Ååååååååå vad UNDERBART! I dag blev Flaxa och jag SM-klara!
Vi inledde tävlingsdagen i Frövi med ett nollat agilitylopp som trots en jättesväng (tunneln innan gungan) och en halvstor sväng (staketet innan slalom) räckte till en tredjeplats. Och pinne förstås! Loppet kändes kontrollerat och helt okej förutom utsvävningarna.
Sedan kom hopploppet och det var en konstig bana, de sista hindrena var svåra att lösa på ett smidigt sätt. Jag tvekade in i det sista mellan handlingsvalen. Sedan kom jag av mig lite när det strulade lite uppe i högra hörnet av banan så jag drog på oss en rivning. Och jag var ganska övertygad om att jag även fick en vägran på sista hindret. Så med 10 förmodade fel i bagaget begav jag mig hemåt. Stannade för att vila lite i Enköping och då såg jag att Åsa skrev på fejjan att jag var klar för SM i och med min pinne i hopploppet. Men hallå där, vadå pinne? Det visade sig att jag inte fått någon vägran på sista hindret (hårfint, tack domaren!) och därmed knep klassens sista SM-pinne med vårt femfelarlopp som slutade på 8:e plats. WOW! Vilken grej!
Det här känns SÅÅÅÅÅ himla skönt! Tänk att Flaxas tå mot alla odds har hållt för ett ganska intensivt tävlande och att vi nu faktiskt är kvalade till SM 2013. Wooooow vad härligt! Nu ska jag inte tävla henne mer i år utan låta hennes tå läka vidare och så tränar vi bara (med lindad tå!) det vi behöver. Till våren 2013 ska vi vara i grymmeform!
Det känns lite vemodigt ändå – det är ju fantastiskt kul att tävla och Flaxa är ju så himla bra i form nu och plockar fina placeringar. Men det är också krävande med många långa resor och helger borta. Och snart är det ju faktiskt dags för Kitty att äntra planen, så jag kommer ju inte vara borta från banorna helt och hållet. Att tävla Flaxa fast hon är SM-klar känns inte försvarbart förrän tån är så stark som den kommer att bli. Ju mindre tån ansträngs i ytterläge desto bättre är det. I oktober har det gått ett år sedan skadan, och läkningstiden på den är ju 9-12 månader.
Jag ska nog göra ett besök hos Kjerstin i höst för att kolla av lite och mäta lite muskler och så och jämföra med i våras. Och jag kommer förstås fortsätta träna Flaxa, men då är ju tån skyddad i och med att den är lindad.
Ååå jag är så glad och lättad! Det känns helt fantastiskt att vara klar nu, och slippa jaga land och rike runt efter pinnarna in i det sista.
Å vad kul! Vi fick med oss en pinne idag också! Inte en vinst visserligen men en tredjeplats! Najs! Nu har vi alltså tre hoppinnar och tre agilitypinnar – vilket betyder att vi saknar en i varje. Vilken härlig känsla när det rasslar till lite, har ju varit så många nästan-lopp på sistone.
Agilityloppet blev lite knasigt, för jag såg att hon gick ur slalom men hann inte uppfatta det förrän vi var diskade så jag körde på och så blev det lite småsnurrigt… men balansen var ju fin i alla fall. Och jäklar vad hon går, härligt tryck!
Hopploppet var jag härligt peppad inför, och det kändes i stort bra men jag tryckte på henne för mycket på rakan med plattan (kolla, benen går som trumpinnar på henne!) så hon flöööööög ur den och fick förstås ett rejält tidtapp i och med den långa svängen. Ändå var vi bara 78 hundradelar efter vinnaren. Wow! Flaxa är verkligen SNABB!!!!!!!
Även om jag förstås är jättejätteglad för SM-pinnarna som trillar in så finns det två saker jag är ännu gladare för:
1) Att tån håller (ta i trä, ta i trä)
2) Att Flaxa och jag är såpass bra fast vi varit borta på grund av tåskadan så mycket. Jag upplever att vi är lika bra nu som innan hon skadade sig. Eftersom jag haft en hund till som skadade sig i sin primetime och aldrig kom tillbaka riktigt så var jag livrädd för att samma sak skulle ske med Flaxa. Men icke!
