När jag korsar hundens linje, ska den inte snurra med mig utan vända huvudet o möta upp mig på andra sidan. Detta är förberedande träning inför agilityns bakombyten. Ni har väl sett hundar som får fulsnurrar istället för att svänga när föraren byter bakom? Det är för att de inte förstår grundprincipen eller för att föraren inte vågat vara tillräckligt offensiv och signalerat bytet i tid). Den kan man börja träna så här. Detta är Flickas allra första pass, och anledningen till att jag kör det är för att visa Åhza vad jag menar.
Det ser lite klumpigt ut och så. Men kan vara kul att se ändå! Jag belönar alltså när hon inte fulsnurrar utan endast när hon byter riktning på huvudet.
Stå var jättesvårt!! Det har vi aldrig tränat, så det kanske man ska göra innan man börjar så här
Men fy fan, jag låter helt hög… synd att man inte kan ta bort ljudet smidigt. Ville visa hur fint hundarna går ihop och hänger med varandra i ridhuset när vi bygger övningarna! Det är skönt att alla kan gå lösa tillsammans, för då är de uppvärmda och blir inte kalla tills man ska köra. Otroligt bra träning för Flicka också!!!!
Herre gud, idag har jag sett något helt galet! Kristina som har mallen Nina (Blackneck’s A’Kriga) tränar med oss i ridhuset. Nina är förresten den trevligaste malle jag någonsin träffat, fantastiskt cool, snäll, snygg och duktig i agilityn. Jag är ju lite småkär i mallarna och när väl en hemlig (inte så hemlig nu längre ) dröm om en egen söt liten malletik någon gång.
I alla fall. Idag kastade matte Kristina bollen lite väl ambitiöst efter en övning så den for över ridhussargen. Och efter – for Nina. I ett skutt var hon över den två meter höga sargen. Alla höll andan när Kristina rusade fram o tittade över kanten – hur mådde hon där bakom? Min tanke var, när jag såg henne flyga med huvudet först över, att det här klarar hon inte… men jodå. Inga problem… herre gud, det ska vara en belgare till en sådan manöver!!!!
Cili och jag drog igång en liten rundbanetävling idag på träningen – fy fabian vad kul det var. Hundarna blev helt galna och öste på allt de kunde. Cili har ju tagit över Sandras Thea och de håller på att lära känna varandra både utanför och på banan. Thea klådde Ila med en hel sekund varje runda… jävlar vad hon visslar runt den där lilla sheltien! Hon är ju i klass 3 - det blir en rolig utmaning för Cili som bara tävlat fyra klass 1-lopp i hela sitt liv… Men Cili är en skitduktig handler, en av de mest snabblärda eleverna jag någonsin haft, som är vansinnigt kvick i både huvud och kropp så jag är övertygad om att de kommer bli jättefina ihop. Cili kom upp i mitt huvud direkt när Sandra började prata om omplacering! Kul att det blev så. Nu ska vi ut och slåss mot varandra i smalltrean! Ska bli jätteroligt att se dem jobba ihop sig! Det ser redan nu jättefint ut på träningarna.
Annars var tjejerna duktiga, Flaxa är galet på och är så nöjd med att få börja köra igen. Ila var också pigg och glad! Det ska bli jätteskoj att tävla om två veckor (Ila).
Flaxa på en dagsträning vi var på häromveckan, i sloooooowmooooo:
Skrev för att tag sedan om att Flicka är small-bc. Nu är Flicka i medium! Hur vet jag det, som inte mätt henne? Jo hon har växt om Boris och han är ju 34,99 cm hög… Så här ser det ut när vi är ute och spatserar:
Flicka har inget emot att åka bil, hon är lugn i den och verkar tycka det är riktigt mysigt att åka någonstans. Hon är nästan svår att få ur den när man är framme, men det tror jag kommer att ändra sig när hon börjar förstå att bilen ofta leder till träningsställen!
Ett beteende som jag dock sett tendenser till och bekymrat mig lite över, är att hon inte vill komma fram till mig till bilen när vi ska ”lasta in”. Hon drar inte (ännu!) men hon stannar på 10 meters avstånd och vill INTE komma fram. Har jag henne i koppel, vilket hon för övrigt inte riktigt kan gå i ännu, får jag släpa henne fram. Det har känts sådär roligt! Jag har sett många hundar som bygger på det här tramsiga beteendet och som till slut tvingar sina ägare att lägga otroligt mycket energi och tid på att få in dem i bilen.
Dit vill jag inte! Diskuterade med Annica igår och vi kom båda fram till att detta lätt blir en sådan där grej som byggs på utan att egentligen ha några grunder – Flicka är inte åksjuk, gillar att åka bil och har inget emot det. Men hon känner pressen när jag blir irriterad över att hon inte kommer fram ordentligt.
Så, vad göra? Tvinga går inte, hänvisa till något slags ledarskap går inte. Så jag tänkte ”Äh vad fan, hon älskar ju mat…”
Så nu har vi tränat upp två måltider på bilträning. Och satan i gatan vilket resultat det gett direkt! Jag har börjat säga ”Gå till bilen!” och vips drar hon dit som ett skott. Nu ska vi fortsätta träna detta ett par gånger till och jag hoppas att det räcker sedan, att vi brutit den negativa spiralen. Titta vad söt hon är, på filmerna nedan!
Det är en sak till som jag ska lägga lite krut på, och det är att hon stannar en bit ifrån mig när jag ropar in henne ibland. Och står där och ser söt ut. Hon drar inte eller så, men har inte riktigt förstått poängen med att komma fram alla gånger.
Vem sa att valp är tråkigt för att man bara går och väntar på att får börja träna?!
Bra jobbat Annica! 
Kategori: 
) dröm om en egen söt liten malletik någon gång.
Men Cili är en skitduktig handler, en av de mest snabblärda eleverna jag någonsin haft, som är vansinnigt kvick i både huvud och kropp så jag är övertygad om att de kommer bli jättefina ihop. Cili kom upp i mitt huvud direkt när Sandra började prata om omplacering! Kul att det blev så. Nu ska vi ut och slåss mot varandra i smalltrean! 
Ska bli jätteroligt att se dem jobba ihop sig! Det ser redan nu jättefint ut på träningarna.
Så här ser det ut när vi är ute och spatserar:
Kommentarer