Av Flaxas sex valpar som föddes i november 2009 lever tre idag.

Kim avlivades som 10 veckors valp på grund av en tillväxtrubbning i armbågen. Matte Sandra Håkansson har idag en [...]]]> Här kommer ett kanske lite oväntat blogginlägg. Jag har tänkt skriva det länge, men inte riktigt haft ork. Men nu kommer det.

Av Flaxas sex valpar som föddes i november 2009 lever tre idag.

Kim avlivades som 10 veckors valp på grund av en tillväxtrubbning i armbågen. Matte Sandra Håkansson har idag en söt bc-tik vid namn Mika som precis börjat tävla agility. Lydnad och freestyle har hon redan tävlat ett tag, mycket framgångsrikt.

Spot avlivades fem månader gammal efter många, mycket svåra ep-anfall som inte gick att få ordning på. Husse Per Solén har idag en snart tävlingsklar, jättehärlig bc-hane vid namn Mach.

Flicka, min valp, avlivades åtta månader gammal av samma anledning som Spot. Hon fick svår ep som inte gick att medicinera och hålla i schack.

Dee har precis omplacerats från  Theresé till min vän Anneli på Gotland. Theresé har idag en kullbror till Kitty: Jett. Dee har varit och är fortfarande väldigt svår att träna med, men är en social och glad hund idag som verkligen njuter av livet. Hur det blir med träning och tävling för henne får vi se.

Wick skulle egentligen till Mette Björne och heta Wii, men Mette backade och avbokade honom då han vid ögonlysningen visade en oroande avvikelse (lenticonus) i ena ögat. Vad som skulle hända med ögat visste vi inte då- antingen skulle han inte påverkas alls eller så skulle han kunna få synnedsättning eller till och med bli helt blind. Han är idag mycket riktigt helt blind på det ögat, bor hos Helena Holm och tränar och tävlar agility. Han är jättefin på banan (har själv varit domare när han tävlat) och utifrån kan man inte gissa att han är halvblind. Men matte Helena märker i vissa situationer av det och har förstås en utmaning att överbrygga hans handikapp. Det ska bli otroligt roligt att följa. Mette har idag en unghund (bc) vid namn Pep (!).

Sist men inte minst har vi hanen Vide som bor hos Sandra Jansson. Jag har inte så mycket kontakt med Sandra, men jag vet att de tränar lydnad och vallning och att han är röntgad på höfterna med A.

Vilken jäkla oturskull va? Helt otroligt faktiskt, när man summerar det.

Pappan till kullen, Sam, är  såld till Tyskland. Han har lämnat en kull till i Sverige med valpar som drabbats av ep . Tyvärr pratas och skrivs det VÄLDIGT tyst om epilepsi hos hund. Ja det gäller egentligen alla sjukdomar som inte registreras och kan kollas upp av vem som helst via SKK eller Vallreg.

Det är synd tycker jag och väldigt kontraproduktivt- vi vill ju alla ha friska hundar och ju mer information sprids om sjukdomar desto mer kan vi arbeta för att undvika att avla vidare på drabbade individer. Men det är tvärtyst på de flesta uppfödares webbsidor om epilepsi trots att kullar från dem (med andra hanar och tikar inblandade) har drabbats ännu hårdare än vad vi gjorde. Jag har själv mejlat med individer som fått mig att lova att inte säga något om att de fått ep i sina kullar, när jag undersökt runt lite grand.

Vad är man rädd för? Du blir ju inte en sämre människa för att en parning du i all välmening gjort barkat åt skogen? Att dölja och tysta ned detta är riktigt tragiskt. Jag är mycket imponerad av Eva Karlsson som utan att hymla eller dölja något, ingående berättat om Flaxas kull. Fram för fler ärliga, sanningsenliga uppfödare som henne! Om ni vill läsa det Eva bloggat och bloggar om Flaxas valpar finns alla hennes inlägg här.