Jag njuter av att vi kan få tävla tillsammans, för det känns som en enorm bonus! Jag hoppas inte jag jinxar något nu men jag vill verkligen trycka på att det är så himla härligt att få köra henne för fullt och att hon fixar det.
Halv bedövad / i halvkoma. Så har jag känt mig – och känner mig fortfarande – idag. Tror det är det där ”hemliga” jag bloggar om (nej jag är inte gravid) och att vi har mycket på jobbet just nu som tar på orken. Trots det gick vi in och nollade första klassen idag, och inte nog med det – vi vann den! Haha, ja jag säger då det. Inte vackraste loppet vi levererat kanske… Första gången jag tävlade med löptik idag och det gick så bra så. Vi fick en matta att stå på i starten.
Det var en ganska trevlig agilitybana, lagom för en mosig skalle som min att komma ihåg. Dock fick vi en stor miss efter slalomet där hon läser mitt framförbyte som ett bakombyte (???) men jag lyckas rädda det och få upp henne på gungan ändå… haha! Ja, nej inte klockrenaste vinsten kanske… men hey, jag säger inte nej till en SM-pinne!
Till hopploppet var jag vaknare och piggare och riktigt peppad på banan, men lyckades diska oss tidigt då jag tog i för mycket på Flaxa som obemärkt tydligen gått in i något lyhört stadie… Nä vad elak jag är. Hon slickar hinderstöden och hoppar helt sjukt fint och tajt och jag är van vid lite mer ångloks-Flaxa så jag lyckas få in henne innan hindret och därifrån tar hon beslutet att ”Okej, matte har noll koll, jag flickar iväg hitåt…” och drar åt helt motsatt håll… å herre gud! Det är samma sväng som i agilityklassen btw, fast det syns inte på filmen då det är bakom a-hindret. Dock ser man även i det loppet att jag tar i lite för mycket i den svängen och nästan får henne framför mig.
Sprang av efter disken då och tog belöningen, för att spara på lilla tån.
Otroligt skön och kort dag. Var på plats strax innan tolv, largeklasserna gick efter varandra och sedan drog jag hem strax efter tre och då hade hundarna hunnit bada lite i sjön innan avfärd. Nu snackar vi min smak på tävlingsupplägg!
I morgon är det dags igen, nu blir det soffkrasch. Känns himla gött att ha klivit över halvvägs-gränsen nu. Nu saknar vi en agilitypinne och två hoppinnar för SM 2013. Och tåjäveln håller! (Tar i trä, tvi, tvi!)
Flaxa glad över sin vinst, en leksak.
… som visade sig inte var någon vidare vattenleksak. Den sjönk som en sten… tjejerna letade förtvivlat…
Innan ni tittar på filmerna: Kom ihåg att en söt kattunge dör någonstans i världen för varje kommentar om att ljudet i slowmo låter kul.
I helgen var det tävlingar i Gagnef-Floda! För vilken gång i ordningen vi är där och tävlar vet jag inte, men det är alltid lika välordnat.
Flaxa och jag inledde med ett lopp där jag hade gett mig själva FAN på att inte hålla på att ändra några planer utan köra hela vägen som jag bestämt och göra det lugnt och sansat. Med de kassa kontaktfälten från Knivsta i bakhuvudet så… Jag tryckte inte på Flaxa någonstans, tajtade inte in svängarna utan lät henne bara gå på. Men hon har ju en grundfart som räcker långt så vi kom ändå tvåa, med totalt sexton nollor varav placering 1-4 alla var inom loppet av en sekund så när som på tre hundradelar. Kul! En efterlängtad pinne. Kontaktfälten? SKITKASSA! Men jag tittade inte ens på henne på balansen, hade fullt upp att placera mig så att hon inte skulle ta tunneln.
Hopploppet på lördagen inleddes med en megakrasch. Jag blir lite avvaktande för jag vill se att hon rör sig utan att halta innan vi kör vidare. Där tappar vi 4,5 sekunder ungefär. Räknade ut att vi hade kommit på väldigt fin placering utan rivningen och volten. Resten av loppet var nämligen jättebra med kanonvägar och full fart. Härlig känsla trots megarivningen i början! Jag kom i mål med en skön känsla i kroppen efter ett grymt lopp! Jag ser på filmen att jag viftar som en besatt på hinder två, hej arbetsro till hunden… stör säkert henne där och sedan känns det som att hon inte hade hunnit koppla på hjärnkontoret riktigt om jag får vara lite elak… Är mycket nöjd med min offensiva handling vid slalomet så att jag hinner ned och framförbyta in i tunneln efter platta tunneln. Hon jobbar så fint och självständigt där!
