppet. Vi diskade oss – men hade roligt och jag körde på som vanligt utan att oroa mig under loppet för tån. Tassen höll utan hältor men tån är fortfarande svullen. Hon verkar dock inte ha speciellt ont utav den, som jag kan märka. Nu väntar antagligen medicinering och jag ska kolla med ortoped om beslutet att inte göra ngt åt den lösa benbiten är korrekt.
Ilas fantastiska lilla fläta som jag sparat länge på för att den skulle fulländas med inflätat blågult band på SM:et! Hon fick många uppskattande kommentarer om den vill jag lova!
Ila och jag körde ett fint laglopp på morgonen och sedan körde Anneli ett hindernollat individuellt lopp med henne med två tidsfel. Vi hade bestämt sedan länge att hon skulle tävla Ila individuellt då jag inte trodde att jag skulle ha orken att fokusera ordentligt i fyra lopp per dag. Det var otroligt kul att se dem köra- de har bara tränat ihop två gånger innan! Men Ila sprang på lika fint som hon hade gjort med mig!
Efter dag 1 kändes detriktigt bra inför dagens final – smålaget låg sexa och med ett nollat individuellt lopp var Anneli och Ila fortfarande med i matchen. Flaxa bestämde jag mig direkt för att inte köra på söndagen. Med en disk var SM:et redan kört och jag ville inte fresta på tån mer än nödvändigt.
Så åkte vi hem, åt gott, vilade och peppade inför söndagen. Ila blev på kvällen lite orolig och vankade runt och gnydde, verkade vilja säga mig något. Jag fick dock ingen rätsida på vad hon ville så vi testade att rasta henne. Hon bajsade då två gånger i rad och började sedan att försöka kräkas, utan resultat. Bara torrhulkningar, ganska kraftiga sådana.
Då såg vi att hon snabbt blivit uppsvullen – som en spärrballong. Jättejättesvullen över buken! Hon fortsatte försöka kräkas men kunde inte. Och svullnade upp mer, och mer och mer… Jag ringde till Ultuna och beskrev symptomen och de sa åt mig att genast komma in med henne. Själv misstänkte jag magomvridning från ett hemskt avsnitt på Animal Planet som etsat fast sig i minnet (en dvärgpudel som fick magomvridning och nästan dog) – även om det är ovanligt på små hundar så är det ingen omöjlighet.
Oskar och jag åkte upp i ilfart medan Anneli var kvar hemma med Kotten och övriga hundar. Jag såg framför mig hur jag skulle ställas inför jobbiga val framme på Ultuna och var samtidigt livrädd att förlora henne i bilen på väg upp. Hon var nu ordentligt jäkla dålig. Hon försökte kräkas och skrek hjärtskärande för varje hulkning. Hon var så svullen ända fram till bröstkorgen att jag inte kunde ha på hennes sele längre, det blev för litet.
Väl inne på Ultuna gick det fort. De röntgade (Ila låg jättefint stilla utan att få lugnande), kollade allmäntillstånd såsom hjärtslag och slemhinnors färg och konstaterade att det förmodligen INTE var magomvridning, hon mådde lite för ”bra” för det. Skönt att höra, även om jag fortfarande var jätteorolig för henne.
Ilas magsäck är på röntgenbilden ungefär fyra gånger så stor mot vad den normalt ska vara.
Däremot var magen FULLPROPPAD med någonting, de gissade på hundmat. Och här började mysteriet. Någon gång mellan typ 16-18 igår ska Ila ha fått i sig en helt bisarr mängd mat av något slag. Och hon hade varit under full koll under hela denna tid. Vi har funderat, vänt på möjligheter och verkligen helt förtvivlat försökt klurat ut vad i helsike hon fått i sig, när och varifrån. Men inte kommit fram till någonting….
Ila magpumpades och blev kvar över natten. Idag fick hon komma hem mot en nätt faktura på 7 000 kronor… Och strax efter att vi hämtat hem henne och kommit innanför dörren började finalen i small-lag. Vi följde den via datorn och såg under spänning Ilas lag gå in på tre hundar och köra felfritt och knipa BRONSPLATSEN!!! Gud vad bra jobbat! Ilas laglopp igår räknades med i gårdagens resultat, så halva medaljen har vi i alla fall slitit ihop till trots sjukfrånvaron idag!
Flaxa och jag pussas inför vårt lopp!