Livet går förstås vidare. Än idag skakar Eva och jag på huvudet och undrar förtvivlat hur allt kan ha gått så fruktansvärt fel med kullen. Vi har inga svar, bara lösa funderingar och  gissningar. Jag hoppas att Eva snart har en ny kull busandes hemma i huset, för bättre uppfödare får man leta efter.

Och jag – jag njuter i fulla drag av min fantastiska lilla Kitty. Men när Flicka kommer på tal, får jag anstränga mig hårt för att hålla tillbaka gråten. Senast här i veckan började jag storgråta när jag pratade om henne. Det som hände henne är det värsta jag varit med om i hunderiet och något jag inte önskar min värsta fiende.

Det är så VARMT! Kitty gör som de andra i flocken – sover på dagen och busar på kvällen (eller hmm de andra busar inte på kvällen men de sover på dagen iaf )!

I dag har Kitty kaxat på sig [...]]]>

Haha jag ser lika förälskad ut som jag känner mig.

Det är så VARMT! Kitty gör som de andra i flocken – sover på dagen och busar på kvällen (eller hmm de andra busar inte på kvällen men de sover på dagen iaf )!

I dag har Kitty kaxat på sig lite och fått däng flera gånger av Boris och Ila som tycker att hon är oartig. Flaxa har bara lyft på läppen ngn gång men hon har ju ett lite mer nyanserat och tydligare kroppspråk än pudlarna har. På dem syns det ju inte lika tydligt att de blir irriterade.

Vi gör fina framsteg i våran relation. Tränar på hennes namn, leker tillsammans med olika leksaker (får- och kaninskinn är favoriter hittills). Hon är jätterar och jag tycker som sagt att hon är väldigt lätt att kommunicera med, fast hon är så ung och barnslig. Hon är liksom naturligt intresserad av vad jag har att säga, med det kommer man långt även om man inte har ett fulländat språk ännu! En riktig gullgroda, som Eva hade sagt!

Kommer på mig själv med att jag måste titta på henne och så utropar jag ”Naaaaaaaw vad söt du är!”

Nästan exakt samtidigt som jag fick hem min lilla symaskin (valptänder gör ont) så tog min kära kompis och coach i livet, Anneli , hem Flaxavalpen Dee på prov! Dee och Theresé har inte riktigt klickat och Theresé bestämde sig till slut för att låta Dee pröva sina vingar i ett annat hem. Till Annelis lycka, än så länge har jag bara fått positiva rapporter från dem. Anneli har ju varit engagerad i Flaxas kull från dag ett, och var och hälsade på i valplådan när den tiden begav sig. Det ska bli spännande att följa Dee i nya hemmet på Gotland! Och Theresé önskar jag hittar en ny träningskompis snart som hon känner passar henne!

Flaxa och dottern Dee i vintras!

Idag för exakt ett år sedan och två timmar sedan började Flaxa valpa!

Tänk vad tiden går fort…

När jag tänker på kullen så är det två väldigt motstridiga känslor som slåss. Jag är fortfarande väldigt tacksam och glad för att jag fick chansen att uppleva den, och tiden med valparna hos [...]]]>

Idag för exakt ett år sedan och två timmar sedan började Flaxa valpa!

Tänk vad tiden går fort…

När jag tänker på kullen så är det två väldigt motstridiga känslor som slåss. Jag är fortfarande väldigt tacksam och glad för att jag fick chansen att uppleva den, och tiden med valparna hos Eva var underbar på alla sätt. Det var så mysigt att åka upp dit så ofta jag bara kunde och däremellan längta efter småknoddarna. Känslan när jag hade valt ut min alldeles egna valp… att se Flaxa med sina små puppisar… skratta åt framstegen och fascineras av när de åt, gick och bajsade… ja allt var ju häftigt.