På söndagen inledde vi med ett till nästanlopp, denna gång med en lite mer hårfin rivning… tråkigt att vi fick den, för vi hade näst bäst tid i hela startfältet och gjorde även här ett grymmelopp. Är mycket nöjd med min handling 22 sekunder in i loppet (1:44 i slowmoversionen) där jag verkligen ger Flaxa en skitkort väg. Där gjorde många korviga, defensiva framförbyten och framförbyte var min plan A ifall jag skulle hinna upp i god tid, och lapturnen som det nu blev var plan B.
Så himla himla synd på rivningen, allt annat blev så sjukt bra. Även muren-tunneln blev kanon med en riktigt tajt sväng.
Annica Aller/Gin och Malin Tångring/Eowyn gjorde två helt sjukt bra lopp på 26,91 och 27,44, och hade vi inte rivit hade vi kommit trea efter dem på vår tid 27,53. Det är roligt att se att det går undan för Flaxa Tant!
Sista agilityloppet för helgen var ingen höjdare någonstans. Banan var av sorten som får mig att fundera på om det ens fanns någon vettig (=i mina ögon) lösning på den. Förutom att den var svår att lägga på minnet så innehöll den passage man helst skulle be hundarna stanna några sekunder på balansnedfarten för att hinna placera sig… vilket några gjorde… Alla sätt är bra utom de dåliga, tänkte jag och planerade att göra det samma. Men så långt hann vi inte för hundrackarn gjorde raketrampen på gungan trots att jag hjälpte till på alla tänkbara sätt för att få henne att inte göra det. Bakläxa på den och disk. Sedan en balans med ett bedrövligt kf. En balans till med ett ok kf och då sprang vi förstås av banan.
Kuriosa: Av 50 startande diskade sig 39 och endast tre lyckades nolla. De tre nollornas tider hade ett tidsspann på över 8 sekunder. Det vanliga i klass 3 är att kanske de fem första i alla fall ligger på samma sekund…
I stort nöjd med helgen. Att hinna fixa till kf på två dagar innan det var dags att tävla igen trodde inte ens jag på. Kul att vi fick en pinne i alla fall! Nu har vi två i varje klass och är alltså halvvägs till SM 2013. Det går inte fort, men det återstår ju en del tävlingar. Och roligaste av allt är ändå att Flaxas tå håller (ta i trä)!
Colliesarna och jag bodde som vanligt på Mockfjärdshuset. Himla bra ställe, man får en hel lägenhet med dusch, toa, kök och hela kitet. Eftersom jag inte ville bestämma mig förrän samma vecka om jag verkligen skulle åka, då det var min sista semestervecka, hade jag inte bokat boende ihop med någon. Det visade sig inte göra så mycket för från tävlingsplatsen kom jag inte förrän halv åtta på kvällen. Det blev en hämtpizza på Jerusalem, hem och käka och sedan bums i säng efter lite bokläsande. Mysigt!
Kitty och jag passade på att träna lite under helgen på framhoppningen. Roligt, säger Kitty!
Jag fick grym nytta av min sydväst eftersom det bara ÖSTE ned när jag skulle gå banvandringen. Skönt att ta skydd under hatten!
Jerusalem-pizzerian är ett måste när man är i Dala-Floda!
Fikatajm!
Summering av helgen i korta drag: Helt okej resultatmässigt, haft en rolig helg och har många bra lopp i kroppen!
TRÖTT var bara förnamnet när jag vaknade i morse. Tungt att ta sig upp, ville helst gå och lägga mig igen. Men eftersom jag tjatat sönder Annica om att hon inte fick banga var det bara att åka upp till Wiks slott igen. Första loppet var en sådan där bana man stöter på ibland. De sätter sig liksom inte, hur mycket man än repeterar den. Och man får ingen känsla för den, får inget pepp. Resultatet blev därefter, efter ett par hinder tappar jag fokus och diskar oss. Valde då – precis som resten av veckan – att springa ut snabbaste vägen för att spara på Flaxa.