Men vilken helg! Även innan Ilas insjuknande har jag varit så jävla opepp, oengagerad och ville helst av allt åka hem och dra täcket över huvudet mest hela tiden. Stundtals har jag varit jätteirriterad på mig själv över att inte ha kunnat njuta av helgen. Men så är det när ens bästa tävlingshund är skadad och man inte vet vad man ska göra åt det eller hur prognosen ser ut. Och sedan när det här med Ila kom så var det ju bara som att dra ned rullgardinen helt…
Ja, det har verkligen varit en dramatisk helg… Ett par minuter innan Elin ska gå in och köra Mixie i laget på lördagsmorgonen så drar Mixie av sig hela klon på ena framtassen! Helt sjukt! Plötsligt kommer Elin rusandes, helt nedblodad och med Mixie i famnen. Det var bara att stryka sig och uppsöka veterinär för att fixa till klon som hängde och slängde…
Vi tog ett foto av eländet, för att kunna skratta åt denna helveteshelg om ett år eller så…
Mitt i alltihopa får jag dessutom reda på av Oskar att Kitty där hemma fått sin tredje urinvägsinfektion. Så nu har jag tre hundar som måste ha veterinärvård inom en vecka. Boris – vad ska du hitta på för skoj? Han var i och för sig ruggigt dålig förra helgen så han har väl haft sitt för den här tvåveckorsperioden… Kitty passade även på att kräkas hela natten så jag har sprungit upp en gång i timmen och torkat spya i sovrummet…
Här är filmerna från de tre lopp som körts i helgen, mitt laglopp med Ila, Flaxas individuella och Annelis individuella med Ila:
Tävlingar i Knivsta i helgen och jag har varit trött, trött, trött. Ilas lag har kört två lopp men ingen pinne. Ila har gått rätt bra, lite segt.
Tre skräplopp med Flaxa men ett fint som gav en agilitypinne. En delad tredjeplats trots att jag toksejfade ingången i slalom efter att ha fått slalomingångsfel i samtliga lopp denna helg. Och så springer hon till domaren efter tunneln innan balansen, under en kort sekund tror hon att han är hennes handler och får en utsvävning. Man ser inte så mycket på filmen, möjligen att han stannar upp för att inte snubbla över henne… Balansnedfarten är ingen höjdare heller, men men.
Flaxa har gått fantastiskt, hon har BARA gjort rätt saker, svinbra saker och skött sig helt jäkla perfekt! På riktigt, hon är en DRÖMAGILITYHUND!!!
I ett par lopp har det varit småsaker som gjort att vi fått fem fel. I ett lopp hände en större, obegriplig och otäck sak, och det var att jag innan mitt lopp fick flera blackouter och sedan även en mitt i banan. Hade någon sagt ”Du får en miljon kronor om du säger vilket nästa hinder är” hade jag torskat. Ingen förstod vad som hände, allra minst jag. Jag har inte glömt en bana på många, många år och sådan här total hjärnsläpp har jag nog faktiskt aldrig fått. Jag vill inte ägna mer tankar åt det som hände för jag har analyserat och ältat och haft mig tillräckligt. Men obehaglig som sjutton var det och ledde förstås till en disk.
I agilityklassen i morse där vi hade chansen att plocka våra första, viktiga agilitypoäng (efter gårdagens blackout), höll jag i henne en halv sekund för kort och slängde henne rätt in i en disk i en tunnel som låg typ fem centimeter ifrån balansen som hon skulle tagit.
Vi har varit grymma i helgen, jag är förstås ledsen och besviken över att jag fick minnesluckan / hjärnsläppet eftersom vi satsat mycket på denna långtbortistantävlingshelg (150 mil tur och retur) i tid, energi och pengar. Men samtidigt var det inget jag kunde påverka där och då, även fast jag försökte att lösa upp knuten innan loppet. Skit händer!
Hur som helst har jag en helt fantastisk liten hund som är så vansinnigt rolig att köra! Och det är jag så tacksam för, där finns inga brister alls. Inte ett enda misstag har hundjäkeln gjort i helgen! Och vi är tveklöst i samma höga klass som de ekipage som lyckades prestera bäst och som kommer representera Sverige i VM. DET känns jätteroligt!
Nu ska jag sova i en vecka minst, för jag är helt befängt trött!
Söderköping bjöd på regn och kallt väder.
.
Kategori: 
(lycklig Flaxa! Nom nom nom!)
Men servicehuset stank överkokt lax (?) hela helgen och det mesta hade mycket låg standard och kändes ordentligt nedslitet. Men helt ok att bo på en helg för att tävla hund. Vi betalade 325 kronor per natt för två-bäddsstugan. (tre bäddar möjliga med tältsäng)
Hon fortsatte försöka kräkas men kunde inte. Och svullnade upp mer, och mer och mer… Jag ringde till Ultuna och beskrev symptomen och de sa åt mig att genast komma in med henne. Själv misstänkte jag magomvridning från ett hemskt avsnitt på Animal Planet som etsat fast sig i minnet (en dvärgpudel som fick magomvridning och nästan dog) – även om det är ovanligt på små hundar så är det ingen omöjlighet. 
Och här började mysteriet. Någon gång mellan typ 16-18 igår ska Ila ha fått i sig en helt bisarr mängd mat av något slag. Och hon hade varit under full koll under hela denna tid. Vi har funderat, vänt på möjligheter och verkligen helt förtvivlat försökt klurat ut vad i helsike hon fått i sig, när och varifrån. Men inte kommit fram till någonting…. 
Gud vad bra jobbat! Ilas laglopp igår räknades med i gårdagens resultat, så halva medaljen har vi i alla fall slitit ihop till trots sjukfrånvaron idag! 
Han var i och för sig ruggigt dålig förra helgen så han har väl haft sitt för den här tvåveckorsperioden… 
Kitty passade även på att kräkas hela natten så jag har sprungit upp en gång i timmen och torkat spya i sovrummet… 
Kommentarer