Sedan känner jag förstås en stor sorg, besvikelse. Snuvad på konfekten. Jag längtar fortfarande väldigt, väldigt mycket efter Flicka och önskar så att saker och ting utvecklats annorlunda.Hon har en alldeles, alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Jag har väntat på en 9-månadersbild på Vide men det har inte dykt upp någon och snart är  ju valparna 10 månader. Så jag lade ut de två jag har på Wick och Dee. Här är valpöversikten.

Och ja. Det gör fruktansvärt ont fortfarande. Igår pratade jag med Ann-Sofie (Nadines mamma) om Flicka [...]]]>

Jag har väntat på en 9-månadersbild på Vide men det har inte dykt upp någon och snart är  ju valparna 10 månader. Så jag lade ut de två jag har på Wick och Dee. Här är valpöversikten.

Och ja. Det gör fruktansvärt ont fortfarande. Igår pratade jag med Ann-Sofie (Nadines mamma) om Flicka och jag kände hur underläppen började darra och ögonen nästan svämmade över…samtidigt som jag riskerar att börja gråta så vill jag så gärna prata om henne. Konstigt… men jag vill liksom inte glömma av henne…

Fina, fina Dee. Träffade henne igår och det kändes okej. Hon är inte så lik Flicka i utseende och uttryck, men väldigt lik sin mamma Ja se bara bilden ovan, som jag stulit från matte utan att fråga. Vi hånglade på rätt rejält (Dee och jag alltså), hon är urgo. Och vad duktig [...]]]>

Fina, fina Dee. Träffade henne igår och det kändes okej. Hon är inte så lik Flicka i utseende och uttryck, men väldigt lik sin mamma Ja se bara bilden ovan, som jag stulit från matte utan att fråga. Vi hånglade på rätt rejält (Dee och jag alltså), hon är urgo. Och vad duktig hennes matte Theresé är med henne!

Jag vill inte prata om detta med någon annan än familjen och närmsta vännerna just nu. Jag orkar helt enkelt [...]]]> Vet inte vad jag ska säga så jag säger inte så mycket. Jag tror ni förstå hur jävla ledsen och förtvivlad jag är. Idag tog vi det tunga beslutet. Det fanns ingen återvändo.

Jag vill inte prata om detta med någon annan än familjen och närmsta vännerna just nu. Jag orkar helt enkelt inte, det gör för ont. Tack för alla hållna tummar, även om jag inte orkar prata med er nu så har allas stöd och engagemang betytt jättemycket för mig.

Jag har njutit av min valp varenda sekund sedan jag var med när hon föddes. Jag älskar henne så löjligt mycket. Nu gör det bara ont ont ont.

I går fyllde valparna 8 månader och får väl betraktas som unghundar nuförtiden?!

Och som vanligt när jag pysslar med valpöversikten, gör det ont i hjärtat. Jag saknar Spot och Kim så oerhört mycket och är fortfarande väldigt ledsen för vad som hände dem. Att sedan Flicka blev så dålig och att tänka [...]]]>

I går fyllde valparna 8 månader och får väl betraktas som unghundar nuförtiden?!

Och som vanligt när jag pysslar med valpöversikten, gör det ont i hjärtat. Jag saknar Spot och Kim så oerhört mycket och är fortfarande väldigt ledsen för vad som hände dem. Att sedan Flicka blev så dålig och att tänka tanken att jag kanske måste sätta en RIP-bild på henne är helt fruktansvärd. Men det är inte så vi ska tänka nu. Vi ska tänka framåt, positivt. Men ni vet, känslor går inte alltid att styra över.

Valparna, eller unghundarna , är verkligen urgranna! Jag träffar ju både Dee och Wick regelbundet och de är tokrara båda två. Vide verkar lika mysig han men bor ju lite längre bort.

Jag tycker att bilden på Flicka blev jätterolig denna gång. Jag har lånat Oskars fotostudiohörna där han plåtar och filmar sin dvd-samling. Det blev skojigt ljus och hon ser väldigt Pippi-lottig-rullgardinig ut, tycker ni inte?