Vilken fruktansvärd natt vi har haft. Klockan tre väcktes jag av att Flicka förde ett herrans liv i sin bur hon sover i om nätterna. Det är en gigantisk, rätt skramlig stålbur så först trodde jag bara hon letade bra sovplats. Men sedan insåg jag att något hände så jag antog att hon fastnat på något sätt och behövde hjälp loss. Rusade upp och öppnade buren medan Oskar hämtade mina glasögon och tände ljuset.

Då såg jag det som jag varit rädd för att se i två månader. Flicka hade ett epileptiskt anfall. Fradga från munnen, blod på filten (bitit sig själv i munnen antagligen) och fruktansvärda kramper. Hon låg på sidan och skakade kraftigt och var helt okontaktbar. Jag tror att anfallet höll i någon minut kanske, svårt att avgöra. När hon var klar satte hon sig upp och tittade på allt. Eftersom hon hade kissat på sig tänkte jag att jag ville ta ut henne men då bet hon åt mig och var helt förskräckt, hon kände inte igen mig alls.

Här brister det för mig. Jag grinar, skriker, är hysterisk och helt paralyserad av skräck. Får dock fram mobilen och ringer Ultuna som är jättegulliga men det är inte mycket jag kan göra under tiden så att säga. De varnade för att hon kunde vara känslig för ljus och när vi gick ut till slut ryggade hon tillbaka för gatulamporna och var rätt stissig. Helt plötsligt lägger hon sig ned på gräsmattan och somnar, så jag får bära henne in igen. När jag kommer upp kräks jag flera gånger av nervositet och rädsla över vad som komma skall. Att se sin hund sådär är det värsta jag har varit med om, det värsta någonsin under mina 10 år som hundägare.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag känner mig helt tom, trött, så oerhört ledsen och panikslagen. Vad händer med min älskade valp nu? Kommer hon gå samma öde som Spot till mötes?

Jag avvaktar nu och ser vad som händer, om hon får ett anfall till åker vi in med henne. Ska ringa runt till lite veterinärer annars och se vem som kan ta emot oss som är duktig på epilepsi. Det första de frågade på Ultuna var om vi lagt på fästingmedel, för bc är ju känsliga mot det. Men det har jag inte gjort, på någon av mina.

Min älskade, fina valp som jag tycker så hemskt, hemskt mycket om. Har vi inte haft tillräckligt med olycka i denna kullen nu? Jag vill bara behålla min fina lilla Flicka hos mig. Jag vill bara att natten ska vara en mardröm och att vi kan fortsätta som vanligt.