I måndags rök Pepps mandom med buller och bång. Beslutet var rätt enkelt – antingen kastrera honom eller Flaxa. Att ha en fertil hane och en lika fertil tik i samma lägenhet var aldrig tanken, men beslutet om vem av dem som skulle kastreras var inte helt klart. Att lägga upp Flaxa på operationsbordet för en rätt stor operation (som ju tikarnas kastration är om man jämför med hanarnas) efter detta djävulsår med alla olyckor och ledsamheter kändes dock inte som ett alternativ. Jag kände helt enkelt att jag inte orkade med den känslomässiga insatsen. En hankastration är ju däremot plättlätt så en sådan fick det bli.
Allt har gått finfint hittills. Pepp är charmigt obekymrad om tratten och far runt med den som om den inte fanns. Märkena på mina vadben vittnar dock om något annat… han gillar att springa mig i hasorna och buffa på mig med tratten…
Nu märks det att han börjar bli redigt uttråkad, han far runt o är så busig så han nästan kryper ur skinnet. Om en vecka tar vi stygnen!







Kommentarer