Irriterad på mig själv, det är vad jag blir. Men jag är ju inte ensam om att råka ut för det här ibland… man är inte mer än människa helt enkelt!
Till nästa lopp hade jag en helt annan känsla. Trött – ja. Sliten – ja. Men gillade banan massor. Trots det så hade jag otroligt svårt att fokusera på den rätta vägen när jag gick igenom den gång på gång i huvudet. Återigen hade jag låååångt mellan banvandring och min tur, närmare 1,5-2 timmar någonting. Det är tufft! De 8 minutrarna man har på sig att få in banan i kroppen räcker inte riktigt sååå länge. Men – jag lyckades samla ihop mig och Flaxa och jag genomförde ett KANONLOPP! Tyvärr hoppade Flaxa balansnedfarten för typ första gången i sitt liv, och vi fick förstås fem fel. Annars hade vi kommit tvåa, och vi hade femte snabbaste tiden i hela startfältet. COOOOOOOOLT!
Men det viktigaste av allt: Känslan! Jag jobbade, fokuserade, slet, levererade. Och Flaxa var så jäkla fin och svarade så underbart på min handling. Jag är VÄLDIGT nöjd med det här loppet! Vilket härligt avslut på en härlig tävlingsvecka!
Flaxa och jag i duggregnet, på väg ned till bilen. Flaxa SÅ nööööjd med sin boll.
Gårdagen skippade jag, för trött helt enkelt. Måndag och tisdag bjöd inte på några resultat men fin känsla.
I dag har Flaxa gått såååå bra och jag har känt mig riktigt taggad igen efter två dagars vila. Tyvärr diskar jag oss på slutet i vårt bästa lopp (hopploppet) – fy faaan vad klantig jag är – annars var loppet skitfint. Jag skulle krokat in henne och tagit hindret till vänster om det vi diskar oss på och sedan målrakan. Men jag krokar inte utan skjuter ut henne – rätt in i disken.
Är mycket nöjd med att hon orkar jobba själv i slalomet så att jag kunde placera mig längre ut i sidled och få en bra position. Gillar vår kämparglöd!
I morgon är det sista dagen på Slottshoppet. Ett nollat lopp på fyra tävlingsdagar hittills och massor av fina lopp med underbar känsla i. Ska vi sätta någon nolla till i morgon tro? Känslan finns där i alla fall, och det är det viktigaste. Vi har SÅ roligt på banan nu, och det är en härlig känsla som jag njuter utav!
Årets längsta tävling för min del började idag! Det är Slottshoppet uppe vid Wiks slott som bjuder på sex hela dagar med tävlingar. Så otroligt roligt, och lyxigt nära. Vi kan bo hemma och åka dit över dagen. Det är tävlingar sön-mån-tis och paus onsdag, tävlingar tor-fre-lör. Om jag kommer orka alla dagarna vet jag inte, jag tänker att man får känna efter dag för dag helt enkelt. Otroligt kul med så många chanser så tätt inpå i alla fall, och Flaxa råkar ju vara i toppform…
Dagen började tidigt, eftersom jag så gärna ville se Helene och Jessica tävla klass 1. Tiden rann dock iväg i morgonbestyren så trots att jag rejsade in Toyotan på två hjul på parkeringen och sprang hela vägen till banan så missade jag halva loppet. Herre gud så fånigt, att missa med 30 sekunder när jag gått upp flera timmar tidigare än jag hade behövt… Jessi gick i alla fall väldigt fint, det är så himla roligt att se hur hon landat. Hon håller helt klart klass 3-standard nu med ett superfint grunddriv. Heja Helene och Jessica!
Det har varit en fin dag! Några droppar regn i morse men annars uppehåll. Varmt, ja men helt okej. Ingen gassande sol och ingen nederbörd. Gött!
Flaxas första lopp var agilityn. På grund av konflikt med sekretariatet som på eget bevåg (hoppas jag!) bestämt att den i PM spikade tredje banvandringen efter 80 starter uteblev så hade jag lite väl hög puls när jag gick banan. Var ilsken som ett bi och efteråt så ändrade de sig faktiskt och gick med på att ge dem som trott på vad som stod i PM en uppsamlingsbanvandring. Nu lyckades jag lära mig banan i alla fall så jag böt bort mitt sena nummer med stackars Mija som försovit sig…
I alla fall! Det blev ett riktigt bra lopp! Jag kände en härlig kämparglöd genom hela loppet och upplevde att jag arbetade varje sekund, varje millimeter. Jag gillar det jag ser på filmen, jag är inte i vägen i bytena och hinner det jag företar mig. Flaxa gör som vanligt sin del av jobbet jättefint, hon är ju för underbar. Jag njuter så IN I HELVETE av att få köra henne nu!!! Jag gör verkligen det, jag vet att vår tid på banorna är begränsad. Vi njuter nu och har SÅÅÅÅ kul tillsammans! Min fina, fina Flaxa!
