Flaxa och dotra Flicka.

Inga anfall!

Denna natt har varit lite, lite lugnare för vår del. Flicka gör framsteg. Hon är lite mindre vinglig. Hon trillar nästan när vi går i trappan men det börjar bli bättre. Fler framsteg:

• Tycker om sin bur igen.
• Kan åka bil igen utan att försöka gnaga sig ur buren och skrika.
• Börjar så smått komma ihåg vardagskommandon och sitt namn.

Det känns som att hon är på väg in i matchen igen så att säga. Härligt! Igår var vi nere en sväng vid Kairo och så fick de doppa sig. Det var ju så vansinnigt varmt och Flicka kräver aktivering för att inte självantända. Ett litet dopp kändes lagom. Hon tyckte det var jääääääätttesköööönt:

Det går bättre och bättre med de andra hundarna. Hon är fortfarande klumpig och ohyfsad men har i alla fall vett att gå undan när de säger åt henne.

Jag känner egentligen ingenting utan tar verkligen timme för timme. Jag är medveten om att hon kan få världens återfall när som helst. Så ja, självklart är jag försiktigt positiv men känner mig väldigt realistisk och ropar inget hej förrän jag är över bäcken…