Fias och Wicks lopp i Botkyrka


Wick när han var lite mindre … :skutt:

Kolla vad duktiga ”barnbarnet” Wick och matte Fia är! De har verkligen arbetat ihop sig som team, nu är det bara små detaljer som blir fel i stridens hetta. Häftigt!!! :skutt:

Wick tar sin första agilitypinne

Flaxavalpen Wick har verkligen landat i sitt nya hem och han och matte Fia blir alltmer samspelat på banan. Här är två fina lopp från helgen, varav det ena gav första pinnen! :wub: :kompisar:

Fina, fina flocken och Gotlandshelg

Å vad jag njuter av flocken just nu. På bara ett par veckor har det hänt massor med Kitty, som gjort att hela flocklivet blivit så mycket roligare! Efter att i vad som känns som evigheter slitit som ett djur med ett par nyckelregler, eller egentligen bara en enda när jag tänker efter, på våra promenader utan minsta, minsta framgång så började jag seriöst tvivla på om jag någonsin skulle komma igenom. Men så hände något i mitten av januari och nu knallar jag runt på våra promenader och NJUTER istället för att ilsket behöva säga åt Kitty gång, på gång, på gång… Nyckelregeln som varit så svår att följa? Att inte slänga sig på Flaxa utan kunna springa sida vid sida utan att puckla på. Flaxa får ju inte leka och röja för mycket med sin tå, och det har hon hajat tidigt. Kitty däremot… pissråtta! :wub:

Men nu bara njuter jag! Och alla är så nöjda! Ila som surat och vänt flera gånger på våra promenader för att gå hem eftersom hon är så jäkla trött på mitt tjat har börjat busa igen och flänga runt som hon ska. Flaxa som blivit låg av att jag fått gorma på Kitty är nu munter och glad igen. Boris? Ja nä han märker aldrig sådant där, fördelen med en nonchalant, stendöv farbror… han går sedan att par veckor lös nästan hela promenderna och håller fin kontakt med mig (läs min godisficka).

Förutom det här med att puckla på Flaxa så har Kitty länge varit jättetrevlig i vardagen. Kommer som ett skott när jag ropar, stannar, lägger sig på kommando, går lös förbi folk och hundar. En så himla trevlig tjej! Så jag njuter! Massor! Det är så här det ska vara att ha hund. Två år av valpar och unghundar har liksom nästan fått mig att tro att det är ett permanent tillstånd. Jag har inte fått njuta av att de blir vuxna på länge… Så himla skönt.

I helgen åkte Kitty och jag till Gotland! Det är så mysigt att bara ta med en ur flocken, vi tar jättekliv i relationen när vi reser själva sådär. MYSIGT! Flaxavalpen Dee bor ju där med Anneli, Kotten, Jeppa samt förstås fyrfotingarna Pudel och Otto. Dee är så lycklig, hela hon utstrålar självkänsla! Hon får massoooooor av motion och är så himla, himla nöjd med livet! Och hon och Kotten är tajta som sjutton, vilket är så skojigt att se tycker jag. Kotten säger ”Dee!” mest hela tiden och hittar på upptåg som hon inte säger nej till. Som att klättra upp på köksbordet och ropa på Dee och andra rackartyg som stackars Anneli sliter sitt hår över…. :fniss:

Här är några bilder från ett vintervackert Gotland.


Dee och hennes lillhusse Kotten!


Kitty tokdiggade både Kotten och hans lekpöl!


Vi tog en roadtrip i Annelis och Jeppas stora bil. Alla trivdes alldeles utmärkt! Pudel satt förstås på bästa plats.


Det är så fantastiska miljöer nere på Gotland, man kan knappt se sig mätt!