Vi fick en rätt stor utsvävning innan gungan som kostade oss tid, och jag stoppar henne en stund på A:et, men vi lyckades ändå komma femma av hela 92 starter. Det är jag jättejättenöjd med! Och första SM-pinnen i agilityklass!
I hopploppet fick vi en rivning i en sen jaakko och jag, dumma dumma jag, gav nog upp lite där. Visste att det var jättemånga nollor (32 stycken!) och att en femma inte skulle ge någonting. Korkat, för sedan diskade jag oss förmodligen på grund av den flatheten. Då tog vi snabbaste vägen ut och lekte lite istället. Det är många lopp som ska springas närmsta dagarna så jag sparar så mycket jag kan på Flaxa.
Challe hittade en dvärgschnauzer. Finders keeper?
Kitty var lite skeptisk till hela lättviktsburgrejen. Men okej dårå…
Vi väntar ivrigt på att fiket ska öppna. De första timmarna hade hela Uppsala ström- och vattenavbrott!
Jag och Kitty vilar lite.
Mycket prylar blir det!
När Thomas och jag var klara för dagen, tränade vi lite med ungdomarna! Han har ju Nick på prov, Kittys brorsa. Det var jätteroligt, och vårt korta träning kändes verkligen genomtänkt och nyttig. Kitty gjorde tre, fyra slalom på 6 pinnar och alla var helt felfria och med kanonfart. I ganska stökig miljö, milt uttryckt! Min duktiga, fina tjej!
En härlig dag till ända, nu blir det vila inför morgondagens tävling!
Tänk att Flaxas tå mot alla odds har hållt för ett ganska intensivt tävlande och att vi nu faktiskt är kvalade till SM 2013. Wooooow vad härligt! Nu ska jag inte tävla henne mer i år utan låta hennes tå läka vidare och så tränar vi bara (med lindad tå!) det vi behöver. Till våren 2013 ska vi vara i grymmeform!
Kategori: 
Vi fick med oss en pinne idag också! Inte en vinst visserligen 
men en tredjeplats! Najs! Nu har vi alltså tre hoppinnar och tre agilitypinnar – vilket betyder att vi saknar en i varje. Vilken härlig känsla när det rasslar till lite, har ju varit så många nästan-lopp på sistone. 
Haha, ja jag säger då det. Inte vackraste loppet vi levererat kanske… Första gången jag tävlade med löptik idag och det gick så bra så. Vi fick en matta att stå på i starten. 
Nä vad elak jag är. Hon slickar hinderstöden och hoppar helt sjukt fint och tajt och jag är van vid lite mer ångloks-Flaxa så jag lyckas få in henne innan hindret och därifrån tar hon beslutet att ”Okej, matte har noll koll, jag flickar iväg hitåt…” och drar åt helt motsatt håll… å herre gud! 
Det är samma sväng som i agilityklassen btw, fast det syns inte på filmen då det är bakom a-hindret. Dock ser man även i det loppet att jag tar i lite för mycket i den svängen och nästan får henne framför mig.
Men jag tittade inte ens på henne på balansen, hade fullt upp att placera mig så att hon inte skulle ta tunneln.
Är mycket nöjd med min offensiva handling vid slalomet så att jag hinner ned och framförbyta in i tunneln efter platta tunneln. Hon jobbar så fint och självständigt där! 
De 8 minutrarna man har på sig att få in banan i kroppen räcker inte riktigt sååå länge. Men – jag lyckades samla ihop mig och Flaxa och jag genomförde ett KANONLOPP! Tyvärr hoppade Flaxa balansnedfarten för typ första gången i sitt liv, och vi fick förstås fem fel. Annars hade vi kommit tvåa, och vi hade femte snabbaste tiden i hela startfältet. COOOOOOOOLT! 
Kommentarer