Skulle ta en bild till den här bloggposten och då passar Boris på att visa sina gaddar – det var ju hemskt passande!

Som du ser, Åhza, har han ett par tänder kvar i af!

Jo, nu har jag fått svar på blodprovet kliniken tog för att se om Boris har fästingburna sjukdomar. Och det kom tillbaka och visade att han inte har några sådana… efter alla dessa år med alla dessa hundratals fästingar.

Återigen skulle jag tycka att det vore sjukt intressant att se statistik på hur många hundar som insjuknar i fästingburna sjukdomar jämfört med hur många som får otäcka biverkningar av fästinghalsband som Scalibor och liknande. Varje år hör jag om nya hundar med konstiga symptom. Allt från generell slöhet som omedelbart avtar när halsbandet tas bort till lite mer akuta händelser liknande det Ila råkade ut för. Väldigt vanligt är det att de får klåda utav det.

Det jag skulle vilja uppmana alla som upplever biverkningar av t.ex Scalibor, är att verkligen jobba igenom och se till att veterinären ni har kontakt med biverkningsrapporterar. Det är en tuff resa, jag har gjort den själv – men om vi djurägare inte tar den biten kommer biverkningslistorna på djur-FASS fortsätta vara okompletta.

Nu står det t.ex  ”I ytterst sällsynta fall har neurologiska symptom såsom skakningar och slöhet rapporterats.” på Scalibor, och jag vet att Ila är en av dem som rapporterat in dessa neurologiska symptom. Jag undrar också var ”ytterst sällsynta” betyder. Jag vet minst femton hundar i min bekantskapskrets som haft dessa symptom.

Men – och det här är viktigt!  Det allra vanligaste är att hundägare upplever symptom, tar av halsbandet, badar hunden och så är det bra med det. Det gör att alla dessa fall –och DE är många – aldrig kommer fram till den instans som skriver in dem i FASS, och företaget bakom Scalibor kan fortsätta tjäna pengar på ett halsband som gör din fyrfota vän illa.

Bara de här texterna i FASS får mig att studsa i af:

• ”Den aktiva substansen är skadlig för fisk och vattenlevande organismer.” (men inte för landlevande ? )
• ”Tvätta händerna med tvål och kallt vatten efter applicering av halsbandet.”
• ”Tillåt inte barn, särskilt barn yngre än 2 år, att hantera halsbandet, leka med det eller stoppa det i sin mun. Se till att små barn inte tillåts ha långvarig intensiv kontakt, t.ex. sova, med en hund som bär halsbandet”

Jag är uppriktigt fascinerad hur många människor som slänger på sina hundar dessa halsband utan att reflektera över vad de gör med hundens kropp. Om man inte är så där övernitisk tokuppmärksam på våra hubdar som vi tävlingsförare tenderar vara – märker man då att hunden blir lite slöare, lite tröttare och har det jobbigt att hantera giftet i kroppen? Jag är inte så säker på det…

Jaja, det var dagens uppmaning det.

Sedan vet jag också att många har de där halsbanden på utan att uppleva några problem, men det var inte vad det här inlägget handlar om. Utan att folk ska våga biverkningsrapportera eftersom mörkertalet är och förblir stort så länge man nöjer sig med att hunden slutar visa symptom när man tar av halsbandet.

Nästa vecka blir det operation för Boris och då ska veterinären, citat, ”Kolla igenom snoppen ordentligt” eftersom jag upplever att irritationen där visserligen avmattats men inte är helt bra.