Kitty ääääälskade stora tomten! Hon sprang och sprang och var så glad! Otto tittar rutinerat på. :ogonbryn:

Halvsyskon till Flicka fick också epilepsi

I somras fick jag reda på att ytterligare två avkommor från Sam drabbats av epilepsi. De fick det senare i livet vilket kan bädda för en bättre prognos. Nu är de båda dock avlivade på grund av ep:n:skakarhuvud: Jag lider så med de drabbade!

Flaxas valpar – så gick det

Här kommer ett kanske lite oväntat blogginlägg. Jag har tänkt skriva det länge, men inte riktigt haft ork. Men nu kommer det.

Av Flaxas sex valpar som föddes i november 2009 lever tre idag.

Kim avlivades som 10 veckors valp på grund av en tillväxtrubbning i armbågen. Matte Sandra Håkansson har idag en söt bc-tik vid namn Mika som precis börjat tävla agility. Lydnad och freestyle har hon redan tävlat ett tag, mycket framgångsrikt.

Spot avlivades fem månader gammal efter många, mycket svåra ep-anfall som inte gick att få ordning på. Husse Per Solén har idag en snart tävlingsklar, jättehärlig bc-hane vid namn Mach.

Flicka, min valp, avlivades åtta månader gammal av samma anledning som Spot. Hon fick svår ep som inte gick att medicinera och hålla i schack.

Dee har precis omplacerats från  Theresé till min vän Anneli på Gotland. Theresé har idag en kullbror till Kitty: Jett. Dee har varit och är fortfarande väldigt svår att träna med, men är en social och glad hund idag som verkligen njuter av livet. Hur det blir med träning och tävling för henne får vi se.

Wick skulle egentligen till Mette Björne och heta Wii, men Mette backade och avbokade honom då han vid ögonlysningen visade en oroande avvikelse (lenticonus) i ena ögat. Vad som skulle hända med ögat visste vi inte då- antingen skulle han inte påverkas alls eller så skulle han kunna få synnedsättning eller till och med bli helt blind. Han är idag mycket riktigt helt blind på det ögat, bor hos Helena Holm och tränar och tävlar agility. Han är jättefin på banan (har själv varit domare när han tävlat) och utifrån kan man inte gissa att han är halvblind. Men matte Helena märker i vissa situationer av det och har förstås en utmaning att överbrygga hans handikapp. Det ska bli otroligt roligt att följa. Mette har idag en unghund (bc) vid namn Pep (!).

Sist men inte minst har vi hanen Vide som bor hos Sandra Jansson. Jag har inte så mycket kontakt med Sandra, men jag vet att de tränar lydnad och vallning och att han är röntgad på höfterna med A.

Vilken jäkla oturskull va? Helt otroligt faktiskt, när man summerar det.

Pappan till kullen, Sam, är  såld till Tyskland. Han har lämnat en kull till i Sverige med valpar som drabbats av ep . Tyvärr pratas och skrivs det VÄLDIGT tyst om epilepsi hos hund. Ja det gäller egentligen alla sjukdomar som inte registreras och kan kollas upp av vem som helst via SKK eller Vallreg.

Det är synd tycker jag och väldigt kontraproduktivt- vi vill ju alla ha friska hundar och ju mer information sprids om sjukdomar desto mer kan vi arbeta för att undvika att avla vidare på drabbade individer. Men det är tvärtyst på de flesta uppfödares webbsidor om epilepsi trots att kullar från dem (med andra hanar och tikar inblandade) har drabbats ännu hårdare än vad vi gjorde. Jag har själv mejlat med individer som fått mig att lova att inte säga något om att de fått ep i sina kullar, när jag undersökt runt lite grand.

Vad är man rädd för? Du blir ju inte en sämre människa för att en parning du i all välmening gjort barkat åt skogen? Att dölja och tysta ned detta är riktigt tragiskt. Jag är mycket imponerad av Eva Karlsson som utan att hymla eller dölja något, ingående berättat om Flaxas kull. Fram för fler ärliga, sanningsenliga uppfödare som henne! Om ni vill läsa det Eva bloggat och bloggar om Flaxas valpar finns alla hennes inlägg här.

