Boris och jag på invigningen i fredags! Han älskar ju att mingla så det var ganska självklart vem av hundarna som skulle få följa med i paraden!

Allvarligt, det här SM:et och den här helgen vill jag bara glömma! Trots en pallplats…

Uppladdningen innan var som ni vet urusel och jag var så nära att inte starta Flaxa alls, men till slut hittade jag peppen sent på lördagseftermiddagen och körde hopploppet. Vi diskade oss – men hade roligt och jag körde på som vanligt utan att oroa mig under loppet för tån. Tassen höll utan hältor men tån är fortfarande svullen. Hon verkar dock inte ha speciellt ont utav den, som jag kan märka. Nu väntar antagligen medicinering och jag ska kolla med ortoped om beslutet att inte göra ngt åt den lösa benbiten är korrekt.

Ilas fantastiska lilla fläta som jag sparat länge på för att den skulle fulländas med inflätat blågult band på SM:et! Hon fick många uppskattande kommentarer om den vill jag lova!

Ila och jag körde ett fint laglopp på morgonen och sedan körde Anneli ett hindernollat individuellt lopp med henne med två tidsfel. Vi hade bestämt sedan länge att hon skulle tävla Ila individuellt då jag inte trodde att jag skulle ha orken att fokusera ordentligt i fyra lopp per dag. Det var otroligt kul att se dem köra- de har bara tränat ihop två gånger innan! Men Ila sprang på lika fint som hon hade gjort med mig!

Efter dag 1 kändes detriktigt bra inför dagens final – smålaget låg sexa och med ett nollat individuellt lopp var Anneli och Ila fortfarande med i matchen. Flaxa bestämde jag mig direkt för att inte köra på söndagen. Med en disk var SM:et redan kört och jag ville inte fresta på tån mer än nödvändigt.

Så åkte vi hem, åt gott, vilade och peppade inför söndagen. Ila blev på kvällen lite orolig och vankade runt och gnydde, verkade vilja säga mig något. Jag fick dock ingen rätsida på vad hon ville så vi testade att rasta henne. Hon bajsade då två gånger i rad och började sedan att försöka kräkas, utan resultat. Bara torrhulkningar, ganska kraftiga sådana.

Då såg vi att hon snabbt blivit uppsvullen – som en spärrballong. Jättejättesvullen över buken! Hon fortsatte försöka kräkas men kunde inte. Och svullnade upp mer, och mer och mer… Jag ringde till Ultuna och beskrev symptomen och de sa åt mig att genast komma in med henne. Själv misstänkte jag magomvridning från ett hemskt avsnitt på Animal Planet som etsat fast sig i minnet (en dvärgpudel som fick magomvridning och nästan dog) – även om det är ovanligt på små hundar så är det ingen omöjlighet.

Oskar och jag åkte upp i ilfart medan Anneli var kvar hemma med Kotten och övriga hundar. Jag såg framför mig hur jag skulle ställas inför jobbiga val framme på Ultuna och var samtidigt livrädd att förlora henne i bilen på väg upp. Hon var nu ordentligt jäkla dålig. Hon försökte kräkas och skrek hjärtskärande för varje hulkning. Hon var så svullen ända fram till bröstkorgen att jag inte kunde ha på hennes sele längre, det blev för litet.

Väl inne på Ultuna gick det fort. De röntgade (Ila låg jättefint stilla utan att få lugnande), kollade allmäntillstånd såsom hjärtslag och slemhinnors färg och konstaterade att det förmodligen INTE var magomvridning, hon mådde lite för ”bra” för det. Skönt att höra, även om jag fortfarande var jätteorolig för henne.

Ilas magsäck är på röntgenbilden ungefär fyra gånger så stor mot vad den normalt ska vara.

Däremot var magen FULLPROPPAD med någonting, de gissade på hundmat. Och här började mysteriet. Någon gång mellan typ 16-18 igår ska Ila ha fått i sig en helt bisarr mängd mat av något slag. Och hon hade varit under full koll under hela denna tid. Vi har funderat, vänt på möjligheter och verkligen helt förtvivlat försökt klurat ut vad i helsike hon fått i sig, när och varifrån. Men inte kommit fram till någonting….

Ila magpumpades och blev kvar över natten. Idag fick hon komma hem mot en nätt faktura på 7 000 kronor… Och strax efter att vi hämtat hem henne och kommit innanför dörren började finalen i small-lag. Vi följde den via datorn och såg under spänning Ilas lag gå in på tre hundar och köra felfritt och knipa BRONSPLATSEN!!! Gud vad bra jobbat! Ilas laglopp igår räknades med i gårdagens resultat, så halva medaljen har vi i alla fall slitit ihop till trots sjukfrånvaron idag!

Flaxa och jag pussas inför vårt lopp!

Men vilken helg! Även innan Ilas insjuknande har jag varit så jävla opepp, oengagerad och ville helst av allt åka hem och dra täcket över huvudet mest hela tiden. Stundtals har jag varit jätteirriterad på mig själv över att inte ha kunnat njuta av helgen. Men så är det när ens bästa tävlingshund är skadad och man inte vet vad man ska göra åt det eller hur prognosen ser ut. Och sedan när det här med Ila kom så var det ju bara som att dra ned rullgardinen helt…

Ja, det har verkligen varit en dramatisk helg… Ett par minuter innan Elin ska gå in och köra Mixie i laget på lördagsmorgonen så drar Mixie av sig hela klon på ena framtassen! Helt sjukt! Plötsligt kommer Elin rusandes, helt nedblodad och med Mixie i famnen. Det var bara att stryka sig och uppsöka veterinär för att fixa till klon som hängde och slängde…

Vi tog ett foto av eländet, för att kunna skratta åt denna helveteshelg om ett år eller så…

Mitt i alltihopa får jag dessutom reda på av Oskar att Kitty där hemma fått sin tredje urinvägsinfektion. Så nu har jag tre hundar som måste ha veterinärvård inom en vecka. Boris – vad ska du hitta på för skoj? Han var i och för sig ruggigt dålig förra helgen så han har väl haft sitt för den här tvåveckorsperioden… Kitty passade även på att kräkas hela natten så jag har sprungit upp en gång i timmen och torkat spya i sovrummet…

Här är filmerna från de tre lopp som körts i helgen, mitt laglopp med Ila, Flaxas individuella och Annelis individuella med Ila:

Det här SM:et lägger vi till handlingarna…