av Anna den 9 september 2011 kl 22:32
Här kommer ett kanske lite oväntat blogginlägg. Jag har tänkt skriva det länge, men inte riktigt haft ork. Men nu kommer det.
Av Flaxas sex valpar som föddes i november 2009 lever tre idag.
Kim avlivades som 10 veckors valp på grund av en tillväxtrubbning i armbågen. Matte Sandra Håkansson har idag en söt bc-tik vid namn Mika som precis börjat tävla agility. Lydnad och freestyle har hon redan tävlat ett tag, mycket framgångsrikt.
Spot avlivades fem månader gammal efter många, mycket svåra ep-anfall som inte gick att få ordning på. Husse Per Solén har idag en snart tävlingsklar, jättehärlig bc-hane vid namn Mach.
Flicka, min valp, avlivades åtta månader gammal av samma anledning som Spot. Hon fick svår ep som inte gick att medicinera och hålla i schack.
Dee har precis omplacerats från Theresé till min vän Anneli på Gotland. Theresé har idag en kullbror till Kitty: Jett. Dee har varit och är fortfarande väldigt svår att träna med, men är en social och glad hund idag som verkligen njuter av livet. Hur det blir med träning och tävling för henne får vi se.
Wick skulle egentligen till Mette Björne och heta Wii, men Mette backade och avbokade honom då han vid ögonlysningen visade en oroande avvikelse (lenticonus) i ena ögat. Vad som skulle hända med ögat visste vi inte då- antingen skulle han inte påverkas alls eller så skulle han kunna få synnedsättning eller till och med bli helt blind. Han är idag mycket riktigt helt blind på det ögat, bor hos Helena Holm och tränar och tävlar agility. Han är jättefin på banan (har själv varit domare när han tävlat) och utifrån kan man inte gissa att han är halvblind. Men matte Helena märker i vissa situationer av det och har förstås en utmaning att överbrygga hans handikapp. Det ska bli otroligt roligt att följa. Mette har idag en unghund (bc) vid namn Pep (!).
Sist men inte minst har vi hanen Vide som bor hos Sandra Jansson. Jag har inte så mycket kontakt med Sandra, men jag vet att de tränar lydnad och vallning och att han är röntgad på höfterna med A.
Vilken jäkla oturskull va? Helt otroligt faktiskt, när man summerar det.
Pappan till kullen, Sam, är såld till Tyskland. Han har lämnat en kull till i Sverige med valpar som drabbats av ep . Tyvärr pratas och skrivs det VÄLDIGT tyst om epilepsi hos hund. Ja det gäller egentligen alla sjukdomar som inte registreras och kan kollas upp av vem som helst via SKK eller Vallreg.
Det är synd tycker jag och väldigt kontraproduktivt- vi vill ju alla ha friska hundar och ju mer information sprids om sjukdomar desto mer kan vi arbeta för att undvika att avla vidare på drabbade individer. Men det är tvärtyst på de flesta uppfödares webbsidor om epilepsi trots att kullar från dem (med andra hanar och tikar inblandade) har drabbats ännu hårdare än vad vi gjorde. Jag har själv mejlat med individer som fått mig att lova att inte säga något om att de fått ep i sina kullar, när jag undersökt runt lite grand.
Vad är man rädd för? Du blir ju inte en sämre människa för att en parning du i all välmening gjort barkat åt skogen? Att dölja och tysta ned detta är riktigt tragiskt. Jag är mycket imponerad av Eva Karlsson som utan att hymla eller dölja något, ingående berättat om Flaxas kull. Fram för fler ärliga, sanningsenliga uppfödare som henne! Om ni vill läsa det Eva bloggat och bloggar om Flaxas valpar finns alla hennes inlägg här.
Livet går förstås vidare. Än idag skakar Eva och jag på huvudet och undrar förtvivlat hur allt kan ha gått så fruktansvärt fel med kullen. Vi har inga svar, bara lösa funderingar och gissningar. Jag hoppas att Eva snart har en ny kull busandes hemma i huset, för bättre uppfödare får man leta efter.
Och jag – jag njuter i fulla drag av min fantastiska lilla Kitty. Men när Flicka kommer på tal, får jag anstränga mig hårt för att hålla tillbaka gråten. Senast här i veckan började jag storgråta när jag pratade om henne. Det som hände henne är det värsta jag varit med om i hunderiet och något jag inte önskar min värsta fiende.
Kategori: 
Jag lider så med de drabbade!
Kommentarer