Livet går förstås vidare. Än idag skakar Eva och jag på huvudet och undrar förtvivlat hur allt kan ha gått så fruktansvärt fel med kullen. Vi har inga svar, bara lösa funderingar och  gissningar. Jag hoppas att Eva snart har en ny kull busandes hemma i huset, för bättre uppfödare får man leta efter.

Och jag – jag njuter i fulla drag av min fantastiska lilla Kitty. Men när Flicka kommer på tal, får jag anstränga mig hårt för att hålla tillbaka gråten. Senast här i veckan började jag storgråta när jag pratade om henne. Det som hände henne är det värsta jag varit med om i hunderiet och något jag inte önskar min värsta fiende.

Kitty dag tre och omplacering av Flaxavalp



Haha jag ser lika förälskad ut som jag känner mig. :fniss:

Det är så VARMT! Kitty gör som de andra i flocken – sover på dagen och busar på kvällen (eller hmm de andra busar inte på kvällen men de sover på dagen iaf :fniss: )! :tummenupp:

I dag har Kitty kaxat på sig lite och fått däng flera gånger av Boris och Ila som tycker att hon är oartig. Flaxa har bara lyft på läppen ngn gång men hon har ju ett lite mer nyanserat och tydligare kroppspråk än pudlarna har. På dem syns det ju inte lika tydligt att de blir irriterade.

Vi gör fina framsteg i våran relation. Tränar på hennes namn, leker tillsammans med olika leksaker (får- och kaninskinn är favoriter hittills). Hon är jätterar och jag tycker som sagt att hon är väldigt lätt att kommunicera med, fast hon är så ung och barnslig. Hon är liksom naturligt intresserad av vad jag har att säga, med det kommer man långt även om man inte har ett fulländat språk ännu! En riktig gullgroda, som Eva hade sagt! :skutt:

Kommer på mig själv med att jag måste titta på henne och så utropar jag ”Naaaaaaaw vad söt du är!” :pusspakind:

Nästan exakt samtidigt som jag fick hem min lilla symaskin (valptänder gör ont) så tog min kära kompis och coach i livet, Anneli :wub: , hem Flaxavalpen Dee på prov! Dee och Theresé har inte riktigt klickat och Theresé bestämde sig till slut för att låta Dee pröva sina vingar i ett annat hem. Till Annelis lycka, än så länge har jag bara fått positiva rapporter från dem. Anneli har ju varit engagerad i Flaxas kull från dag ett, och var och hälsade på i valplådan när den tiden begav sig. Det ska bli spännande att följa Dee i nya hemmet på Gotland! :wub: Och Theresé önskar jag hittar en ny träningskompis snart som hon känner passar henne! :gladnickar: :hjarta:

Flaxa och dottern Dee i vintras! :storkram:

Flaxavalparna 1 år

Idag för exakt ett år sedan och två timmar sedan började Flaxa valpa!

Tänk vad tiden går fort… :wub:

När jag tänker på kullen så är det två väldigt motstridiga känslor som slåss. Jag är fortfarande väldigt tacksam och glad för att jag fick chansen att uppleva den, och tiden med valparna hos Eva var underbar på alla sätt. Det var så mysigt att åka upp dit så ofta jag bara kunde och däremellan längta efter småknoddarna. Känslan när jag hade valt ut min alldeles egna valp… att se Flaxa med sina små puppisar… skratta åt framstegen och fascineras av när de åt, gick och bajsade… ja allt var ju häftigt.

Sedan känner jag förstås en stor sorg, besvikelse. Snuvad på konfekten. Jag längtar fortfarande väldigt, väldigt mycket efter Flicka och önskar så att saker och ting utvecklats annorlunda.Hon har en alldeles, alldeles speciell plats i mitt hjärta. :hjarta: :sad:

bottombg